En dag ska jag berätta min historia. Den om hur jag hamnade här. Hur långt min röda tråd går tillbaka i tiden beror på hur mycket jag väljer att tro på ödet. Men kanske det räcker med att berätta om mitt sista år. Kanske mest av terapeutisk skäl eftersom det är mitt sista år som mest står som intressant idag. Frågar du istället Freud skulle han med stor sannolikhet mena att det sista året inte alls är särskilt intressant utan att mer intressant vore att börja någonstans där runt den sjätte november 1981. Men jag dikterar villkoren och Freud står inte högt upp på min lista av smarta gubbar. Därför väljer jag någonstans runt den 21 augusti 2008. Så jag säger, på återseende. 

God natt

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

För att kunna leva. Så heter boken jag lyssnar på. En värld jag knappt kände eller känner till. Som en fiktiv värld beskriven av en hjärna full av skruvad fantasi. Jag vet inte hur jag ska reagera på det jag hör. Jag vet inte hur jag ska förhålla mig...

  ”När det är jobbigt, då är det jobbigt”. Sagt med eftertryck av läkare på BUP i Visby. Den 10 maj 2017 klockan 09:40 skrevs sammanställningen av tidigare utredningsresultat och kompletterande testning. En journalanteckning som innehål...

Ett förtydligande. Jag älskar mer än något att ha tråkigt med mina barn. Att vara nära. Det är aldrig och kommer aldrig att vara tråkigt. ...

Jag blir så ledsen. Så jag skälver på insidan. Mina barn, kloka och snälla ska behöva växa upp bland så mycket ondska. Och dina barn. Bland rädsla. Växa, gå i skolan, jobba, älska, skratta, gråta. Älska någon. Känna kärlek och sorg. Ni vet. Dem ska l...

För några dagar iaktog jag ett spännande männskligt fenomen. En familj var på väg ner för backen innanför österport. Dotter går i egna tankar när hon plötsligt gick in i en hängande blomlåda och slår således i huvudet i den. Hon blir såklart ledsen o...