Alla inlägg under april 2008

Av Emelie - 28 april 2008 15:08

Det är inte så att det har stått still i maskineriet. Tvärt om har det snurrat på som aldrig förr. Svårt att få någon ordning då. Först när det saktar in går det att urskilja mönster som talar.


M och jag hade en fredagskväll full av underbara insikter. Dessa avlöste varandra och jag tror nog vi löste ett par världsproblem åtminstone. Fria viljan som en myt, valmöjlighet som en otrygghet och ”den lyckliga horan” som en möjlighet. Värderar min vänskap med dig väldigt väldigt högt. När inte utbildningen breddar så gör du det. Och du är en trygghet. Med uppriktighet, jag är ärad över att ha dig som nära vän.   


Nu har nyheten om ett stipendium lagt sig. Och här börjar förberedelserna, upprätthålla kontakterna i fält och anmäla sig till förberedelsekursen i Uppsala. Samtidigt står sommaren på tröskeln och gläntar på dörren. Undertiden avverkas pedagogikkursen, sittandes i solen.   


Datum ang op har jag inte fått besked om. Syrrorna strejkar och kämpar på, och jag väntar tålmodigt. För dem kämpar ju faktiskt för mig. Det är min kamp dem för, så att jag färdiglegitimerad får en lön jag förtjänar.


Nu regnar det sommarregn utanför fönstret. Och visst luktar det gott, sommarregn. Och visst är det njutbart att bada naken i sommarregn.


Två korvar med bröd senare. Medan jag sitter här och rapar tänker jag att det var längesedan jag faktiskt kom men en härlig reflektion. En slutsats om något säkert helt ovidkommande, men ändå. Man gör dem förhoppningsvis dagligen, mest hela tiden, men skriver man inte upp dem, här eller i sitt svarta block så glöms ens tankar bort. Som att dem inte vore tänkta.


Nästa kurs känns spännande, som näst intill allt vi läser. Det är ofta inte innehållet syftet i kursen som ibland gör att man kan tappa takten, utan det fasansfullt slöa deltagandet från klassen i stort. Säkerligen mig inkluderat, just för att det smittar av sig. Jag skulle vilja se en än större press och utmaning för studenterna. Seminarierna är lätta att glida igenom och räkmackan är vedertagen bland studenterna. Att dyka upp, få sitt namn på ett papper och på uppmaning säga något i förbifarten ger dig betyget Godkänd.


En tjej sätter sig bredvid mig på seminariet och säger – jag sätter mig här bredvid hjärnan, så kan du viska mig smarta svar. Jag finner det näst intill tråkigt att man för att man har en kunskapstörst och en vilja att få svar på funderingar och tar möjligheten att kanske tillföra något således blir kallad för ”hjärnan”. Borde det inte så vara när vi går en högskoleutbildning, som ska syfta till att få en legitimation i yrket sjuksköterska. Med ett patientansvar som växer för varje dag och ett samhällsansvar som vi bär hela tiden. Jag har valt att tillsammans med min studiekamrat O bredda min utbildning. Vi anstränger oss lite högre, lite mer och så ges vi möjligheten att göra så. Att vara student är en förhållandevis liten tid på det stora hela sett, där möjligheten erbjuds om du väljer att ta den. Jag vill ta den. 


Till nästa kurs har man bland annat skrivit ut vad det innebär att reflektera. Bra va?! 

•ReflektionAtt du vänder och vrider och prövar olika infallsvinklar på ett kritiskt sätt, inte bara tycker och har åsikter. Att du gör självständiga analyser och kopplar samman olika teorier.

VariationAtt du hittat varierade infallsvinklar som kan bidra till nyansering och ökad kunskap om det du studerar.  


En förberedande fråga inför nästkommande kurs.Ge exempel på vad du tycker att du kan och som du har lärt dig och berätta om hur det gick till när du lärde dig och vad det var för sammanhang. Hur vet du att du lärt dig?   


Utan reflektion lärs inget.        


Av Emelie - 23 april 2008 19:14

Nu blev det just så. Veckan bara blev just så bra som vi önskade. I dag känner jag mig starkast i världen. 


Idag blev jag så glad att jag studsade in i en dörr. Idag har jag en bula som bevis på spontaniteten jag uppsatte mig för.


"Eftertankar"  

Patricia Tudor-Sandahl


Det gäller att hålla sig alert och vaken,

öppen för att ta emot vägledning,

i vilken form den än visar sig.


Ett oväntat möte,

en händelse utöver det vanliga,

ett brev, en artikel,

ett tv-program som man råkar se och som gör bestående intryck-

livet har många sätt att visa vägen och läraren kan finnas var som helst.


Om ett år åker jag iväg för att genomföra en fältstudie i Botswana. Idag fick jag beskedet att stipendiet är vårat. Idag har jag en bula i pannan. Idag är jag glad.


Man är bara så begränsad som man gör sig!


Hur vet man vad man går för om man aldrig ger sig ut på okänd  mark!


Samtal förändrar oss- om vi vill det!




Av Emelie - 23 april 2008 19:08

Balansakten- madonnan och horan 


Det är ett mycket märkligt sätt att debattera genusfrågor på, bara genom att hänvisa till en massa forskare som sagt än det ena, än det andra. Sedan använda dessa teorier som en sorts evidens i debatten som sedan ändå enkom syftar till konstaterandet kring hur det idag ser ut på genusfronten, bidrar enbart till att förstärka genusfrågan. När vi nu läser sociologi så är syftet med kursen att söka finna efter symtomens orsak, och om möjligt genom det finna lösningar. Här är, kan hända lösningarna svåra då det handlar om en samhällig sjukdom som spridits århundraden över, snabba lösningar finns således inte att tillgå. Men kanske man får se medvetenheten som en del av lösningen.


I denna text har jag valt att skriva om madonnan och horan som har sina rötter i ett patriarkalt samhälle. Det handlar om kvinnor som underkastar sig normen för att kvalificera sig som madonnan. Detta kan ses synonymt med att underkasta sig män. Än idag är madonnan och horan en central del i kvinnans underordning.


Tjejerna i boken ”I en klass för sig” försöker ständigt av rädsla för utanförskap som jag ser det parera sin ställning i samhället som här blir skolan. Det är snäva och oklara gränsdragningar som kvinnan ska placera sig i och om möjligt hålla sig till. Den osäkerheten om vi uppfyller en viss norm för med sig en idelig skräck och oro att trilla över gränsen, denna rädsla för med sig en drift att anpassa sig än mer, detta visar tjejerna stort prov på. Man kan se fenomenet tydligt hos s-tjejerna som då för att visa på sin anpassning tar stort avstånd från det/de som verkar avvikande.


Jag vill mena att en av vår kulturs starkaste normer är just dikotomin horan och madonnan. Det är en etablerad norm som är central i samhällets syn på skräck för kvinnans sexualitet. Den här normen skapar ett graderingssystem av sex och samlevnadsfrågor som bestämmer om vi är madonnor eller horor. Den goda madonnan har fin sex om alls, väl undanhållet i ett kärleksfullt monogamt heterosexuellt parförhållande. För mycket sex, sex utan kärlek, många partners, homosexualitet, exhibitionism är alla olika former av avvikanden från heteronormen. Som det står i boken vi läst fungerar en eventuell pojkvän som förkläde. Här har tjejen med pojkvän lyckats parerar mellan de oklara gränsdragningarna och på ett framgångsrikt sätt varit ”lagom” i sin sexualitet. Pojkvännen är beviset på denna framgång. Jag läser således in att det ska till någon utifrån för att bestämma huruvida kvinnan varit/är framgångsrik i sin sexualitet.


I Nina Björks bok ”Under det rosa täcket” skriver hon kring meningen ”you make me feel like a natural woman” som är hämtad ur Aretha Franklins låt med samma namn, hur det således krävs yttre part, sett som en man för att få kvinnan att känna sin som en kvinna. I en enkel sångrad får mannen kvinnan att känna sig som en naturlig kvinna. I denna mening ryms tjejernas prat kring vad en pojkvän gör för kvinnans ställning i samhället, skolan.    


Det graderingssystem jag tidigare skrev om har en botten och längst ner på skalan kommer det som är oförlåtligt inom samhället. All form av sexarbetare med prostitution som den allra värsta. Det är det här man kallar för ”horhat” och ”horskräck”. Det som tjejerna i boken menar vara det värsta att bli kallad är just hora, då det är starkt sammankopplat till kvinnans sexualitet, och jag läser kvinnans sexuella tillgänglighet. Utifrån detta stigma väljer kvinnan sina handlingar. Tjejerna berättar hur dom väljer bort något i rädsla för stämplingen ”hora”, eller känner sig manade att förklara, nästan hävda/försvara sitt handlande genom att säga att det var självmant. Rädslan för kvinnans sexualitet för med sig en återigen snäv och snar gränsdragning där tjejer har svårigheter att veta när man ska ”hålla på sig” och när man ska vara tillgänglig. Detta blir således inte ett fritt val utan fungerar återigen av rädsla för att inte hålla sin till madonnan som norm.  


När någon blir kallad hora följer skammen. Vi läser att en tjej i boken kan bli kallad hora av andra anledningar än deras sexuella utlevelser, just av att hon bryter mot givna normer. Att tjejer tar befäl över sin sexualitet och själva bestämmer över sin tillgänglighet fritt från givna normer, är ett hot mot samhälliga strukturer. Från detta skambeläggs hennes beteende som ett sätt att tysta henne. Man utövar med andra ord makt över kvinnans sexualitet. Har hon sex på sina villkor vilket medför att hon uppfattas som svår att kontrollera, då blir hon extra hotfull. Hon fråntas makten genom att placera henne i fack, i detta fall ”horans” fack. Så för att återfå en sorts makt blir det en motivering till att välja bort att hångla med en kille på festen eller att ha sex på Greklandresan.  


Man skulle kunna säga att alla kvinnor är en blandning av madonnan och horan, men jag vill inte påstå så. Just för att dessa två begrepp egentligen inte finns till av naturen, utan är en social konstruktion. Vi kan inte vara en blandning av nått som inte finns. Mer återfinns kvinnan någonstans emellan dessa distinktioner.    


Hej då från mig!     

Av Emelie - 20 april 2008 10:40

Så hur gick det där till då kan man undra. För många något blött med försvunna väskor och knäckta bankomatkort. Jag tror mig minnas att jag höll mig på rätsida och eskorterade än mer blöta vänner hem och ner i säng. Så på det hela sett så kom man i alla fall hem. Skedade med vännerna på ett utrymme av runt fem centimeter. Vaknade med solen i ansiktet runt sju på morgonen, men klastrofobiska känslor av den lätt kvävande värmen. Ipren, vatten och några goa skratt så är man åter på fötterna. Tack för grymma vänner.



                                            "Gabriellas sång".



                                      Det är nu som livet är mitt
                               Jag har fått en stund här på jorden
                                  Och min längtan har fört mig hit
                                   Det jag saknat och det jag fått
                                      Det är ändå vägen jag valt
                               Min förtröstan långt bortom orden
                                      Som har visat en liten bit
                                   Av den himmel jag aldrig nått
                                      Jag vill känna att jag lever
                                             all den tid jag har
                                        Ska jag leva som jag vill
                                     Jag vill känna att jag lever
                                        veta att jag räcker till
                                 Jag har aldrig glömt vem jag var
                                     Jag har bara låtit det sova
                                   Kanske jag hade jag inget val
                                      Bara viljan att finnas kvar
                                           Jag vill leva lycklig
                                            för att jag är jag
                                       Kunna vara stark och fri
                                     Se hur natten går mot dag
                               Jag är här och mitt liv är bara mitt
                                Och den himmel jag trodde fanns
                                     Ska jag hitta där nånstans
                                Jag vill känna att jag levt mitt liv




                                                Välkomna.



Av Emelie - 19 april 2008 11:52

"Mina erfarenheter berättar om att man i daglig mun talar om tro och religion som något att ta till och/eller drabbas av just i stunder av svaghet. Att man tillåts bli duperad av yttre faktorer som ska till att avhjälpa situationen. Att det just därför drabbar den som är desperat efter hopp och tillfrisknande, ett såkallat ”divine intervention” eftersöks och man faller således offer för religionen.

 

Detta sätt att se på, låt säga redskapet ”tro” tillskrivs inte mig som författare utan går snarare raka motsatsen till min tro. Jag har länge funderat över vad det är med den konsten att ta vara på tiden man får, leva för dagen och njuta av sina nära. Vad är det med den konsten, som tycks komma efter sjukdom och sorg trängt in, men återfinns sällan annars. I detta kan svar ligga som rör skönheten i just denna dag samt i de små tingens ljuvlighet. Att man eftersöker något större än en själv, något som inbegriper en större mening i den svåra stunden berättar för mig att det är sjukdomen som är redskapet att nå tron med."



"Du och jag lever i ett sekulariserat individualiserat samhälle där man inte gärna ber sin granne om hjälp och om erbjudit även svårigheter att ta emot hjälp. I samtal kring tro och den hjälpen som den kan tyckas erbjuda kan den därför ses som en svaghet och därför inget att öppet tala kring. När tragedier sker och det kan vi se med exempel som tsunamin i Thailand och sist nu med mordet på tioåriga Engla, hur människor går samman och erbjuder varandra hjälp över gränserna. Vi lagar mat åt varandra och istället för att erbjuda hjälp så ger vi den bara. Vi blir förenade på ett sätt som vi annars inte är. Att ta emot hjälp, erbjuda den och finnas för sin granne är plötsligt helt accepterat. Med detta kommer även en accepterad tilltro på Gud. Eller åtminstone samtal med och om Gud. Så på samma sätt som tragedier och sjukdomar förenar människor öppnar dessa upp för en tilltro på högre makter. Man vill inte vara ensam och söker händer att vandra tillsammans med.

 

Ensamhet och rädsla för att bli övergiven är känslor som tunga besked och svår kamp kan föra med sig. Men ur vårt individualiserade och sekulariserade samhälle växer vårt behov att komma samman och vända blicken uppåt. Vi förklarar det utifrån olika som boken skriver religiösa metoder men anledningen ser jag vara densamma. Vi är inte lämnade åt oss själva, vi vandrar med, vi samtalar med, vi ber till, vi söker styrka i och vi gör det för att vi inte vill känna oss övergivna."


Skrev i natt på ovanstående. Jag undrar vad jag egentligen skrivit. Kanske du kan upplysa mig.


Välkommen

 
Av Emelie - 17 april 2008 09:54

Folk har frågat mig om vi som sjuksköterskestudenter påverkas av en eventuell strejk. Nej, har jag då sagt. Vi går inte ut på praktik denna termin så en direkt påverkan blir det inte. Kan hända att man blir drabbad av det på jobbet men all påverkan, all drabbning av strejken är för en god och låt mig säga nödvändig sak. Det finns inga tvivel på att sjuksköterskans och barnmorskans profession inte ska ha högre betalt. Hennes områden bär större kunskap- och ansvarsbredd än många yrken och hennes betalning kan mäta sig med en lågavlönad MacDonaldsarbetare. Ekvationen går således inte ihop.


Nu drabbas jag av detta på andra sidan vita rocken. Narkossköterskorna tas ut i strejk först och min operation skjuts upp. Nu är jag en av dom patienterna som får smaka på kampen. Akuta operationer finns det personal till, men med stor förståelse drabbas de planerade icke akuta. Med akuta menar man dom som inte har råd att vänta, de vars liv och/eller lem riskeras. Men patienterana är av annan uppfattning. Just din operation eller just ditt tillstånd är akut, för att du lider. Kanske varje dag och det får konsekvenser för just ditt liv. Här krockar vårdens tolkning av begreppet akut med patientens uppfattning av hennes tillstånd. Jag tror nog att de flesta har en förståelse för sjuksköterskans kamp för hennes yrkes anseende och stolthet. Hon är värd mer! Vi som befinner oss på andra sidan vita rocken biter ihop för att hon är värd det. Kampen är inte bara hennes utan det är allas våran kamp. Låt oss kämpa tillsammans för sjuksköterskan. Och när vi drabbas som patienter, glöm inte för vem vi drabbas. Du och jag får bita ihop, se våran delaktighet i den smärtan vi bär.

Av Emelie - 16 april 2008 18:10

Utan att gå in på detaljer ställer jag frågan öppet, är det någon som söker lägenhet i Stockholm? Då berättar du för mig vem du är och vad du söker.

Så enkelt det kan vara...


Någon lite småtokig person sa, eller säger- Se det sköna- finns det enkla. 

Av Emelie - 16 april 2008 10:47

Fashionable sensitive- but too cool to care.


Är det inte precis som så.

Presentation


Humlans dagar.

Fråga mig

1 besvarad fråga

Kalender

Ti On To Fr
  1 2 3 4
5
6
7
8 9 10 11 12 13
14 15 16 17
18
19 20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2008 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards