Alla inlägg under november 2009

Av Emelie - 19 november 2009 23:25

Sjuksköterskans professionalism

Jag har funderingar som rör min framtida roll som teamets ledare. Att hantera ledarerollen med en väl fungerande kommunikation till vårdlagets alla medlemmar innebär eller kräver att jag socialiserats in i min yrkesroll, landat i min identitet, vet mina begränsningar och sitter på kunskap som är både allmän och specifik. Jag är rädd vill jag säga, för att mitt yrke kräver en kunskapsbredd som fås genom utbildning men som knyts ihop genom erfarenhet och innan dess ska jag hålla andan och hoppas på att inte genomskådas i min känsla av otillräcklighet.


Detta är professionalism när jag hanterar min roll som omvårdnadsansvarig och parerar, kommunicerar och delegerar till min omgivnings tillfredsställelse. När jag i mötet har kunskap nog, empati och en självkännedom nog för att undvika övertramp, fördomar och frångå den förförståelse jag skulle kunna ha i en given situation, då är jag professionell. Under den sista perioden av utbildningen, nyligen avslutad tvåveckors period på akuten, återstår nu sju veckor på ortopeden. Jag ska reflektera vilt kring min yrkesidentitet och hur jag blir professionell. Jag ska för att inte drabbas av panik på ett djupare plan förstå de olika kunskapsnivåerna vi genomgår under vår verksamma tid som sjuksköterska. För mig kommer detta att bli en personlig utveckling så väl som en yrkesmässig då jag ogillar att vara nybörjare. Jag har en förkärlek till att avbryta sådant som får mig att vara i underläge och nu tvingas jag in i en roll som novis. Jag inser mina begränsningar och har en självkännedom som hjälper mig, men jag vet hur mitt självförtroende men även min självkänsla får sig en törn. Jag gör inget sken av detta och står ödmjuk inför ny kunskap då jag törstar efter den, den ger mig styrka och spänning och jag ser mig som lärling genom hela livet. Men i rollen som nybliven sjuksköterska eller som snart nyexad kommer jag vara där nere, bland dem som inte vet. Min känsla här inne säger jag och pekar på bröstet mitt. Här inne känns det osäkert och olustigt. Där ute säger jag och menar på golvet är jag ödmjuk, inför mina kollegors kunskap men även min egen. Och jag förstår hur vi lär av varandra och jag är inte blyg i mina erfarenheter. Men jag måste lära hur mitt värde mätt i mig själv inte vägs i min kunskap. Vi har alla varit barn i början och nu ska jag lära hur det är att krypa och lära andra hur man kryper bäst så får dem ge tips i hur man ställer sig upp och på den vägen är det.


Nu ska jag sova.

          


Av Emelie - 14 november 2009 21:29

Dagar på akuten döpte jag inlägget till. Min dagbok. Det var tufft, inte mer än vanligt när jag arbetar kanske men ändå, tufft. Går en dag på ortopedisk mark och längtar efter en dag med frakturer, höfter, händer, fingrar och en och annan axel. Visst sätts något stygn och visst en omläggning eller två efter sårskador. Men det är skelettfrakturer som dominerar och hjärtan, tromboser, influsenor, intoxer och övrigt får stå tillbaka. Så kommer det in en sårskada, en självförvållad sårskada. Ett snitt i underarmen som förövrigt ser ut som en brännskadad arm full av läkta ärr. Patienten har gjort det förut och jag upplever denne obehagligt oberörd av situationen. Bedöva psykisk smärta med fysisk är ingen nytt men jag vet inte hur jag ska hantera hennes leende som hon bär på under tiden stygnen läggs, ett efter ett och hon smsar med sin mobil. Jag ser mötet som en utmaning, men jag vet inte hur jag i min roll, medmänniska eller sjuksköterksa gör desamma, ska hantera, inte sårskadan, inte det faktum att hon skurit sig utan det faktum att hon ler. Leendet sätter mig ur spel. Vi pratar mycket om att stanna i en annans sorg, hur gråt, sorg och ledsamhet inte är farligt. Jag pratar ofta om min sorg, om ångest och jag förstår. Men när en människa med handling visar en sak för att sedan uppvisa något för denna handling helt främmande blir det svårt och obehagligt. Nu är hennes ångest borta, allt är bra igen för min patient. Eller? Så menar hon.


Jag går på ett larm på medicin. Tar en paus från höfter, axlar och sårskador. En heroinöverdos. Inte inyox, intoxikerar sig gör hon dagligen. Ung kvinna, människor mår dåligt. Efter arbetsdagen går jag till friskis och svettis och tränar. Låter svetten ta med sig min ångest. Jag förstår henne. Nu mår jag bättre. Men jag får inga ärr.


Det är svårt det där med proffesionalism. Innebär det alltid samma handlingsmönster, riktlinjer som teori men snart därefter ställer situationen dig inför ett leende. Vad gör vi då.


På återseende.

Av Emelie - 9 november 2009 20:12

Akutstämpla uppgiften! Jag börjar dag tre med att föra dagbok på temat "professionell yrkesroll i interaktion med patienter och närstående". Jag längtar efter känslan av trygghet i rollen. Jag vet vad den innebär idag, men är så långt ifrån färdig. Tyvärr gör nervositeten mig fummlig och mindre skärpt och jag vet hur detta problem utan undantag ställer till det för mig. Jag lägger ett värde i att vara skarp i det jag gör. Genomföra med bravur det jag tar för mig, men så står jag inför en roll jag ännu inte behärskar och jag får vricka tungan ordentligt för att finna rätt ord i rätt situation. Det gäller sällan eller aldrig kontakten med patienterna, men snarare det som sker bakom kulisserna. Prioritering, logistiken på en akutmottaging, vem gör vad och hur ser förloppet ut. Tre dagar in kanske inte är en tid att ännu dömas ut på, men jag är van med det motsatts och nu tvingas jag till en personlig utvecklin vid sidan om den professionella.


Jag kommer att ta upp begrepp som professionalism, yrkesindentitet, kompetensnivåer och interaktionens betydelse i samarbetet mellan patient, närstående och övriga yrkesgrupper som verkar runt patienten. Jag kommer skriva om min samordnande funktion som sjuksköterska och hur min roll ser ut i relation till andra yrkesgrupper. Detta är min uppgift att fortsätt att reflektera kring tillsammans med relaterandet till teorin.  


Mitt sista år och berättandet av detta får stå tillbaka för skola. Som alltid. Men en dag tar jag tag i det och kommer starkare ut ur det får jag tro.



Presentation


Humlans dagar.

Fråga mig

1 besvarad fråga

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2009 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards