Ville delge livet som student. Men de sista inläggen har handlat om smärtan. Dumt nog har den gjort sig så påminnd att jag stundvis beter mig som lilla tjejen i exorsisten. Spänner mig upp i brygga näst intill, och befarar varje smärtgenombrott att allt snott sig. Vill glömma, eller skrika, stoppa huvudet i sanden och tona ner. För nu- orkar inte mer.

Projekt till sommaren, eller när andn faller på.

Sandpappra stolarna och måla de vita. Ställa in byron i klädkammaren för bättre förvaring och åka på loppis för att hitta en ny som jag kan rusta, gör gammal "nygammal". Tapeten i sovrummet...utjämningstapet för bucklornas skull.

Skrev till Roomservice. Argumanterade väl.

Berätta vad du önskar att vi ska göra med rummet:De mesta ett fungerande kök behöver! Som bildbevis berättar är det mesta trasigt och uråldrigt, lådorna håller inte ihop och dörrar saknas. Detta är inte ett modernt inredningsdrag utan just av bristande funktionsanledning. De egentligen vackra skjutdörrarna av retrovariant är helt skrot och av den anledningen nedtagna. Nu ser man allt bråte som för varje dag blir mer och mer nersolkat av matos, fläkt saknas. Daniel refererar köket till ”rövhålet”. Rummet är mörkt och de förra ägarna har gett köket en klarblå färg som nu flagnat. Resterande väggar är av olika tapeter, inte av snygg fondtyp utan även här av ett ogenomtänkt kaos. Nya väggar (färg/tapet), med tillhörande golvlist behövs. En spis med fungerande termostat, samt fungerande ugn skulle vara av värde så att kocken kan laga mat till mig. Jag kan inte nog framhäva behovet tillräckligt högt av ett nytt kök. Jag blundar när jag passerar köket i dagsläget och ytligt nog kan ett nytt kök avhjälpa oss mitt i vardaglig kamp.  

Jag önskar mig ett kök med ett vackert harmoniskt lugn, där vi även på begränsad yta kan njuta av att vara och verka. Med detaljer att vila ögonen på. Färger som ger oss fart men på samma gång bidrar till skapat lugn. Färger som inspirerar och ökar kreativiteten. För min kock och för oss som par.    

Motivering, varför ska vi komma hem till just dig? Behåller för mig själv....

Tar lite handbojor till "Fråga Olle". Och en kopp te. Men först ska håret tvättas.  

Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden. Amen.

Tisdag:

Forskningsetik, f.m

Eventuellt möte med utlandscentrum

Hem till Stockholm

Onsdag:

Tillsammans med övriga i gruppen avklara studieuppgift 1.

Lämna in på Blackboard.

Torsdag:

Studieuppgift 2.

Intervju med transkribering.

Fredag:

Uppfölj Blackboard.

Jobba till helgen.

V.6 tillbaka till Gävle.

Jag skriver för att upprätthålla alternativt återfå struktur på det som är livet. Läste en gammal dagbok från de yngre åren. Där syftet var att uppsätthålla förvirringen som man levde i. De yngre åren som då bestod av vem man förtillfället höll av och som man senare höll hand med var otroligt förvirrande. I dagboken skrevs de känlor som dagen innefattat. Baserat på vem som tittat åt ens håll och vem som råkade kasta en snöboll på en under rasten. Är det här likadant? Troligen. Här ges även möjlighet för andra att ta del av tankar, ord och förvirring. Förr låstes boken med ett liten hänglås, gömdes under madrassen och var av yttersta hemlighet. Men att jag i första ledet skriver för eget bruk är fortfarande desamma. Den som senare är intresserad får gladjeligen djupdyka eller ytligt skumma igenom Emelies dagar.

Undrar lite över varför jag uppskattar andras liv i bloggform. Läsa om sjukdomar, tvätttider och glädjeämnen och sorg. Läsa om äventyr, kärlek och ilska. Inteligenta funderingar och kluriga livvsutmaningar. Och humor.

När andra sätter ord på vad livet är, mitt och deras. Behovet tillfredsställs utan smygtittande och skvallerläsande, som för den delen aldrig legat för mig, får jag nu se vad dagen innehåller för dig. Är det därför? Min frisör i hemmet. Min skvallerpress bakom din dator.

Nu är det CSI. I morgon är det forskningsetik.

Känner mig tillsfreds just nu. Här där jag sitter. Det är när alla mår bra. Ingen håller sig tillbaka, ingen gömmer sig och alla syns. Kräver sin plats utan att behöva kräva den. För det faller sig så rätt.

Jag undrar lite över vad du (R) gör. Så långt borta. Tänkte lite på vad det innebar för mig att träffa dig. Inte enbart just där, för tiden vi hade var mest stark passion och längtan. Men kanske man kan fråga sig till vad vi båda längtade.. Kan man lura in varandra i en falsk förhoppning om ljus framtid. Var det just det som drog oss fram och höll oss tillbaka.

Frågan består för mig, vad det innebar för mig att träffa dig? För oavsett falska förhoppningar om ljus framtid så bjöd du mig på något jag länge letat efter. Möte med Gud, mitt bland stora iskalla vågor. Och det mötet kom att bestå.

Tror inte att vi såg anledningen där vi promenerade en tidig morgon på stranden. För den övergick vårat förstånd. Förblindad av känslan. Du som ledare och jag som följare, trodde jag mig hittat kärleken. Men förälskelsen var så mycket högre än så. Den lärde mig något om livet. Och gav mig en stor ryggsäck att samla det i.

Nu behöver jag ta kontakt med dig inför eventuell c-uppsats på området. Vi är liksom inte dom mer, utan med nya liv och ny partner ser mötet med dig annorlunda ut. Behövde förklara och skriva ner för D att läsa. Så var det då, men nu är det vi.

Hoppas isen är skön idag.

Du kom, utan snor, fast med rosslig hosta och en stor vilja. Efter lite matinköp och hockyutrustningsatiraljer-inköp kunde vi återvända till lyan för att bunkra upp mat och gott inför stundande myskväll.

Idag hade vi allt det riktigt gott. En sådan där dag som lyckan har förmågan att bli påtaglig ända in i magen. Du gjorde pick-nick med varm choklad och ostmackor och under sen morgon åkte vi till hockyrinken. Solen sken på blå himmel och kylan bet skönt i kinderna. Du hade på dig en ful tröja som det stod "Fiskens hockyskola" på, en gammal hockytröja och du såg härligt töntigt ut. Så fin. Förresten så är du fasansfullt duktig på isen min prins. Jag lovar att bli en riktig "fotbollsfru" när du börjar åka igen. Med liniment och varm blåbärssoppa vid sidan om.

Mitt i allt skimrande och tindrande gav sig magen till känna. Trodde allt hade snott sig i stora knutar. Hängde över D. Lika påtaglig som lyckan precis varit överröstades jag nu av en ofantlig smärta. Utstrålande i rygg och ben, tog vi oss till bilen. Värmedyna och voltaren och smärtan är nu över, så på lite molande värk till vänster.  

Nu ligger din lena rygg bredvid och tittar på en gris på ett gruppboende. Lokala nyheterna.

Jo, kill-upphängnings-mojängen. Jag vet att jag har stora krav i min vilja att bli killad på kvällarna. Total avkoppling, njutningen överröstar all njutning. Problemet är att efter några års killande har ditt engagemang avtagit något. Igår fick du nog och utan att förtälja din idé klev du upp för att börja konstruera. Med gammalt julgarnsglitter lite tejp och en gaffel bidde det en kill-upphängnings-mojäng. Du fäste glittret i loftsängens botten, som nu är ovanför oss där vi ligger i bäddsoffan. Och med änden på glittret kan du höja och sänka gaffeln, som nu kan killa min rygg. Vilken fantastisk kreativitet. Ur nöden kommer det bästa idéerna. Kanske inte bästa, men bra nog. Och vi fick båda ett gott skratt, när det började singla ner glitter från ovan.

Nu ska vi äta citronfromage och titta på bee-movie.

Tro förenar människor.

Nu har jag möblerat om här på sidan...se så fint. Å knoppar i håret har jag. Tänkte på lite lockit till seminariet i morgon. Får se om det blir nåe lockar.

Gick inte upp till föreläsningen i morse. Sådan huvudvärk. Men nu på kvällen är det bättre. Inte pysslat med så värst mycket i dag. Nöjd med dagen i sin fullo. 

Vad har du gjort då...?

D är snorförkyld, så kanske blir man alena till helgen. Stannar här i alla fall. Får pyssla med mitt scrapbooking pyssel eller nått annat. Kanske en öl, eller nått vin med någon som vill....

Du är söt som snorig.

Hej Nilla....Visst låter det så, har tänkt i dom banorna...med kraftiga sammanväxtningar undrar jag såklart. Väntar fortfarande på diagnos på dessa könscellstumörer, eller dermoider. Just för att de återkommer ständigt, går något år för att sedan vänta ånyo op. Blir tröttsamt, smärtsamt och hemskt ledsamt.

Då känner du till smärta, "där nere". Voltaren, alvedon..värmedyna. Tajta byxor hoppas över, om inte man vill gå med uppknäppta knappar.

Nä, det kunda man vara utan...

Vi vill alltså göra en utvärdering av Botswanas framgång i HIV/AIDS bekämpningen. Landet ses som pionjär i Afrikas bekämpning av HIV och har kommit långt med fri bromsmedicin åt befolkning, samt fri testning föra alla. Man går ut hårt, utifrån politiskt perspektiv, en förutsättning för attitydförändringar. År 2016 finns visionen för ett HIV-fritt land. Ändå vet en av fyra av gemeneman inte hur man skyddar sig mot HIV. Vi har önskan att ta reda på varför civilbefolkningen inte tagit åt sig informationen som ges ut i olika former. Är det rädsla för nytt, är det de höga antalet analfabeter som påverkar och hindrar informationen att spridas. Hur arbetar klinikerna med att sprida budskapet ut till befolkningen? Hur ser man på sjukdomen, vad finns det för kunskper? Hur ser man på de smittade? Och hur ser man på FRAMTIDEN?

Nu får du komma tillbaka från pudersnö och fylla. Har så mycket idéer att det sprutar ur öronen.

På fredag kanske D kommer hit, förutsatt att Calisi inte härjar i hans närhet. Barna på skolan kontrollerar ju inte sina kaskadkräkningar särskilt bra. Hoppas du håller dig frisk darling och att löpelden snart ebbar ut.

Nu ska ätas micropopcorn och kollas på Dawsons Creak...ja ja jag vet...

    

        

Lära in systematiskt arbetssätt. 

Försök till att strukturera. Artikelsök via högskolans server. Få koll på studiehandledningen, när, var, hur ska studieuppgifterna göras, lämnas in och följas upp?

Dumma skrivkompanjon som åker till Åre för lite öl och pudersnö, att han har mage att lämna mig i gråa blöta Gefle. Skulle jag aldrig göra ;). Hoho.

Återkommer på fredag, med huvudet i ett skruvstäd. Med koll på allt. Eller hur?

Bör prata med pappa om pengar till böcker. Inte så många, men stora som tegelstenar och mycket dyra. Får höra av mig i morgon.

Onsdag 23/1:

Föreläsning över telebild, stannar dock i Gävle. Gå till kvinnan som utfärdar intyg på V-instutitionen. Lunch. Föreläsning forts. design.

Redan nu svider ögonen och jag tänder lite ljus för att komma ner i varv för att sedan läsa lite skönlitt och sedan sova.

Kyss dom inte farväl.

  

Idag var jag på uppföljning på Gyn, efter ultraljudet. Jag sitter och känner mig riktigt tom. Läkarbesöket blev till ingenting. De senaste mötena med läkare och ultraljudsläkare har varit till stort hopp och även glädje just för den seriositeten jag upplevt hos de jag mött. På ultraljudet sa läkaren sist att det nu var mycket viktigt att jag få träffa en riktigt bra läkare för vidare utredning. Efter tre operationer och med vad som i framtiden blir den fjärde, sa man sist jag va inneliggande för buksmärta orsakat av denna cysta, att man inte bara kan fortsätta med op, utan att man vet närmre vad man har att göra med. Varför återkommer dessa besvärliga dermoider?

Besöket idag: Jag hade en fin vän med mig, (tack, E). Närvös som jag va, med den överhängande oron för malignitet, möttes jag av en läkare jag inte fick något förtroende av. Inte hade han läst på i journalen, jag fick rätta honom och gå igenom den sista op-journalen tillsammans med honom. Min rädsla för att dessa onormala celler ska mutera och bli maligna avstyrde läkaren snabbt. Skönt tänkte jag. Men han tog inte tills sig hela bilden. Han menade att jag hade dessa könsceller på äggstockarna, som delar sig vidare och bildar annan vävnad, hår naglar, talg osv.., men mer än så fick jag inte veta/förtså. Jag fick upplysa honom att det nu fanns ett nytt perspektiv, tumören har bytt sida. De tidigare har varit på höger sida, denna finns på den vänstra sidan. I journalen, sista statusen står det att alla varit på den vänstra sidan. Vi gick in i op-journalen och där står det ju höger som jag sa. All tid gick åt att förklara för honom, är det inte tvärtom det ska vara? Så missnöjd och tom känner jag mig. Har hört att det är viktigt att jag får en diagnos inför IVF, men nu vet jag ingenting. Vi avvaktar med operation och fortsätter hålla koll med ultraljud regelbundet, blev sumeringen. Det köper jag väl. Men när läkaren början prata om att behandla med p-piller, fast som förståss inte skulle avhjälpa själva tumörerna, men dock med smärtan inför mens, då blev jag nästan ledsen. Försökta avbryta honom, få honom att förstå att det intresset inte fanns. Läkaren föreläste i säkert tio minuter om fördelarna, som enligt mig var få å mycket små. Ja, vad ska man säga. Kan man be om en andra åsikt? Höra av sig till den läkaren som jag träffade som inneliggande, be om ett telefonsamtal även om han inte har mottagning.

Detta är vad jag bär omkring på. Fakta:

Dermoidcystor (benigna teratom)

¤ Består av embyonala stamcellsrester i ovarierna, och kan innehålla alla sorters kroppsvävnad – vanligast är talg, hårstrån, tänder, ben.

¤ Enstaka cm, kan bli upp emot 40cm och genom tillväxt destruera normal ovarialvävnad.

¤ 80% drabbar kvinnor i barnafödande ålder. 30% av teratomen är maligna, främst patienter i tonåren.

¤ UL: Varierat utseende; kan vara såväl ekofria som ekogena eller innehålla septa. Ofta ger talg ett bomullstusslikt utseende på UL.

¤ Främst asymtomatisk massa (rupturerar nästan aldrig pga tjocka väggar). Kan dock ge sig till känna genom blödning eller torsion (10%).

¤ Behandling operativ.

Är det någon som har erfarenhet från dessa hårbollar med talg och annat äckel i. Känns så hopplöst. Kram