Dagen innan den dag som vi tror/ser som dagen du tillverkades skrev jag följande inlägg:

Mars 2010

"Jag har ett jobb jag utvecklas i, går in i och tror mig på sikt kunna utföra på ett framstående vis. Jag har en sambo jag älskar och som älskar mig. Vi planerar vår framtid men finner lyx i vardagen. Jag bor fint och snart kommer knopparna på träden att förvandla min näsa till en läckande kran. Vännerna har vackra hjärtan och jag ser på framtiden med tillförsikt. Jag tror på oss och allt är nästan för bra för att hugga i sten och tros på. Nästan. Jag längtar fortfarande efter en större familj och även fast livet som DINK´s är njutfullt låter sömnlösa nätter, kräksjuka dagisbarn och små små spädbarns fotavtryck i tiden som det vackraste en kan tänka sig. Men för första gången, jag vågar säga någonsin låter det vackra som det vackraste komplement till den vackraste av familjer och inte som ett plåster på såren, ett förband för sprickor i fasaden eller ett sammansvetsande substitut för något som annars inte fungerar vidare utav sig själft. Det gör vi! Nu! Och vi är lyckans ost som kan säga så."

Och den 28/12 samma år kom du mitt hjärtegryn. Så mina sömnlösa nätter får jag väl rakt äta upp och tänka på kärleken bakom varje vaken sekund.

Nu ligger du och tuttar, du tittar upp och våra ögon möts. Du är vacker. I går skrattade du, mycket. Kameran gick varmt och jag hann föreviga ditt vackra leende.

Älskar dig/

Mamma