Alla inlägg under november 2008

Av Emelie - 29 november 2008 16:39






För att det var trevliga kvällar båda två. Och ses gärna i retur.

Av Emelie - 29 november 2008 01:08

Dyker in med foton i morgon på lite mys de senaste dagarna.

Av Emelie - 29 november 2008 01:05

Är det inte så, att man lätt kollrar bort sig i nördighet.  Samtal som sträcker sig genom nattens småtimmar är ofta intensiva och på samma gång oändligt avkopplande och energiberikande. Möter natten piggare och gladare än jag upplevde mig under kvällens start. Tänk vad ord och reflektion, möte, skratt och julklappspyssel kan göra.

I morgon åker vi skridskor. Möts upp utanför 9.30, tågar mot B-hallen med varm choklad och apelsin som främsta förutsättningen. Underförstått är grillorna.


I måndags hade jag fyra goda vänner över på en tidig advent-glögg-mys-kväll. I goda vänners lag vill jag lova. Det finns en närhet och innerlighet med er. M, du väcker då en rörlig sida hos mig, det är den hjärnstretchande och reflekterande sidan som vi under nära samtal använder oss av. Men vänskapen är inte bara intellektuell, då lär vilken vänskap som helst snabbt dö ut och mista sin innerlighet. Du och jag lär oss av varandra, inte bara om ämnesrelaterande områden, utan om livet, varandra och relationer. Klart vi båda tillsammans snabbt faller in i fällan ”teoretiserande nördighet”. Och nördigheten är även någon L och jag har tillsammans. Men här handlar det mindre om begreppsanalys och mer om grävande i insikter om en de ena och massa om de andra. För här hoppas det snabbt mellan kurser, ord och osäkra drag hos människan i stort. J, du har blivit en nära vän, som otippat blivit viktig vill jag lova. Om vi är så kompatibla som vänner låter jag stå osagt. Men det råder en avslappnad självklarhet, snarare än nördiga samtal om livets insikter. Men jag vill mena att vänner åtnjuts på en mängd olika vis, om än med lika stor vikt.


Vi gräddade vofflor. Drack glögg och mös i godan ro. Satt nejlikor i apelsiner som slogs om med röda band. Kladdkaka och pepparkakor åtnjöts och mer glögg dracks. Klockan blev 22.30 när pulkorna åkte fram, eller aka ”wakeboard-look a likes” och vi drog till backen. Efter kalla dagar med mycken snö fallen var det dags att njuta av utförsåk. Fastän rumpan fick ta den största stöten och med ett å annat blåmärke så var det länge sedan jag skrattat så mycket. Glögg i termos serverades efter åk, och vi skålade för vänskapen. Det var ett egendomligt orangerosa sken ute och lyckokänslan tillsammans med stora snöflingor landade precis där de skulle. Föll tillbaka för att göra en snöängel och blickande uppåt åt himlen och påmindes om min Fader som ständigt riktar sin kärleksfulla blick mot mig. Ett vakande öga är en underdrift, för jag glömmer aldrig. Gud min Fader, du mig ständigt närvarande.


Jag väljer att i morgon återberätta om mitt mottagningsarbete som innehöll allt annat än öronspolning och utslag. Eller nä, det var just det de gjorde. Men utslagen visade sig vara något mer spännande än ”smörj med hydrokortison en vecka med uttrappning, återkom om det blir värre”, och även öronspolningen och ”sår under fot” visade sig innehålla en guldgruva för mig som student. Håll till godo.


Sov gott.     

Av Emelie - 28 november 2008 13:41

Sitter i skrivandets stund på min praktik placering hälsocentralen. Under en lugnare paus åtgärdas en del som fått stå på vänt för mer akuta beställningsjobb. Praktik, uppgiftsdeadline och planering inför resa och kandidaten.


Skrivandet här är en sådan sak som fått stå tillbaka när mer brådskande ärenden tagit nummer ett som paltsnummer. Så för att uppdatera vill jag böeja med att det varit fullt hus från fredag till onsdag denna vecka. Mor, J och D har bott med mig under helgen. 24 kvm stort och fyra personer under samma tak. Mycket snö och pulsande, blå himmel och kalla vindar gjorde vädret perfekt för utohusvistelse. Så så fick det bli. Skridskor, pulka, mata änderna i parken, BR-leksaker och restaurangbesök. När familjen åkt hem, söndags eftermiddag kom M på besök. Från söndag till onsdag med M i hälarna åtnjöts det goda samtal, glögg, pepparkakor, shopping och annat härligt vänskapligt. Jag kommer vid senare tillfälla återberätta glöggmys och fina vänskapskvällar. Nu kallar öronspolning och utslag för att summera mottagningsarbetet här. Uppkommer ngt mer upphettsnande ska jag självklart återge detta.


Over ´n out.    

Av Emelie - 18 november 2008 19:44

Det gällde en uppgift rörande folkhälsa, hälsorisker och förebyggande arbete. Det skrevs och det skrevs. Och en aspekt som på slutet bland annat valdes att belysas var den sammhälliga sundhets- och nyttighetshysteri vi lever med idag. Vi matas med mängder av dieter och nya forskningsresultat som berättar för oss hur vi bör äta, bör undvika samt hur vi i stort bör leva för att överleva alla samhällets stora faror. Jag vill mena att denna hysteri påverkar oss i negativ riktning, med stress och överdrivet engagemang som anledning. En sund relation till den egna kroppen hinner sällan etablera sig i jakten på sundheten. En paradox på området för friskvård och folkhälsa. Man kan heller inte blint lite på alla nya forskningsrön utan att ifrågasätta livsmedelsverkets inblandning i resultaten som presenteras. Det går trender i allt och inte minst i hur och vad vi bör äta. Jag kan skönja faror i dessa trender som sällan är upplagda för att på lång sikt skapa beständiga förändringar hos människan som verkar för en god och hållbar livsstil.



Självklart skrevs en hel del annat på området för hälsorisker och förebyggande åtgärder som refererades till. Aspekter som belystes i kort var hälsosamtal längre ner i åldrarna än den nuvarande åldern för kallelse som är 40 år för att allt tidigare fånga upp riskpatienter. Och med de sagt är det långt ifrån alla hälsocentraler som kallar till hälsosamtal alls.


Det finns även en utmaning för vården i Sveriges och därmed den stundande politiken. Att frångå kortsiktiga mål som alltid kommer att prioritera den akuta patienten och med snåla resurser får den primära preventionen stå haltande utanför. Detta är en logik som endast går hem när kortsiktiga mål sätts upp. Varför resurser fördelas på ett sätt som ovan berättar, torde vara att politiken är förd just som så, med kortsiktiga mål för att kunna skönja samhällsekonomiska vinster för att verka gynnsamt för politiken. Den primära preventionen som jag ser det borde få en större roll i den ack så vinstfokuserade och resultatinriktade vården. Resultat med förkortade vårdköer, samhällsekonomiska behållningar och en friskare befolkning torde utgången kunna bli om den primära preventionen får den plats den förtjänar. Om inte detta sker snart vill jag mena kommer i och med att vi blir äldre och äldre samt sjukare och sjukare det tertiära preventionsarbetet bli överbelastat och svårigheter kommer att uppenbaras när resurser att ta hand om denna patientkategori brister.         


Detta var några av mina tankar kring hälsorisker och hälsobringande åtgärder. Och det väcks varje dag nya tankar och farhågor. Som jag tycker är spännande vilket ses som en utmaning.


För övrigt har dagen varit bra. Haft hälsosamtal med asylsökande som nyligen anälnt till Sverige. Lite omläggningar, lite provtagningar och dokumantation. Morgondagen är planerad till DSM och diabetesmottagningen. Ser framemot  veckans planerade arbete och har noggrant lagt mina upp dagar för att mjölka så mycket som placeringen förmå erbjuda.


Kram på er.               
Av Emelie - 15 november 2008 20:23

Jag har fått tunghäfta, om det ens är möjligt sett ur den skrivande formens perspektiv. Jag vill tala om hur jag är rädd att du ska upptäcka svagheter som du inte räknat med hos mig. Svackor och brister som hos gemene man, men som hos mig inte får äga samma självklarhet. Jag är mer än ”årets sjuksköterskestudent” som någon en gång uttryckt mig vara. Mer än en lärd tjej med kli i fingrarna för ökad kunskap och klokhet. Den tjejen besitter en stor del av mig, men som med oss alla lurar sämre och bättre sidor bakom varje osäkert drag.


Gårdagskvällen utvecklade sig till en oväntat bra kväll. God mat, gott vin, bra samtal där inte hela världskrisen löstes men åtminstone ett par mindre inre konflikter. Runt 22-tiden vaknade vi ur våran fredags-mys-mjukiskläder-stämmning och bestämde oss för gå ut. Lägga konflikterna bakom och dansa hela natten lång. Sagt och gjort. Natten blev skönt befriande. Med kreativ utstråling dansandes natten igenom med hög puls. Utan förväntningar mötte vi en riktigt skön kväll.


Dagen idag var tänkt att gå i studiernas tecken. Men då L skulle till Ikea gjordes följeslag. Åt och inhandlades lite som länge stått på inköpslistan men som aldrig blivit av. Hemma igen och ska ner å träna med L. Får återuppta studierna i morgon.


I fredags satt jag på rådgivningen på H.C  vilket ger mig god förståelse vad man frågar efter och hur tankegången går i rådgivning per telefon. Att bedöma per telefon är inte alltid lätt men med rätt frågor kan vi få oss en relativt god bild av tillståndet och vidare ta adekvata åtgärder. Upptagningsområdet för den specifika hälsocentralen jag är på är ett invandrartätt område med mycket psykosociala missförhållanden. Många har svårt att förstå och tala det svenska språket. Vid rådgivning av dessa samtal blir språkförbistringen tydlig. En sjuksköterskor suckar vid samtalen som förståeligt nog blir problematiska och svårbedömda. Hon suckar och menar högt och ljudligt ”kan dem inte lära sig språket”. Jag sitter bredvid, lyssnar på samtalet och tänkte tyst, ”hur underbart det vore om jag kunde fler språk, så att detta inte behövde ske”. Det finns alltså skillnader i hur vi tolkar en situation och på vem vi lägger ansvaret. Sannolikt stöter sjuksköterskan på denna minst sagt omständiga situation x flera/dag. Och jag finner mig som en gröngöling på området vilket säkerligen inte ger en särskilt rättvis bild av läget. Men sanningen är ändå denna att vi tolkar situationer olika beroende på inställningen vi har till våra medmänniskor.


Har en sådan mysig kväll i mitt hem, jag trivs och njuter av lugnet och tryggheten jag känner här. Men har svårt att komma till ro vad gäller examinationer och övriga uppgifter till skolan. Tror anledningen till detta är att det är aningens övermäktigt i mängden arbeten som ska in, samtidigt som man anstränger sig för att vara alert och ständigt vaken på praktiken. När man sedan kommer hem vill man hellre ta en lång promenad, gå och träna eller helt sonika lägga sig platt framför tv:n för att stirra rakt igenom den. Så jag kan inte göra så bra arbeten som jag vet att jag kan prestera. Jag har inte tid eller råd att ödsla den tiden på varje arbete. Utan är tvungen att gå från 110 % till kanske endast 90 eller till och med lägre ändå. Just för att jag ska få rum däri någonstans. Hur ska man orka.


Men ikväll ligger skolan långt ner på prioriteringslistan. Jag tänker spendera min lördag, med mig själv framför tv med goda rester från igår. Möjligt är att jag går över och spelar lite sällskapsspel med L och hennes vänner. Men troligast är att jag låter kvällen bara fortlöpa så som den börjat, njutbar och mjukisskön.


Jag har varit på mitt och L minigym idag. Tränande lite löst med tanke på antibiotika beh. Men vi lade upp ett schema för framtida träning. Stationer, antal uppr, vikt och varv. Så har vi ett utgångsläge, det motiverande ligger i att se detta utgångsläge förändras. Men i morgon ska det verkligen vilas upp. Skriva till skolan, skicka mail och enkom vara i min vackra vackra lya.


Önskar er en lika njutbar kväll som jag upplever.              

Av Emelie - 9 november 2008 18:03

Så sablarna ont jag har och så svag är jag. Grampositiva bakterier av typer streptokock typ A har invarderat min hals och avger toxiner som gör mig högfebril. E med hennes familj och då inkluderas Elvis såklart skjutsade mig till och från H.C idag och stannade även för ett besök på apoteket. Med E under armen inhandlades antibiotika + bricanyl samt bedövande sugtabl av varierande sort. Nu har jag fått i mig lite soppa och en isglass. Inte sovit på snart två dygn då jag blir obstruktiv då jag ligger ner, men det ska det bli ändring på i natt.


Jag kommer inte skriva längre än så då fingrarna värker av febern. Jag drar upp täcket runt mig så det skapar en varm koja kring mig. Även om du vill krypa in så får du inte, det är en bakteriehärd här. Praktiken får avvakta minst två dagar innan jag dyker upp. Ska ringa min handledare i morgon bitti och det gör ont i stresshjärtat då tiden blir en stressfaktor. Men jag får ha förtröstan till att det inte kommer att förosaka större problem.


kojbygge och tablsug ligger på agendan.


Over n´out   

Av Emelie - 7 november 2008 14:53

Ska jag berätta något fult, kanske rent av en hemlis. Det är egentligen inte en hemlis utan mer något av en insikt som kan hända inte är så smikrande så därför har jag gjort det till något av en hemlis.


"Jag är van att få det jag vill, och de få gångerna det händer att jag inte får vad jag vill blir jag envis och kan ibland bli dryg. Jag ser dock oftast till att få det jag vill. Dock är jag INTE född med sliversked i munnen, så denna insikt kommer inte från någon rikemansunge som nyligen gjort en otäck upptäckt. Tvärtom vill jag mena, har jag sett till att jag tar mig dit jag vill- och ser så till att det blir som jag vill. Det obehagliga ligger i att det näst intill blir till en sport i jakten efter vinsten och tillfredsställelsen som kommer med denna fula egenhet. Jag trampar inte andra på tårna i jakten utan jobbar enkom hårt för att vinsten ska bli min. Nu när jag tänker och skriver ut min egenhet ord för ord kanske det inte är så illa ändå utan mer kan stavas, driftig, målinriktad. Så jag tror inte du behöver vara orolig, jag ska inte göra dig illa... om jag inte vill ha dig förståss ;)." 


Nä, sådan är jag ju inte:). Eller finns där en uns av sanning?... jag tänker inte avgöra det, utan lämnar detta upp till dig, en vän eller två att avgöra.

Vet hur som att jag är driftig, och målinriktad, och kanske detta lyser igenom även utanför min profession. Med ödmjukhet tar jag mig fram i  livet, och om dina tår hamnar i vägen så säg så till. Inte min intention.


Alla vill till himelen men få vill ju dö, kamma in vinsten men så inga frön...man vill ha en bit av kakan... och sedan käka lite också, för även om det kan tyckas vara en samhälleig sanning så är detta inte på nåe sätt eftersträvandsvärt. Så vi lever för varandra, men målinriktad med ödmjukhet kan vi väll ta och vara ändå.  


Nu ska jag skriva vidare.

/Kram

Presentation


Humlans dagar.

Fråga mig

1 besvarad fråga

Kalender

Ti On To Fr
          1
2
3
4
5
6 7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28 29
30
<<< November 2008 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards