Efterkontroll hos mödravården som får ses vara utan anmärkning. Det blir människa av denna kvinna också. Ner 12 kg men garderoben står obrukbar ändå. Brukar mammakläder än och surar åt spegelbilden av mig själv. Men bilden av Alfons bringar större lycka än jag kunnat ana och skuggar min hydda. Nu är han tre veckor gammal och är våran duktiga pojke. Stadig, intresserad och vaken. Kissar mer än gärna ner både mamma och pappa så fort chansen ges, kräks efter amning och uppsattar inte att bli nersprutad av mammas tutte. Han har än inte fått något riktigt sovmönster men har en längre sovperiod mitt på dagen samt från sena kvällen fram till 23-tiden. Sömn är såklart en bristvara men tas igen i små mått om dagen.

Orolig är jag för vår son, förkylningar och kräksjukor, oregelbundet andningsmönster och magknip, snorig näsa eller kletigt öga. Listan kan göras lång och proffesionen står undan för mammarollen och jag står stundom rådvill. Pappa avslöjade hur han legat vaken inatt någon timma för att lyssna till Alfons som ska ha låtit lite förkyld. Sådant är föräldrarskapet, sådan är kärleken till ett barn.

Idag har Alfons badat med sin pappa. Och han njuter av era badstunder. Mindre av att mamma sedan tar upp dig.

Vidare måste jag utbringa ett hurra för nappen. Förde en antinappkampanj tills för ett par dagar sedan då både mamma och pappa gav upp kampen och in åkte nappen och det är vi tacksamma för. Inser också att det nog inte är enda principen vi kommer tvingas att ge upp för. Sådant är föräldrarskapet. 

Nu ligger Alfons på pappas bröst. Sover gott medan pappa pussar hans panna full med kärlek.  

"Dagisplats - en bristvara" så börjar nästa kapitell ut. På återseende.