Glömde berätta att vi ju för några veckor sedan var på ultraljud där vi såg en enligt oss (och bm) perfekt liten gullklimp. Tio fingrar och tio tår som dem säger men som betyder så mycket mer än ett visst antal extremiteter och dess små knoppar. Hon eller han är så fantastisk och lockar fram en extrem lycka bara genom att visa sitt lillfinger på en tvskärm och samtidigt knuffa till sin mor. - Här är jag!

Att flytta tar tid. Nu först är gamla lägenheten tömd, såld och flyttstädad. De står saker i en väldig oreda här nu, men svärföräldrarna har efter vår organisering magasinerat sånt som vi inte kommer använda men ändå inte vill slänga. Slängt har vi för övriga varit ganska generösa med och jag tycker vi två har gjort ett enastående jobb. Jag kan inte bära, går knackligt och har fått rådet att viila än mer nu när jag börjat till att få smärtsamma sammandragningar dagarna i ända.Så mycket har legat och ligger på min mans onda rygg. Men reder oss och menar att vi ju har det helt fantastiskt bra. 

Vår gullklimp knuffas och buffas, gärna med fötterna neråt på min urinblåsa och hårt, så hårt att jag utbrister i små kvidningar och menar att blåsan snart går sönder, tom eller full. Nä, såklart den inte gör det, men livliga sparkar är det allt. Jag fortsätter med kräkningarna, med foglossningen och då nu senast med sammandragningarna. Det är en fröjd att vara gravid vill jag lova   . Vårt älskade barn.

Vi har en vacker vardag.