Det känns som att hösten nu öppnat sin dörr för oss att kliva in i. Inte helt ovälkommet ändå. Det känns lite som första dagen på resten av vårat liv as we know it. Båda barnen går nu på förskola. Fredrik har lämnat sin post som hemmavarande pappa och cyklar nu till jobbet varje vardag i veckan. Mitt jobbschema rullar på och jag trivs med vårt liv idag. Jag har valt mediyoga på måndagkvällar och väljer att lyssna inåt, att lägga fokus på andningen och att lära mig lyfta anus och urinrör upp, upp och upp för att sedan slappna av och bli en mer nära och harmonisk mamma, fru och vän. Jag väljer att promenera, äta sådant jag mår bra av och jag har dem senaste tre veckorna snart tagit mig igenom tre böcker. Stort ändå.

Alfons har vuxit kanske en meter av att vara storebror. Fast han får sina vansinnesutbrott då och då, fast han kan vända humör på ett korvöre och fast hans fokus är helt ur fokus så ser vi att han har vuxit över sommaren. Han är klok. Och Rasmus har visat framfötterna, han tar för sig av sin omgivning. Han börjar knäcka språkkoden och nu rullar orden ur honom lite mer för var dag. Han har väl inte ännu riktigt köpt konceptet förskola men är på god väg.

Jag och Fredrik planerar inte så mycket framåt just nu. Vi väljer att landa i den vardagen som nyss börjat ta form. Det är skönt att komma på banan med vardagen och sedan om ett tag se vart den leder oss.

Alfons vill utöva yoga med mig hemma och det kanske inte är en sådan dum ide. Han tjatar om att sitta på ullmattan och lära sig det där med yoda som blir hans ord för det där med yoga.

Jag beslutade mig för ett tag sedan att jag skulle lära mig att säga nej, med bestämdhet. Och säga ja med eftertryck. I detta har jag även fått en son som inte fullt lika påstridigt försöker rasera alla nej jag kommer med. Allt oftare kommer en suck följt av en lång rad av ord som alla syftar till att jag är tråkig. Men han accepterar mina ord och jag känner mig respekterad.

Detta har även medfört att jag själv har börjat lyssna mer inåt, i syfte att ta reda på vad det är jag vill och vad jag känner och vad jag behöver. Jag lyssnar inåt för att ta redan på vad min kropp behöver och jag försöker tillgodose alla kroppens önskemål.

Det handlar inte om stora förändringar. Det handlar inte om något fjunigt nyårslöfe vars enda traditon är att ta hål på löftet. Det handlar om att jag har rätt att må bra. 

No one is you and that is your power.  

Sov gott.   

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

För att kunna leva. Så heter boken jag lyssnar på. En värld jag knappt kände eller känner till. Som en fiktiv värld beskriven av en hjärna full av skruvad fantasi. Jag vet inte hur jag ska reagera på det jag hör. Jag vet inte hur jag ska förhålla mig...

  ”När det är jobbigt, då är det jobbigt”. Sagt med eftertryck av läkare på BUP i Visby. Den 10 maj 2017 klockan 09:40 skrevs sammanställningen av tidigare utredningsresultat och kompletterande testning. En journalanteckning som innehål...

Ett förtydligande. Jag älskar mer än något att ha tråkigt med mina barn. Att vara nära. Det är aldrig och kommer aldrig att vara tråkigt. ...

Jag blir så ledsen. Så jag skälver på insidan. Mina barn, kloka och snälla ska behöva växa upp bland så mycket ondska. Och dina barn. Bland rädsla. Växa, gå i skolan, jobba, älska, skratta, gråta. Älska någon. Känna kärlek och sorg. Ni vet. Dem ska l...

För några dagar iaktog jag ett spännande männskligt fenomen. En familj var på väg ner för backen innanför österport. Dotter går i egna tankar när hon plötsligt gick in i en hängande blomlåda och slår således i huvudet i den. Hon blir såklart ledsen o...