Det tåls att sägas flertalet gånger. Jag har hela livet på mig att jobba. Men jag vill inte vara hemma längre, från jobbet. MItt jobb, är vad jag älskar att göra. Få förunnat älska sitt jobb och jag har inte önskat känna mig som en sur disktrasa vill jag lova. Vill stråla och må som en prinsessa. Men så är jag realist och menar att jag står ut med krämpor. Att må illa, vara trött och ha lite av tjock sirap i huvudet. Men missförstå mig nu inte, jag tar precis vilka krämpor som hest i vilket kaliber som helst bara du stannar hos oss. Men, att kräkas upp mot 20 gånger per dag, med självklara påföljder av det. Sedan få sådan foglossning att bälte och kryckor är det enda som tar mig framåt vissa dagar gör mig ledsen vissa dagar.

Sätter mina kollegor och chefer, ekonomi och logistik på pottan och jag känner mig som en bov i sammanhanget, samtidigt som jag ska ta hand om mig själv och R. F menar jag jag jobbar på R och att jag gör allt rätt som inte pressar viljan till det yttersta. Och sedan ler han lite åt mig när jag tar mig till glassbilen och tillbaka och med gråten i halsen av smärta tycker att det visst var ganska långt till glassbilen över gatan. Gå nio timmar om dagen, undvik vila, rulla sängar till och från op med tillhörande pat, var skärpt och alert dagen igenom och äventyra inte någon/någon. Pat i fokus och jag förstår vad F ler åt.

Jag har hela livet att jobba och var sak har sin tid.

Igår fick vi höra hjärtljuden och vi log från öra till öra.

Igår kväll, sent skickades en hälsning till J. Min städiga och innerliga distansvän som hon med full rätt kallar sig. Och jag gillar det.

Idag är svärföräldrarna över för att hjälpa oss med städning och Som det blir städat sedan. Jag ligger mest till sängs. Tar mina krävda områden, F tar sina och svärmor flyger fram som en städande mygga. Svärfar fann snabbt sin plats framför fotbollen som tidigt förstod som hans krävda område. Intet ont, utan vi bidrar alla på vårt sätt. Jag är fn stationerad framför datorn. Så du ser, intet ont dömande.

Varför det nu städas så infernaliskt beror på att vi imorgon har visning på lägenheten. För att se tider se tidigare inlägg med tillhörande länk. Och om ytterligare två veckor blir det flytt. Kul, spännande och stressigt, som sig bör innan en flytt. Hammarby sjöstad blir området, hammarbybackens fot vår adress.

Nu är det ett städryck att vänta för att sedan åter falla tillbaka ner i säng.

Kram 

Nu ligger den ute. Vår lägenhet blir din för ynka 1.400 000 och då slänger mannen på sin weber. Nu har sommaren gjort entré och det är varmt. Efter morgonens värsta period klingat av satt jag mig för ett par dagar sedan på framsidan för att läsa lite. Och eftersom det var dryga två månader sedan jag var utanför dörren (en lätt överdrift, men det känns så allt), så chockades jag svårt av värmen som nu fanns utanför, att överkroppen en timma senare liknades vid en juktomtes granna dräkt.

Igår var jag ut för en promenad i något som skulle likna svenskt firande i parken här intill. Smärta i rygg och jag la mig i skuggan. För att sen inte förlora hela levnadsförmågan försökte jag mig på en fiskbörjare. Väl hemma efter en timma eller två kom fiskbörjaren i retur and then some. Så än har det inte gett vika. Små knep och att känna sin kropp har hjälp till för att må bättre. Och vissa dagar är bättre än andra.

Oron är fortfarande där, stor och envis. Dock har den antagit en mer sund inställning och nu kan jag prata kring den snarare än att gråta över den. Grina är dock ett dagligt göromål, till allt och ingenting. Men vad gäller illamående, kräkningar, oro, gråt och knakande fogar kan jag inte annat än att tillsamman med mannen ändå bara ta en dag i taget.