Och så kom slutet. Det kan inte påstås längtas tillbaka. Önskar vara kvar i det som råder och rått. Det som kommer innebär ett annat sorts slit än det som varit. Men jag har lärt mig massor under sommaren, hävdelsebehovet har minskat och bör inte påverkas av omgivningen och den omkringvarande miljön. Hennes ord gav mig den insikten.

Jag har även förvandlats till a million dollar babe och jag ler. Vidare har sommaren även innehållit en ny identitet, as the good arabic woman that i am. Fråga mig inte.. Men sommaren har tillika inneburit besvikelse och viss ilska, men även kompiskärlek och väldigt mycket värme.

På måndag är det narkossamtal och inskrivningssamtal. Är allt som det ska bli op på tisdag.

Vi hade en varm, väldigt kärleksfull och behaglig vecka. Behovet var skriande och efter en mindre analys ser vi värdet av resan tillsammans.

Har ni tänkt på hur ett enormt behov efter kärlek kan få människor att glömma sin omgivnings värld och verkan däri. Egocentriciteten tar alltför stort utrymme och sin omgivnings komplexitet krymper. Anledning utan ursäkt.

Sommaren har frambringat undringar och resonerade tankar kring livsnära samtal och kritisk tid given samt vikten av att prioritera rätt. Jag har även lärt mig av nyexade sjuksköterskor med tunnelseende, hur fokus ligger på strängt en sak och förmågan till helhetsperspektiv och möjlighet till att se ändå ut i periferin inte återfinns. Här får jag en ny roll, den guide som registrerar och ställer tillrätta hennes misstag och tillkortakommanden. Patientsäkerhetstillsynsenhet. Är det ett ord…?

Min rörliga hjärna har inte sovit men frånvaron kan förklaras med behövlig semester från en nästintill överrörlig på gränsen till rörig hjärna.

Kampen för barns rätt till en röst fortgår varje dag, och aldrig tar jag semester. E har under sommaren ökat min ork och styrkt vetskapen om hur detta är det rätta.

Jag kommer åter med bilder, funderingar om toastolar, dyra pistagenötter och bristen på karaktär.

You have a choise, your Fader gave you that!