På onsdag återupptas praktiken efter en veckas ledighet. Ledigheten som startade med julmys, övergick till kräks och feber, fortsatte med frekventa toabesök och än mer feber, en följetong som slutade med hypokalemi och en inläggning på infektion.

Nu är det nyår, vilket bokslut ska man dra här då, reminessa över året som svunnit. Inte allt för tokigt ändå. Amanda Jensens Hallelujah vaggar ut året denna kväll. En vän på facebook skrev på sin status "is", "att inte vara ensam på nyårsafton borde vara en männsklig rättighet". Jag ställer mig högst tveksam till det uttalandet. Personen som skrev detta studerar till läkare och jag önskar honom all verklighet i världen, kom verklighet kom och landa på min f.b "friend". Du kommer att möta mycket som strider mot männskliga rättigheter och nyårets vara eller inte vara är inte en av dom.

Kanske skriver jag detta då jag själv sitter ensam denna kväll. Hemkommen från ett surt och grinit arbetslag på infektionsavdelningen på ks. På bättringsvägen, med sambon i Karlstad, med sin lillson och sina föräldrar lämnar dom det som varit och sjunger in det nya året. Jag behöver inte geografiskt närvara, utan kan känna all världens kärlek men även all världens grymhet. Det spills dock inte mycket nöd här ikväll. Med proviva och en varm filt, en kopp te´och lite tv, kan jag glädjas utan bitterhet åt de som står ute å fryser om sin spensliga stumpbyxekädda ben inatt. ;)

Jag tänker på hur det strider mot männskliga rättigheter att inte få vara barn när man ska leka med dockor eller hoppa hopprep. När man istället oroar sig varje dag och natt för hur nästa sekund ska se ut.

Bokslutet va det jag... tror att det är just därför jag aldrig gillat nyår. Detta med bokslut är lite av ett sorgekapitel för mig. Kanske jag lägger fokus på de biter som gått emot mig, och skräms för eventuella besvikelser om nästa år inte innehåller mer av det goda. Nä, året som gått har faktiskt infriat det som ett liv innehåller, varför analysera och gräva. Upp och sedan ner, minus tar ut plus och plus tar ut minus. Nolltaxerar glädjeämnen mot sorg. Och tror att jag är väldigt lycklig.

Kan jag även nolltaxera 2008 års slut kan jag säga att jag mentalt tatuerar orden "lyckans ost" på röven. Förväntar inte mer, men strävar efter stjärnor.

God ny dag!!! 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

För att kunna leva. Så heter boken jag lyssnar på. En värld jag knappt kände eller känner till. Som en fiktiv värld beskriven av en hjärna full av skruvad fantasi. Jag vet inte hur jag ska reagera på det jag hör. Jag vet inte hur jag ska förhålla mig...

  ”När det är jobbigt, då är det jobbigt”. Sagt med eftertryck av läkare på BUP i Visby. Den 10 maj 2017 klockan 09:40 skrevs sammanställningen av tidigare utredningsresultat och kompletterande testning. En journalanteckning som innehål...

Ett förtydligande. Jag älskar mer än något att ha tråkigt med mina barn. Att vara nära. Det är aldrig och kommer aldrig att vara tråkigt. ...

Jag blir så ledsen. Så jag skälver på insidan. Mina barn, kloka och snälla ska behöva växa upp bland så mycket ondska. Och dina barn. Bland rädsla. Växa, gå i skolan, jobba, älska, skratta, gråta. Älska någon. Känna kärlek och sorg. Ni vet. Dem ska l...

För några dagar iaktog jag ett spännande männskligt fenomen. En familj var på väg ner för backen innanför österport. Dotter går i egna tankar när hon plötsligt gick in i en hängande blomlåda och slår således i huvudet i den. Hon blir såklart ledsen o...