Direktlänk till inlägg 8 augusti 2016

Lite tystnad så här på kvällskvisten.

Av Emelie - 8 augusti 2016 00:27


Tystnaden som närmast kan beskrivas som ett vakuum. Den riktiga tystnaden som inte går att nå i en storstad, ens i utkanten. Det bruset som du inte hör men som hjärnan registrerar och som i värsta fall kan vara med och försämra vår hälsa. Det brus som du inte vet att du hör förrän det är borta. Varje ljud du hör är isolerat i sig själv självt. Framträder skarpt ur tystnaden. Så som en väl komponerad bild där blickfånget framträder skarpt från den suddiga bakgrunden. Så tyst att tystnaden nästan blir ett ljud i sig självt, i kontrast till ljud man nyss hört eller förväntar sig höra. Öronbedövande tystnad.

 

 

I vår familj är ljudvolymen påtaglig. Så som i många andra barnfamiljer. Vi stångas med ljudet som om det vore en extra person i vår familj. Den är med i bilen, vid matbordet, vid läggning och i all övrig vaken tid du kan tänka dig. Som att ljudet kommer in och tar över vår förmåga att tänka klart, tänka alls. Därför har jag funderat på det här med tystnad. Hur viktig den är för att egentligen höra alls. När vår förmåga att höra drunknar i frånvaron av tystnad. Ju mer ljud desto mindre hör jag. Hör jag inåt och hör jag utåt. Därför är den riktiga tystnaden är förutsättning för både det inre och det yttre ljudet att ta plats.

 

 

I kontrast till vår familjs hejdundrande ljudvolym bor vi på en plats som ger oss den riktiga tystnaden. Subject isolation. Där ljudet är subjektet och tystanden är med och isolerar varje litet ljud. Inget drunknar. Allt får rum.

 

 

Alfons är väldigt känslig för ljud vilket kan uppfattas som jordens ironi eftersom han står för merparten av det i vår familj. Det är nästintill konstant och hela tiden vilket i sig självt är omöjligt eftersom inget kan bli mer än konstant. Och just därför beskriver det konstanta rätt fint. Hörlurarna funkar bra för honom för att stänga ute lite av ljudet. Så att han kan med större lätthet och fokus kan se en film eller spela spel. Då skapar han lite tystnad för att isolera ljudet han vill höra.

 

 

Alfons är vår språkpolis och registrerar varje svärord som kommer i hans väg. När vi går i en affär eller ute på stan så kan han plötsligt säga ”Nån sare” följt av många utropstecken. Han har inte den förmågan att stänga av onödigt ljud. För honom drunknar inte ljudet vid avsaknaden av tystnaden. Han hör fortfarande. Han registrerar och hör och han blir hemskt trött. Därför behöver han bo på en plats som den här tänker jag. Som erbjuder minskat ljud från stadens buller och brus. Som möjliggör för återhämtning.

 

 

Men det finns gånger som han har förmågan att stänga av allt runt omkring honom. När han gör något han riktigt brinner för, nästintill alltid försjunken i en skärm så vilar han från ljud. I skärmen får han ro. Där andra kan skapa stress finner han återhämtning. Om detta kompletteras med hörlurar så är han snart åter med fulladdat batteri.

 

 

Ljud är ett intressant fenomen har jag tänkt på. Hur låter det där du är just nu? Hur mycket låter samma plats med samma ljud om du är extra trött en dag? Tänk dig att alltid vara så trött att din hjärna inte orkar att höra tystnaden. Det är vad som sker med hjärnan när du är vad vi i daglig mun kallar utbränd. Min son är ljudkänslig, han har svårt att registrera tystnaden.

 

 

Jag är så glad att vi bor med vår extra familjemedlem ljudet. Och jag är så glad att vi som närmast granne har den riktiga tystnaden in på bara knuten. Vårt liv i kontraster. Jag är så lycklig över att lära mig så mycket nytt. Att komma ännu närmre och fälla omkull fördomarnas träd.

 

 

Det tog 4,5 år innan jag fick den bekräftelsen. Han är ett livligt barn, idérik och äventyrlig. Skådespelartypen och en enorm charmör. Det är min son. Men min son är också fylld av en inre stress svår att komma åt. Han är känslig för krav och han har få gråzoner. Sedan dagen han föddes. Jag minns när vi satt i soffan på Hammarby Allé. En kväll innan läggning och vår son stannade kvar i mina armar, och somnade så gosigt hos mig. Jag vet att jag tittade på dig och vi uppmärksammade det som just skett som en sak att minnas. Stanna upp i och glädjas över. Min son hade feber.

Och på den vägen är det.

God natt mina vänner.


 




 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Emelie - 26 september 2017 14:23

För att kunna leva. Så heter boken jag lyssnar på. En värld jag knappt kände eller känner till. Som en fiktiv värld beskriven av en hjärna full av skruvad fantasi. Jag vet inte hur jag ska reagera på det jag hör. Jag vet inte hur jag ska förhålla mig...

Av Emelie - 1 juli 2017 16:09

  ”När det är jobbigt, då är det jobbigt”. Sagt med eftertryck av läkare på BUP i Visby. Den 10 maj 2017 klockan 09:40 skrevs sammanställningen av tidigare utredningsresultat och kompletterande testning. En journalanteckning som innehål...

Av Emelie - 18 oktober 2016 15:31

Ett förtydligande. Jag älskar mer än något att ha tråkigt med mina barn. Att vara nära. Det är aldrig och kommer aldrig att vara tråkigt. ...

Av Emelie - 18 oktober 2016 15:23


Jag blir så ledsen. Så jag skälver på insidan. Mina barn, kloka och snälla ska behöva växa upp bland så mycket ondska. Och dina barn. Bland rädsla. Växa, gå i skolan, jobba, älska, skratta, gråta. Älska någon. Känna kärlek och sorg. Ni vet. Dem ska l...

Av Emelie - 10 augusti 2016 10:17

För några dagar iaktog jag ett spännande männskligt fenomen. En familj var på väg ner för backen innanför österport. Dotter går i egna tankar när hon plötsligt gick in i en hängande blomlåda och slår således i huvudet i den. Hon blir såklart ledsen o...

Presentation


Humlans dagar.

Fråga mig

1 besvarad fråga

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2016 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards