Som alltid, tiden går allt för snabbt. I påsk var vi över till Palma Mallorca. En vecka med Fredrik och vår Affe. En fin vecka, mycket fin för oss. Flyget över förväntan då förväntan var skrik och gnäll. En rejäl bajsblöja på en trång flygplanstoalett var enda turbulensen och vi landade mjukt med en sovande lillkille i mina armar. Veckan bestod av tidiga mornar, bad, promendader, bad, promenader, shopping och fikande. Vi mådde mycket bra och hemresan hem genomfördes lika lugnt även den. En något gnällig Affe i början men sov sedan genom resan men landade vaket med ett leende på läpparna och charmade som alltid en klunga bäbissuktande kvinnor.

På lördag kommer ett fint litet dop hållas. Ett dop som går i tacksamhetens tecken och där kärleken till Alfons står i centrum. Ömhet, fasthet och lugn ska råda hos oss som har Alfons i vår omvärld. Det blir lite musik och sedan lite mat uppe hos oss, ett stenkast från kapellet. Klockan 12 på lördag i sjöstaden. Det blir fint.

Idag, den tredje maj så snöade det. Känns som att vädret bestämt sig för att gå direkt till vinter utan att passera varken sommar eller  höst. Ogillar. Jag tänker på hur Alfons uppskattade att ligga med rumpan bar i skuggan under de stora "stråhattarna" på stranden. Och jag längtar tillbaka till den enkelheten som blir i avsaknaden av kyla och blötväder. Efter ett BVC besök och matinhandlande bestämde jag mig för att stanna inne resten av dagen.

Sov gott

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

För att kunna leva. Så heter boken jag lyssnar på. En värld jag knappt kände eller känner till. Som en fiktiv värld beskriven av en hjärna full av skruvad fantasi. Jag vet inte hur jag ska reagera på det jag hör. Jag vet inte hur jag ska förhålla mig...

  ”När det är jobbigt, då är det jobbigt”. Sagt med eftertryck av läkare på BUP i Visby. Den 10 maj 2017 klockan 09:40 skrevs sammanställningen av tidigare utredningsresultat och kompletterande testning. En journalanteckning som innehål...

Ett förtydligande. Jag älskar mer än något att ha tråkigt med mina barn. Att vara nära. Det är aldrig och kommer aldrig att vara tråkigt. ...

Jag blir så ledsen. Så jag skälver på insidan. Mina barn, kloka och snälla ska behöva växa upp bland så mycket ondska. Och dina barn. Bland rädsla. Växa, gå i skolan, jobba, älska, skratta, gråta. Älska någon. Känna kärlek och sorg. Ni vet. Dem ska l...

För några dagar iaktog jag ett spännande männskligt fenomen. En familj var på väg ner för backen innanför österport. Dotter går i egna tankar när hon plötsligt gick in i en hängande blomlåda och slår således i huvudet i den. Hon blir såklart ledsen o...