Direktlänk till inlägg 4 april 2016

Inskolning och vemod.

Av Emelie - 4 april 2016 22:37

Vi har nu avverkat fyra dagar inskolning med blandat resultat. Jag hängde med A och R med sin pappa. Att skola in en kille i femårsåldern är verkligen inte lätt. Att skola in en kille i femårsålderns som inte hanterar starka känslor väl, som sluter sig, som får utbrott, som blir helt slut av att hålla ihop är en utmaning och en stor sorg. Det blir så tydligt hur min son kämpar i nya miljöer. Han svårigheter kommer liksom fram. I fredags var en mycket jobbig dag för A och efter en dålig nattsömn orkade han inte när något gick emot honom och han låste sig ute på gården och grät fram hur han nu ger upp och hur han hatar den nya förskolan. Han sa att det här minsann inte alls var hans kompisar och jag visste inte hur jag skulle hjälpa honom. Jag bytte plats med Fredrik och genom bytet gav det A en möjlighet att bryta sig ut ur situationen och kämpa vidare. Resten av dagen blev bra och under helgen har han hoppat studsmatta och haft mycket utelek. På söndagen lekte A med sin nyvunna vän, granne och dagiskompis. Vi åt middag där och dem lekte så enormt bra. A var alldeles hög av glädje vilket underlättade uppstigningen i morse och dagen på förskolan blev över förväntan. Fredrik var tvungen att återgå till jobbet och jag var ensam om två lämningar som kunde gå käpprätt och skogen. A var med och lämnade en gråtande R. A kramade om och pussade honom och sa att vi ses sen. Lämnade över och kände mig lugn och trygg. Gick över med A. Hängde kvar över samlingen och gick på en promenad då gruppen skulle ut på gården. A var med på planen och vi möttes upp på gården senare då det var dags för ingång och lunch. Jag hängde kvar över lunchen och A åt med god aptit. Vilket visar på ett lugn just där och då.  Efter lunchen var det lek i olika aktivitetsrum. A valde dockis vilket betydde utklädning och galen lek med dem andra vännerna som också valt att vara i dockis. A mådde bra och släppte på dem jobbiga känslorna. Jag drog mig tillbaka. Då och då kom personal över från R avdelning och berättade hur bra allt gick. Han åt med god aptit. Han lekte på och pratade med kompisarna och personalen. Han till och med somnade snabbt på vilan. Ett lugn spreds inuti mig. När R hade vaknat efter vilan beslutade vi oss för att bryta och åka hem. Först ville A inte gå och det tog jag som ett mycket bra tecken. Vi åkte och handlade lite fika för att fortsätta den goda dagen. Väl hemma haglade utbrotten och hans trötthet visade sig. Jag har ringt till BUP Farsta för att få hjälp att skicka en remiss till BUP Gotland för uppföljning av tidigare gjord utvecklingspsykiatrisk utredning. Försök som förälder att alltid ha ett lågaffektivt bemötande i mötet med ”dåligt” beteende. Försök det samtidigt som du har en till liten som ska uppfostras och lära sig rätt och fel. Utmanande och enormt tröttsamt.

Jag vet inte hur morgondagen blir men jag är tacksam för den här dagen. Imorgon lämnar jag A och åker hem ett par timmar. Finns fem minuter bort och hoppas så innerligt att A ska få trivas och även på detta ställe känna trygghet och sprudlande glädje.

 

Vi bor i en socken som historiskt sett till stor del befolkats av vår äldre generation. I nuläget pågår ett generationsskifte och fler barnfamiljer väljer att bo på landet. Av kanske 12-13 hushåll tror jag fem är barnfamiljer och en till är på väg att flytta in. Detta betyder enormt mycket för oss. Och det känns som att många andra känner samma sak. Jag hör hur dem hjälper varandra och hur det planeras barnaktiviteter. A tycker det är så roligt att cykla över till sin nyvunna vän M. Och hävdar bestämt att han snart kan cykla dit själv. En kort sträcka med likväl en bilväg dit och jag hävdar kanske lite olika. Men glädjen och frihetskänslan som A visar upp här är så glädjande. Han känner sig hemma i huset och på trädgården och snart ska det även innefatta förskolan. Jag pratade med en annan mamma på förskolan. Hon berättade att dem flyttade hit från Stockholm för två år sedan. Hon berättade att den där bilden av hur enormt bra det skulle bli här, hur den vackra naturen och lugnet skulle ge dem det där andra inte alls infann sig så direkt. Hon berättade att hon fick en chock när hon kom hit och att den där enkom positiva känslan inte alls infann sig så omgående som hon först trott vilket självklart skapade tvivel inför det nya livet som nu skulle bli. Jag blev glad av att höra det och när hon sa att det tog ett år att känna sig hemma så tänker jag att vi har tid på oss. Att A har tid på sig och att det är helt okej och förståeligt att han åker berg och dalbana i sina känslor inför det nya. Det gör ju vi också.

 

Vi har det absolut bra här. Mycket bra här. Och jag tror att ju längre tiden går desto mer kommer vi in i livet här. Finner alla dessa smultronställen och lär oss hitta och göra oss det nya livet på riktigt. Till dess får vi ha lite överseende med alla dessa känslor. Men kanske allra viktigast blir att ha förståelse.

 

Huset har vi boat in oss i och nu är det trädgården som ska få lite kärlek. Planteringar, odlingar, lekställning och studsmatta. Utemöbler att njuta av och hängmattan att somna i efter nattjobb.

Längtar efter alla vänner och mitt gamla jobb men det här blir bra. Det här är bra.

 

Sov gott.

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Emelie - 26 september 2017 14:23

För att kunna leva. Så heter boken jag lyssnar på. En värld jag knappt kände eller känner till. Som en fiktiv värld beskriven av en hjärna full av skruvad fantasi. Jag vet inte hur jag ska reagera på det jag hör. Jag vet inte hur jag ska förhålla mig...

Av Emelie - 1 juli 2017 16:09

  ”När det är jobbigt, då är det jobbigt”. Sagt med eftertryck av läkare på BUP i Visby. Den 10 maj 2017 klockan 09:40 skrevs sammanställningen av tidigare utredningsresultat och kompletterande testning. En journalanteckning som innehål...

Av Emelie - 18 oktober 2016 15:31

Ett förtydligande. Jag älskar mer än något att ha tråkigt med mina barn. Att vara nära. Det är aldrig och kommer aldrig att vara tråkigt. ...

Av Emelie - 18 oktober 2016 15:23


Jag blir så ledsen. Så jag skälver på insidan. Mina barn, kloka och snälla ska behöva växa upp bland så mycket ondska. Och dina barn. Bland rädsla. Växa, gå i skolan, jobba, älska, skratta, gråta. Älska någon. Känna kärlek och sorg. Ni vet. Dem ska l...

Av Emelie - 10 augusti 2016 10:17

För några dagar iaktog jag ett spännande männskligt fenomen. En familj var på väg ner för backen innanför österport. Dotter går i egna tankar när hon plötsligt gick in i en hängande blomlåda och slår således i huvudet i den. Hon blir såklart ledsen o...

Presentation


Humlans dagar.

Fråga mig

1 besvarad fråga

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2016 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards