Det är med obefogad försummelse jag varit frånvarande under en tid nu. Jag tänker börja med att säga att det finns ett elakt sammanträffande detta med hur magsjuka ofta inträffar på den kalla perioden av året. Den perioden då de flesta av oss antar en blekare ansiktston, den som riskerar se blågröngrå ut i vissa ljus, blir man nu magsjuk under detta ljus antar ansiktet en färg och får drag som liknar en zombies. Ska man bli kräksjuk kan detta väl hända på sommarhalvåret då zombielooken inte är lika påtaglig. Eller är det så att man någonstans ska matcha i utseende så som man känner sig i hälsa. Döende. Jag blev magsjuk.

Jag är också utbränd, saknar resurser och den sommaren som skulle användas åt återhämtning, åt energigivande umgänge och varma kvällsbad försvann i sorg och energikonsumerande dagar. Ingen hålls ansvarig. Ingen står skyldig. Men jag förblev trött, och blev än tröttare. Där startade nästa och sista terminen. Jag har haft ångest, jag gråter lätt och jag mår inte som jag förtjänar tycker jag.

Skolan känns oinspirerande och tung. Som ett nödvändigt ont jag ska igenom. Vill igenom. Men med minsta möjliga ansträngning. För att göra det krävs det från mig att jag börjar lyssna inåt, slutar försumma mig och mitt.

Mitt namn på din brevlåda och mitt huvud i din toalettskål. Vi har tagit ett steg närmre. Jag diggar oss. Kyss.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

För att kunna leva. Så heter boken jag lyssnar på. En värld jag knappt kände eller känner till. Som en fiktiv värld beskriven av en hjärna full av skruvad fantasi. Jag vet inte hur jag ska reagera på det jag hör. Jag vet inte hur jag ska förhålla mig...

  ”När det är jobbigt, då är det jobbigt”. Sagt med eftertryck av läkare på BUP i Visby. Den 10 maj 2017 klockan 09:40 skrevs sammanställningen av tidigare utredningsresultat och kompletterande testning. En journalanteckning som innehål...

Ett förtydligande. Jag älskar mer än något att ha tråkigt med mina barn. Att vara nära. Det är aldrig och kommer aldrig att vara tråkigt. ...

Jag blir så ledsen. Så jag skälver på insidan. Mina barn, kloka och snälla ska behöva växa upp bland så mycket ondska. Och dina barn. Bland rädsla. Växa, gå i skolan, jobba, älska, skratta, gråta. Älska någon. Känna kärlek och sorg. Ni vet. Dem ska l...

För några dagar iaktog jag ett spännande männskligt fenomen. En familj var på väg ner för backen innanför österport. Dotter går i egna tankar när hon plötsligt gick in i en hängande blomlåda och slår således i huvudet i den. Hon blir såklart ledsen o...