Senaste inläggen

Av Emelie - 16 september 2010 17:32

Jag gjorde det! Vi tog en tripp till Ikea igår. Gratisbuss, bälte och kryckor. Gick långsamt. Lånade rulle när vi kom dit för att ta sig runt och the rest i history. Vi plöjde plan efter plan... allt gick fint. Halvvägs in. Efter det sa kroppen till och sammandragningarna avlöste varandra och bäckenet skrek i vild förtvivland - VAD GÖR DU! Och då satt jag mest hela tiden. Jag slirade fram och Fredrik hakade på och lastade ivrigt och engagerat på den vagn han rullade. Vi är en familj snart och hemma ska vi komma iordning älsklig. När vi till slut kom till kassan va vi båda trasiga, hungriga och totalt slut. Ringde efter skjuts och bärhjälp. Väl hemma grät jag av smärta, men plågorna avtog efter hand. I sidoställning med kudde mellan knäna blev jag liggande resten av kvällen. Men nu har vi saker hemma och när andan och orken faller på kan hyllsystem till hallen snart vara uppe på väggen. Jag är så nöjd att vi kom dit älskling. Men känner samtidigt - det där gör jag inte om. Än på ett par månader :)


Idag har jag tagit hand om skåp och byrå i badrummet. Säng släng släng... stuvat om och gjort finfint. När jag sedan skulle ner på coop - köpa smör och toapapper - fick jag mig vad jag menar vara ett blodtrycksfall. Fick hålla mig i de matfyllda väggarna för att inte dra i golvet. Köpte va jag skulle och på ett mirakulöst sätt kom jag över gatan och hem. Såå svag väl hemma, fick i mig att äta och nu har jag återhämtat mig. Men   verkar må bra och jag ska nu bara ligga på sidan resen av dagen.


Kram

Av Emelie - 13 september 2010 17:20

Idag är en trött dag. I flera nätter i rad har jag sovit endast ett fåtal timmar. Det börjar kännas. Kroppen är trött samtidigt som jag behöver röra på mig. Jag blir uttråkad och rastlös av trötthet och allt vilande. Samtidigt kommer jag inte långt då jag tar mig ut. Kanske ska börja ta flera kortare promenader. Sover dåligt när jag väl sover, drömmer som aldrig förr och vaknar i ottan utan att kunna somna om. Förösker ta igen under dagen vilket enkom resulterar i rastlöshet och ännu en sömnlös natt därefter. Så tips på hur jag kan aktivera mig under dagen utan att gå för mycket men ändå bli trött i kroppen. Funderar på att kontakta sjukgymnasten och/eller barnmorskan för att höra om jag kan få börja på vattengympa för gravida. Skonsamt och stärkande för rygg. Kanske kan få bra sekundära effekter i form av bättre sömn och färre smärtor. Kanske till och med mer ork på sikt.


Jag har en vilja om att få ordning i hemmet. Men för att komma någon vart behöver jag fler händer och en tripp till ikea. Jag skulle så gärna vilja få ordning utan mannen, bara för att överaska honom och lyfta oket från hans axlar. Men det är svårt så jag får sänka kravet och istället kanske ha middag klar när han kommer hem. Men först en promenad, i regnet.


Försäkringskassan tar tid på sig. Och jag har inga pengar... Men klart, en kortare promenad kostar inte mycket.


Kram

Av Emelie - 1 september 2010 13:59

Det börjar bli kyligt ute, så där kallt höstigt. Halsduk och höstig jacka, det är skönt. Inne är det varmt och vi kan inte få nog av varandra, mamma och pappa är kära. Av vår gullklimp som växer och frodas, sparkas och buffar, som steppar friskt på mammas kissblåsa. 


Jag var hos läkaren för en vecka sedan. Prata vidare sjukskrivning och kolla upp livmodertappen då jag har smärtsamma sammandragningar som inte gillas. Hade en dålig dag och väl i gynstolen spydde jag i papperskorgen som stod straxt under mig. Ett värdigt ögonblick må jag säga, med rumpan bar där i rummet tog min underbara läkare hand om mig och vi log tillsammans mellan kräkningarna och menade att det är så fantastiskt hur den lilla kan må så bra när mammans energi är något låg.


Igår var jag på mammaträff på mödravården. För oss förstagångsföderskor som är är i v 20-25. Jag är i v 23-24 och fann träffen/utb totalt värdelös. Jag har en jobbig graviditet. Punkt slut. Att må dåligt är jobbigt oavsett anledning. Men att jag önskar graviditeten på något annat sätt menar jag inte. Det här är min graviditet, och säkert tjänar den till något stort och outgrundligt härligt. Vårt barn är det finaste och vi önskar det inte på något annat vis. Vi tar det vi får och är oändligt tacksamma för allt som ges oss. Men att det är jobbigt för kroppen att må dåligt under en längre tid är det inget tvivel om.   


Kursledaren igår började med att deklarera att nu mår ni väl alla bra igen.. kommit över veckorna med illamående och trötthet, sagt rejält hurtfriskt. Hon antog och utgick ifrån, genom de kommande två timmarna, just hur det borde eller brukar vara. Kände mig ensam och än mer dålig. Som att jag är ett unikum med min graviditet, men så är det inte. Finns mängder av kvinnor som blir sjuka i sina graviditer, så efter två timmar satt jag tyst och lite nerslagen i att just jag.... Men jag njuter för fullt och lär känna min älskade vilde varje dag som går och pappa och mamma älskar dig varje sekund.


Kursledaren och mödravården borde även se över innehållet i träffen/kursen/utb. I vårt informativa samhälle där patienter allt oftare själva söker information krävs att informationsträffar av detta slag måste uppgraderas för att möta just deltagarnas behov av information, förståelse och kunskap. För riktig och viktig kunskap och förståelse behövs, bekräftelse likaså. Men genom att rabla vårdguidens graviditetsbesvär och uppkomstveckor ges patienterna/kursdeltagarna inte ett uns av bekräftelse. Som jag allt för ofta känner, sätt mig sitta ner i en utvklingsgrupp hos er, för att leda ett samtal om hur kurser/träffar av detta slag skulle kunna göras bättre. Ge den formen av ett seminarium där en ledare guidar genom djungeln av besvär och symtom, tankar och känslor, men där deltagarna är de som delar med sig av sina erfarenheter på ett lättare vis än nu, när vi upptryckta opersonligt mot väggen förväntas prata om sånt som vi finner vara högst personligt och utan bekräftelse förblir vi osedda och därför också tysta och ledaren kan lugnt prata vidare utifrån sin inre lathund och tycka att hon gjort sitt jobb. Det tycker inte jag.


Hur som helst så var livmodertappen tre cm och opåverad. Tack.


UL

Av Emelie - 21 augusti 2010 18:21

Glömde berätta att vi ju för några veckor sedan var på ultraljud där vi såg en enligt oss (och bm) perfekt liten gullklimp. Tio fingrar och tio tår som dem säger men som betyder så mycket mer än ett visst antal extremiteter och dess små knoppar. Hon eller han är så fantastisk och lockar fram en extrem lycka bara genom att visa sitt lillfinger på en tvskärm och samtidigt knuffa till sin mor. - Här är jag!

Av Emelie - 21 augusti 2010 17:36

Att flytta tar tid. Nu först är gamla lägenheten tömd, såld och flyttstädad. De står saker i en väldig oreda här nu, men svärföräldrarna har efter vår organisering magasinerat sånt som vi inte kommer använda men ändå inte vill slänga. Slängt har vi för övriga varit ganska generösa med och jag tycker vi två har gjort ett enastående jobb. Jag kan inte bära, går knackligt och har fått rådet att viila än mer nu när jag börjat till att få smärtsamma sammandragningar dagarna i ända.Så mycket har legat och ligger på min mans onda rygg. Men reder oss och menar att vi ju har det helt fantastiskt bra. 


Vår gullklimp knuffas och buffas, gärna med fötterna neråt på min urinblåsa och hårt, så hårt att jag utbrister i små kvidningar och menar att blåsan snart går sönder, tom eller full. Nä, såklart den inte gör det, men livliga sparkar är det allt. Jag fortsätter med kräkningarna, med foglossningen och då nu senast med sammandragningarna. Det är en fröjd att vara gravid vill jag lova   . Vårt älskade barn.


Vi har en vacker vardag.


Av Emelie - 24 juli 2010 18:20

Jag kan fundera kring vår unges tidiga förmåga att reta gallfeber på sin oroliga mamma. Låta henne åka bergådalbana i allt vad magform, storlek, illamående, sparkar heter och allt som hela hela tiden är en föränderlig och förunderlig upplevelse av tiden som går. Jag är inne i vecka 19 och både far och mor kan känna dina sparkar, vi ser dig när magen plötsligt höjs snabbt upp och ner igen i en serie av sparkar. Och det är som att klockan står still när vi tittar på varandra med ett lyckligt leende och samtidigt upplever din knackning mot insidan av min mage.


Men det är också som att klockan står still när du dröjer med din hälsning, när dina små sparkar inte är där. Jag är säkert inte unik i mina känslor, i min oro och rädsla utan delar den med flertalet blivande föräldrar. Jag är älskar min man och det skulle vara den största äran att få ge dig gåvan att bli pappa, att ge dig ett kärleksbarn. Precis just därför oroas jag allt för ofta att något otrevligt skulle inträffa och snuva dig på den gåvan. Idag har vår guldklimp varit tyst, inte gjort mycket väsen ifrån sig och jag började fundera kring min oro inför den tystnaden som ibland uppstår. Och kom fram till att kärleken till vårt barn och kärleken till min man är det som skapar min oro. Är därmed kärlek så nära besläktat med oro just på grund av den ofantliga mängd kärlek som finns? Jag menar att ju mer jag älskar desto mer har jag att förlora.


Hur som helst tog jag min dator och satte mig för att skriva när du genast började sparka, lågt och sedan högt. Ja, du kan då det där, att reta gallfeber på sin älskande (oroliga) mor. Och som jag älskar er.


Vi har landat i vår nya lägenhet och den gamla är såld. Flyttkartonger lever vi i än men nu är det riktigt beboligt och mysigt. Jag finner mer frihet att gå och handla, närheten till affärer gör mig mindre isolerad (även de dåliga dagarna). Att det finns dåliga dagar med illa knakande fogar och kräkningar råder det ingen tvekan om och nu är mitt hb lågt så tröttheten är än mer uttalad än innan, även yrseln och myrkrypningarna likaså. Men även om så är fallet merparten av dagarna så går dagarna mycket bättre, vi har blivit härdade och jag har lärt mig vad jag orkar och inte. Hur jag kan lindra besvären, men kanske framförallt övervinner kärleken till dig och till varandra här hemma allt vad dåliga dagar heter. Idag regnar det och många menar att hösten är här med sura miner och jag triumferar ljudligt då jag med lätthet kan andas igen. 


Min man har jobbat idag och efter jobbet träffade han upp mig för att köpa ett par mammabyxor på rea. Sedan tog vi oss hem och kröp upp med en film. 


Bergådalbana min älskade unge, det här är bara början på moderskapet.


  

Av Emelie - 18 juni 2010 08:34

Det tåls att sägas flertalet gånger. Jag har hela livet på mig att jobba. Men jag vill inte vara hemma längre, från jobbet. MItt jobb, är vad jag älskar att göra. Få förunnat älska sitt jobb och jag har inte önskat känna mig som en sur disktrasa vill jag lova. Vill stråla och må som en prinsessa. Men så är jag realist och menar att jag står ut med krämpor. Att må illa, vara trött och ha lite av tjock sirap i huvudet. Men missförstå mig nu inte, jag tar precis vilka krämpor som hest i vilket kaliber som helst bara du stannar hos oss. Men, att kräkas upp mot 20 gånger per dag, med självklara påföljder av det. Sedan få sådan foglossning att bälte och kryckor är det enda som tar mig framåt vissa dagar gör mig ledsen vissa dagar.


Sätter mina kollegor och chefer, ekonomi och logistik på pottan och jag känner mig som en bov i sammanhanget, samtidigt som jag ska ta hand om mig själv och R. F menar jag jag jobbar på R och att jag gör allt rätt som inte pressar viljan till det yttersta. Och sedan ler han lite åt mig när jag tar mig till glassbilen och tillbaka och med gråten i halsen av smärta tycker att det visst var ganska långt till glassbilen över gatan. Gå nio timmar om dagen, undvik vila, rulla sängar till och från op med tillhörande pat, var skärpt och alert dagen igenom och äventyra inte någon/någon. Pat i fokus och jag förstår vad F ler åt.


Jag har hela livet att jobba och var sak har sin tid.


Igår fick vi höra hjärtljuden och vi log från öra till öra.

Av Emelie - 13 juni 2010 14:05

Igår kväll, sent skickades en hälsning till J. Min städiga och innerliga distansvän som hon med full rätt kallar sig. Och jag gillar det.


Idag är svärföräldrarna över för att hjälpa oss med städning och Som det blir städat sedan. Jag ligger mest till sängs. Tar mina krävda områden, F tar sina och svärmor flyger fram som en städande mygga. Svärfar fann snabbt sin plats framför fotbollen som tidigt förstod som hans krävda område. Intet ont, utan vi bidrar alla på vårt sätt. Jag är fn stationerad framför datorn. Så du ser, intet ont dömande.


Varför det nu städas så infernaliskt beror på att vi imorgon har visning på lägenheten. För att se tider se tidigare inlägg med tillhörande länk. Och om ytterligare två veckor blir det flytt. Kul, spännande och stressigt, som sig bör innan en flytt. Hammarby sjöstad blir området, hammarbybackens fot vår adress.


Nu är det ett städryck att vänta för att sedan åter falla tillbaka ner i säng.


Kram 

Presentation


Humlans dagar.

Fråga mig

1 besvarad fråga

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2017
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards