Jag står på en spark, ena foten på meden och andra på den hårt packade snön. Det har blivit så slätt under mig, snön blänker. Det blir så när tillsäckligt många belastar och sliter på den hårt packade snön. Kanske man ska vara sliten och av mycket belastad för att blänka.

Är på väg hem från jobbet en sen vinterkväll. Jag ser igenom glaset på busskuren. Snöblommor dekorerar glaset. Rimfrost pryder den annars obetydliga busskuren. Nu blir glaset till en panå. När ljuset från gatulycktan lyser bakom slår det i iskristallerna, detaljer blir otydliga men det skymtar något vackert.

Det skymat något vackert.