Nu har det gått en tid sedan flyttlasset från Finntorp skeppades över till den som idag är vår hemvist. Det går inte en dag som jag inte funderar över vårt val. Om det verkligen är för oss. Gråa dagar, regnet och blåsten. Mammaledighetstristess delux med två äldre barn som behöver aktiveras. Varje dag. När förskolan ännu inte påbörjats och när vi inte känner allt för många på öjn blir dagarna långa. Med Fredrik på jobbet och med flyttkartonger som klär väggarna från golv till tak blir jag inte mitt bästa jag. Blev jag inte mitt bästa jag. Det krävdes en månads slit för att känna att vi nu lever i ett fint hem, i VÅRT hem. Inte i någon annans hem. Det krävdes gula små vårblommor längs den vita kalkstensfasaden, en utslagen lila krokus, fågelsång och barn som sliter av sig jackan i farten. Det krävdes förståelsen för hur närheten till storslagen natur väcker fantasin för barnen som har allt. Det krävdes ett HEM, det krävdes vårt hem. Barnen och mannen sover och den trötta mamman som gör nattjobb på helgerna njuter av sena vardagskvällar - i tystnad.

Att ta ett beslut att flytta från familj, vänner och jobb är verkligen inget lätt beslut. Men mycket har de senaste åren påmint oss om att livet är bräckligt och att drömmar är till för att förverkligas. Våran dröm är att skapa något nytt. Att ihop med barnen möta det nya. Vår dröm är huset som drömmer om oss. Att aldrig sluta skapa, att ha rum att njuta av och i. Vår dröm är mer av det goda livet.

Idag har vi hälsat på några vänner här på ön. Som likt oss är nyinflyttade på ön utan tidigare koppling hit. Dem flyttade för arbete och har varit här i sex månader nu. På fredag går flyttlasset härifrån. Och ett nytt äventyr väntar dem. Det är så lärorikt för mig att se hur livet inte har en rak utstakad bana, att allt inte är hugget i sten och att vi människor är flyttbara. Vi har idag utforskat en ny del av Gotland. Brisund och Själsö. En plats där du stannar upp och låter själen vila ett tag. Det är som att kliva in i en ny tidszon, där stressen lämnas vid tröskeln. Där lek, fantasi och frid råder. Tack för en mycket fin dag.

Igår lekte vi riddare vid Romaklosters ruin. Barnens tveksamma uppsyn när vi stannade vid en grå mur och några lamm ersattes snabbt med glada hejarop och härliga fantasilekar.

Vår äldsta son har svårt att vara kreativ när han erbjuds en uppsjö av leksaker. Men har en fantastik fantasi när omvärlden krymper och tingen blir färre. Igår var bevis just på det. Med sitt träsvärd i ena handen förvandlades ruinen snabbt till en riddarsaga med pokemonattacker och följa John lekar på största allvar. När hjärnan fick detta utrymme och kroppen fick göra av med frustration och spänningar blev resten av kvällen så varm och trivsam. Jackpott liksom.

Idag är tvivlen färre och jag njuter av vår vardag. Och vardag blir det alltid. Nu väljer jag sängen och välkomnar en ny vårdag. Och ny vardag.