För att det kliar i mig. I fingrarna som längtar efter att berätta. Att vi ska prova på ett annat liv. Det är så spännande. Så stort att välja äventyret och drömmen. Så stort att lämna älskade vänner och familj bakom. Så lätt. Så så svårt. 

Idag bor vi bland flyttkartonger. Lite sjukor har hälsat på för att berätta för oss att vi snart är inne i februari. Några har kommit och passerat, några nya har hälsat på med lite feber och hosta. Men det går framåt idag. Lådorna fylls och vi chockerar oss själva dagligen med den kopiösa mängd saker vi sitter på. Det är så skönt att flytta, rensa ut och lämna bort. Det är så jobbigt att flytta, rensa ut och lämna bort. Vi längtar efter huset som längtar efter oss. Under tiden hyr vi en flygelbyggnad i Ganthem. Med kyrkan på ena sidan huset och med ridskolan som närmaste granne. Med kaminen och bastun, med det bruna badrummet från 70-talet, utan badkar. Med dem vackra fönstrena och med den vackra dörren in så välkomnar Kumble oss med en äldre charm i vit kalksten.

Jag räknar med känslor som spelar på alla strängar. Som hoppar från lycka till ångest på två röda. Och jag välkomnar alla känslor för att vara så rättvis mot mig och barnen som möjligt. Det är en stor flytt som måste välkomna alla känslorna. Men med den absoluta tron på att detta blir bra. Blir annorlunda, blir tomt och fullt på en och samma gång.

Jag vill fortsätta berätta om hur våra dagar ser ut på Gotland. Hur en stor flytt går till och vad vi möts av för känslor. Det kommer ni till en börja kunna läsa om här.

Både jag och Fredrik har landat fasta tjänster. Barnen har fått plats på en förskola vi har varit och hälsat på. Vi hyr ut vår lägenhet och vår stuga vi Vallsta. Vi har en flyttfirma som hjälper oss över med vårt giganstiska bohag. Saker har hamnat rätt och vi kan i lugn och ro bo in oss i det nya äventyret. Vardag blir det vart vi än kommer och vi flyr idag inte från något. Vi vill bara ha en annorlunda vardag, en som inspirerar och leder oss från köer och vardagsstressen. En som leder oss in i kreativitet, in i natur och storslagen historia och vykortsköna vyer. Hur kan jag säga nej.

Och hur kan jag säga ja.

För att längtan trumfar.

Från här till kalkstenshawaii.

Natti natti