Jag blir så ledsen. Så jag skälver på insidan. Mina barn, kloka och snälla ska behöva växa upp bland så mycket ondska. Och dina barn. Bland rädsla. Växa, gå i skolan, jobba, älska, skratta, gråta. Älska någon. Känna kärlek och sorg. Ni vet. Dem ska leva. Gud förbjuda, bara överleva. Jag vill från djupet av det som är jag att ni verkligen ska få leva. Drömma, skapa och röra er i världen. Eller i grannskapet. Bland människor. Inte vara rädda för människor.

Jag avskyr det som blivit idag. Fega människor. Okunskap. Misstro och häxjakt. Jag avskyr all den galenskap förklädd i kostym som kan komma att leda människor in i ännu mer galenskap. Jag avskyr clowner som ska sprida skratt som istället sprider skräck och skapar otrygghet. Jag avskyr att mina barn kommer känna likadant när dem får barn (om dem får) Jag avskyr att dem kanske undviker att få barn för att världen är på väg att brinna upp. Idag är vi hemma. För att Alfons varit sjuk i feber och för att Rasmus är kräksjuk. Det är tråkigt. Och varje dag som vi får ha varandra och utvecklas tillsammans är helt fantastiskt. Att säga snälla ord. Att peppa varandra och trösta varandra. Att inte fundera allt för mycket på imorgon. Allt det får mig att inte darra för mycket i hjärnan. Och att vi väljer att leva. Varje dag. Så länge det finns syre. Och kärlek. I världen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

För att kunna leva. Så heter boken jag lyssnar på. En värld jag knappt kände eller känner till. Som en fiktiv värld beskriven av en hjärna full av skruvad fantasi. Jag vet inte hur jag ska reagera på det jag hör. Jag vet inte hur jag ska förhålla mig...

  ”När det är jobbigt, då är det jobbigt”. Sagt med eftertryck av läkare på BUP i Visby. Den 10 maj 2017 klockan 09:40 skrevs sammanställningen av tidigare utredningsresultat och kompletterande testning. En journalanteckning som innehål...

Ett förtydligande. Jag älskar mer än något att ha tråkigt med mina barn. Att vara nära. Det är aldrig och kommer aldrig att vara tråkigt. ...

För några dagar iaktog jag ett spännande männskligt fenomen. En familj var på väg ner för backen innanför österport. Dotter går i egna tankar när hon plötsligt gick in i en hängande blomlåda och slår således i huvudet i den. Hon blir såklart ledsen o...

  Tystnaden som närmast kan beskrivas som ett vakuum. Den riktiga tystnaden som inte går att nå i en storstad, ens i utkanten. Det bruset som du inte hör men som hjärnan registrerar och som i värsta fall kan vara med och försämra vår hälsa. Det bru...