Så här kan sommarkvällarna se ut på ön. Utanför vårt hus. Det är vackra dagar vi bjuds på. Det har inte gått helt friktionsfritt att nå hit. Och vårt liv innebär en del friktion och genom det skapas en enorm värme. Det liksom kommer naturligt genom den friiktion som ofta uppstår i vår vardag. Vår vardag är tålamod, vår vardag är lyhördhet, den är självkritisk och den är så mycket styrka. Men kanske framför allt det är den kärlek.

Trots att vardagen ibland är tuff så mår jag så mycket bättre här. Jag njuter, riktigt livsnjuter. Av ett vackert ljus, av en blomknopp och av skrattande barn på studsmattan. Jag får chansen att helt och fullt vara mamma, inget annat drar. Jag får dyka ner i svårigheter och lära känna mig själv och ta vara på mina styrkor och inte se dem försvinna outnyttjade. Här får jag ro. För första gången på länge. Och mina barn behöver det. Närvaro.

Nu ska jag sova. Innan nattjobb imorgon.