Hur ska man vilja fortsätta när det bär emot. När man känner sig håglös och rakt igenom ledsen. Egentligen är dörrarna öppna för mig att fortsätta, men det vilar en tyngd som lätt övergår i irritation och missunsamhet. Egenskaper som inte är särskilt klädsamt, alls för någon. Ovanstående egenskaper är egentligen förklädd oro och en stor ledsamhet som visar sin fula nuna på detta viset..

Men håll tillgodo.

Så skön du är och så lätt mina fingrar spelar över dina blanka, dina bekväma knappar. Du är ny, du luktar nytt och du låter med nya ljud jag inte hört förut. Det är en förälskelse, nu ska jag lära mig dig, dina knappar och läten.

Jag har en ny dator!

Sommaren gjorde mer av ett snabbare stopp än en längre visit. Visst har vi haft ro av varandra och av ledighet och goda dagar, men något längre stopp att vila i, hämta kraft av och stanna upp i, nja, jag han inte tänka. För så var det. Jag har inte tänka.

Jag vill uppmärksamma mina vänner och det underbara dessa står för. E och M, medlemmar i den härliga vänfamiljkompotten vi nyligen fått vara nära. Jag gråter och tänker "lucky" med Jason Mraz, "cuz you make it easier when life get´s hard..."lucky i´m in love with my best friend (s)..." Jag är så tacksam, så tacksam och varm när ni tillsammans av vänkärlek går samman och man känner in i själen att man inte är ensam. Vilken erfarenhet det har varit.  

Jag känner mig vänkär!

Jag är tillbaka från operationen, tre dagar i sjukhussängen. Och även om jag går som om Yoda skulle ha skitit på sig så mår jag rätt bra. Jag överlevde och det ser inte så vansinnigt ursligt ut inför en stundande framtid. Två på hö ov och en på vä ov och jag är fri från monster.

I morgon möts vi åter inför en telebildföreläsning, det blir kursintro och föreläsning om farmakologi. Och detta ska den 5/9 avslutas med en tenta, innan jag hunnit lägga huvudet på kudden ska jag lämna in en 100% tenta utan miniräknare.

Jag är kär i mina vänner, kär i nya knappar, lysande dioder och yoda 900 år gammal. För vi gör så bra vi kan, med lite magi, varma hjärtan och fungerande elektronik kan vi ta oss längre än vi först anade. Det är så härligt.

Sov gott.

Och så kom slutet. Det kan inte påstås längtas tillbaka. Önskar vara kvar i det som råder och rått. Det som kommer innebär ett annat sorts slit än det som varit. Men jag har lärt mig massor under sommaren, hävdelsebehovet har minskat och bör inte påverkas av omgivningen och den omkringvarande miljön. Hennes ord gav mig den insikten.

Jag har även förvandlats till a million dollar babe och jag ler. Vidare har sommaren även innehållit en ny identitet, as the good arabic woman that i am. Fråga mig inte.. Men sommaren har tillika inneburit besvikelse och viss ilska, men även kompiskärlek och väldigt mycket värme.

På måndag är det narkossamtal och inskrivningssamtal. Är allt som det ska bli op på tisdag.

Vi hade en varm, väldigt kärleksfull och behaglig vecka. Behovet var skriande och efter en mindre analys ser vi värdet av resan tillsammans.

Har ni tänkt på hur ett enormt behov efter kärlek kan få människor att glömma sin omgivnings värld och verkan däri. Egocentriciteten tar alltför stort utrymme och sin omgivnings komplexitet krymper. Anledning utan ursäkt.

Sommaren har frambringat undringar och resonerade tankar kring livsnära samtal och kritisk tid given samt vikten av att prioritera rätt. Jag har även lärt mig av nyexade sjuksköterskor med tunnelseende, hur fokus ligger på strängt en sak och förmågan till helhetsperspektiv och möjlighet till att se ändå ut i periferin inte återfinns. Här får jag en ny roll, den guide som registrerar och ställer tillrätta hennes misstag och tillkortakommanden. Patientsäkerhetstillsynsenhet. Är det ett ord…?

Min rörliga hjärna har inte sovit men frånvaron kan förklaras med behövlig semester från en nästintill överrörlig på gränsen till rörig hjärna.

Kampen för barns rätt till en röst fortgår varje dag, och aldrig tar jag semester. E har under sommaren ökat min ork och styrkt vetskapen om hur detta är det rätta.

Jag kommer åter med bilder, funderingar om toastolar, dyra pistagenötter och bristen på karaktär.

You have a choise, your Fader gave you that! 

Det snurrar lite i huvudet och gungar lite under fötterna. Jag jobbar natt och efter huvudvärken i går kväll känner jag mig obehagligt mosig. Jag önskar mig aningens massage vid hemkomst om ett par timmar.

Men det finns en lyx med att jobba natt, inte tiden du jobbar för den är densamma, utan just att du får åka hem och sova då andra är på väg till jobbet. Det faktum att du jobbar i tio och nu till och med 18 timmar i sträck utan vila flyger just i det ögonblicket bort. Och det är enkom en lyx att få sova när andra sliter.

Vi får se om det blir fler nätter framöver, eller om detta gästspel blir det enda. På onsdag åker vi till turkland och badar, äter gott och svettas i 40 gradig värme, och allt är bra för det är inte här. En vecka utan måsten och borden.

Den 18de är det inskriving och den 19de ska monstret bort.

Men nu är nu och nu är jag här.

Remember...