På onsdag återupptas praktiken efter en veckas ledighet. Ledigheten som startade med julmys, övergick till kräks och feber, fortsatte med frekventa toabesök och än mer feber, en följetong som slutade med hypokalemi och en inläggning på infektion.

Nu är det nyår, vilket bokslut ska man dra här då, reminessa över året som svunnit. Inte allt för tokigt ändå. Amanda Jensens Hallelujah vaggar ut året denna kväll. En vän på facebook skrev på sin status "is", "att inte vara ensam på nyårsafton borde vara en männsklig rättighet". Jag ställer mig högst tveksam till det uttalandet. Personen som skrev detta studerar till läkare och jag önskar honom all verklighet i världen, kom verklighet kom och landa på min f.b "friend". Du kommer att möta mycket som strider mot männskliga rättigheter och nyårets vara eller inte vara är inte en av dom.

Kanske skriver jag detta då jag själv sitter ensam denna kväll. Hemkommen från ett surt och grinit arbetslag på infektionsavdelningen på ks. På bättringsvägen, med sambon i Karlstad, med sin lillson och sina föräldrar lämnar dom det som varit och sjunger in det nya året. Jag behöver inte geografiskt närvara, utan kan känna all världens kärlek men även all världens grymhet. Det spills dock inte mycket nöd här ikväll. Med proviva och en varm filt, en kopp te´och lite tv, kan jag glädjas utan bitterhet åt de som står ute å fryser om sin spensliga stumpbyxekädda ben inatt. ;)

Jag tänker på hur det strider mot männskliga rättigheter att inte få vara barn när man ska leka med dockor eller hoppa hopprep. När man istället oroar sig varje dag och natt för hur nästa sekund ska se ut.

Bokslutet va det jag... tror att det är just därför jag aldrig gillat nyår. Detta med bokslut är lite av ett sorgekapitel för mig. Kanske jag lägger fokus på de biter som gått emot mig, och skräms för eventuella besvikelser om nästa år inte innehåller mer av det goda. Nä, året som gått har faktiskt infriat det som ett liv innehåller, varför analysera och gräva. Upp och sedan ner, minus tar ut plus och plus tar ut minus. Nolltaxerar glädjeämnen mot sorg. Och tror att jag är väldigt lycklig.

Kan jag även nolltaxera 2008 års slut kan jag säga att jag mentalt tatuerar orden "lyckans ost" på röven. Förväntar inte mer, men strävar efter stjärnor.

God ny dag!!! 

Till  min Sambo som genom detta år kämpat med en depression. En bok skull skrivas om de två sista åren vi grävt oss genom oro, ilska, sorg, men även nyfunnen och nyvunnen lycka. Snott hos en annan bloggare en kort liten text som strax innan nyårets stundande kan ge viss tröst men även hopp just till dig.

Jag är rufsig i håret. Det står åt alla håll. Undviker spegeln ikväll, till köket utan att passera den julkortsbeklädda speglen till höger. Ett nytt kort draget i monopol. Hämtar lite cola i kylen, mysfredag med proviva-shots och cola, slå den ni. Är det något som lockar på tv ikväll? Har ni något förslag på film. En film att krypa upp i soffan med, en som passar att se ensam iklädd sockor, en snorig näsa och julstjärnan tänd över huvudet. Sänd förslag över etern.

När man väljer film måste man välja vad man vill göra, le, skratta, le ett fånigt leende som ibland slutar i ett par tårar, eller vill jag böla ut all uppdämd sorg jag bär på. Kanske jag inte alls vill något av dessa utan kanske jag vill skita på mig av skräck, rysa och inte klara av att gå in till sängen då jag ska sova. Sambon är med sin son i Karlstad. Därav går alla filmval bort där jag tvingas att somna på soffan i skräckblandad förtjusning. Jag har en alldeles för stor fantasi. Som jag ser som en tillgång ute i det som är livet.

Så vad vill jag med denna kväll då? Byta påslakan på täcket som jag sitter invirad i, vänta på filmförslag från okända männiksor ute i etern, ett par sockor och en shot proviva, nu är det bara smaken på shotsen jag ska välja :)

Vilka val man ställs inför! *ler*  

Är det korrekt att tycka synd om sig själv? Uppfattas det som ynkligt och kan hända svagt? Att det finns personer i sin omvärld som lider och kämpar var dag mot väderkvarnars vilda armar vet jag väl, utifrån ett  close-incounter perspektiv. Mitt jobb förutsätter att man ser och har ork över till andras missöden.

Men sedan ett tag tillbaka har jag kännt lite sorg och tyngd i mitt liv. Som en gammal utsliten låt säger jag att man själv väljer himmel eller helevete. Man om jag fäller en tår kan jag fortfarande få hålla mig till valet av himmel? Likställer ledsamhet och känsla av väderkvarnarnas snuddande armar ett liv levt i val av helvete?

Kan man få tycka synd om sig själv när lite för många taggar sticker en?

Vet ni vad campylobacter är vet ni att den här julen har tillbringats på toan. Gott nytt år sägs med en ironisk underton.  

Jag står på en spark, ena foten på meden och andra på den hårt packade snön. Det har blivit så slätt under mig, snön blänker. Det blir så när tillsäckligt många belastar och sliter på den hårt packade snön. Kanske man ska vara sliten och av mycket belastad för att blänka.

Är på väg hem från jobbet en sen vinterkväll. Jag ser igenom glaset på busskuren. Snöblommor dekorerar glaset. Rimfrost pryder den annars obetydliga busskuren. Nu blir glaset till en panå. När ljuset från gatulycktan lyser bakom slår det i iskristallerna, detaljer blir otydliga men det skymtar något vackert.

Det skymat något vackert.