Om jag skulle vilja kunde jag säga att jag har försökt att göra allt på samma gång, och för att vidare citera Melissa mena att det är så mycket man kan göra och borde och vill, och mitt i allt så ska man räcka till. Och därför har jag sedan en tid tillbaka varit trött. Ja det finns så mycket måsten att vara bra på det man kan, och mitt i allt så ska man vara sann. Jag har därför sedan en tid tillbaka varit tom.

I dag fullbordades fyra avsnitt ur en tung studiehandledning. Och under ett avsnitt där etiska dilemman i palliativ vård behandlades cirkeltränade min tankar. KLOK heter en modell som används för att lättare skönja lösningar ur etiska dilemman, och utan att gå in på detta som säkerligen inte intresserar gemene man, knappt mig själv heller för den delen, vill jag berätta om mina tankar. Det diskuterades självklarheter som ändå bär på en viss intressetyngd, hur en lösning förutsätter att kärnan i problemet först begrips. När barn frågar tunga frågor, låt säga om varför det krigas är de inte ute efter ett svar som rör länders gränsdragningar eller hur religioner skapar meningsskiljaktigheter människor emellan. Med all säkerhet är det ute efter svar som rör kärnan, för att resten förutsätter omvärldskunskap och är en vuxens sätt att trassla till sanningen. En massa runtikringinformation som inte skapar lösningar utan enkom syftar till konstaterandet av folks eländiga sätt att hantera orättvisa. Jag vet inte vart jag vill komma mer än att säga att barn kan hända besitta en större förståelse för världens stora gåtor än vi ofta ger dem erkännande för. Off-topic så sade en sexårig pojke till mig ”när jag blir frisk, då kommer det bli som att födas på nytt”. -Jaha, hur känner man sig då frågade jag. ”Full av kraft och styrka”. Den du, nedvärdera aldrig barn intelligens och förmåga till ett reflekterande sinne. Jag lärde mig mycket under denna praktik, och kanske mer än sondsättning, provtagning och läkemedelshantering erhölls en förståelse för barns sätt att hantera sjukdom och rädsla, hantera ny omvärld, och personals förmåga samt oförmåga att möta detta hos barnen.

Jag fortsätter med att mena, ja man gör som alla andra och försöker att bli van, men jag har tröttnat på att vara likadan. Så sen en tid tillbaka har jag varit tyst, och försökt att känna efter hur det känns. Och ord för ord menar jag som Melissa att sen en tid tillbaka har jag känt mig svag, och försökt att vara nån till lags. Man kämpar för en plats som passar både här och där, och snart har man glömt vem man är.

Jag är ledsen att samtalen som förutsätter allt brister i kvalitet. Mer än så kan jag inte säga, för allt jag säger blir ändå för kort och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

För att kunna leva. Så heter boken jag lyssnar på. En värld jag knappt kände eller känner till. Som en fiktiv värld beskriven av en hjärna full av skruvad fantasi. Jag vet inte hur jag ska reagera på det jag hör. Jag vet inte hur jag ska förhålla mig...

  ”När det är jobbigt, då är det jobbigt”. Sagt med eftertryck av läkare på BUP i Visby. Den 10 maj 2017 klockan 09:40 skrevs sammanställningen av tidigare utredningsresultat och kompletterande testning. En journalanteckning som innehål...

Ett förtydligande. Jag älskar mer än något att ha tråkigt med mina barn. Att vara nära. Det är aldrig och kommer aldrig att vara tråkigt. ...

Jag blir så ledsen. Så jag skälver på insidan. Mina barn, kloka och snälla ska behöva växa upp bland så mycket ondska. Och dina barn. Bland rädsla. Växa, gå i skolan, jobba, älska, skratta, gråta. Älska någon. Känna kärlek och sorg. Ni vet. Dem ska l...

För några dagar iaktog jag ett spännande männskligt fenomen. En familj var på väg ner för backen innanför österport. Dotter går i egna tankar när hon plötsligt gick in i en hängande blomlåda och slår således i huvudet i den. Hon blir såklart ledsen o...