Syfte: Få en förståelse för egentligen världsliga ting men som när det behandlas, förstås och reflekteras över når nya höjder.

Design: Beskrivande öppna samtal.

Metod: Öppna samtal med KLOK-modellen som instrument.

Analys: KLOK-modellen samt en form av muntlig manifest och latent innehållsanalys.

Bakgrund: Dagen är inte vidare produktiv och soffläge med msn-konferens intaget. Med förståelsen för att allt för stillasittande förslöar kropp och sinne bestäms en promenad med tillhörande sedvanlig nördighet. Som förutsättning för förda livsnära samtal står livet som ett givet objekt.  

Resultat: Livet i två världar föranleder känslor av snabbt varierande art. Känslan av glädjen att det finns ett lås på dörren och att mobilen går att stänga av. Ett alltför intensivt socialt umgänge kan bli alltför påfrestande men genomförs ändå för att hålla sig ajour med egentligen flyktiga bekantskaper och världsliga upptåg. Mellan dessa dagar av världsliga upptåg återfinns dagar av total övergivenhet, innehållslöshet och en känsla av att vara ensammast i världen. Så hur råder man bot på dessa dagar, eller rättare sagt vem råder bot på dessa dagar? Hur irrationellt det än må verka menar författarna att den som kan bringa en aning av innehållsrikedom dessa dagar är den som är minst värdefull sett ur ett djupodlat perspektiv. Och tvärtom den som ur det förnuftiga perspektivet sett verkligen betyder något få sällan samma genomslagskraft dessa dagar. Tragiskt resonemang men inte mindre sant för det.

Vännerna utanför saknar förståelse för hur de två världarna interagerar på ett destruktivt sätt vilket får konsekvenser för ovanstående beskrivna känslor. Antingen drar de sig undan i rädsla för att vara i vägen för studieperiodens snärjighet eller så önskas total tillgång av mig som person. Att jag ska vara tillgänglig eller kanske bättre beskrivet en önskan om ett aktiv deltagande i de båda världarna. Då detta fenomen inte alltid uppenbarar sig vid lämpliga tider skapas ovanstående dilemman.  

Vidare fördes öppna samtal om ämnet; vad som händer då personer i sin omgivning saknar förmågan som författarna menar sig faktiskt besitta - att vara öppen med känslor som gemene man ändå känner. Ofta väljs uppriktighet bort i rädsla för att vara mindre fullkomlig. Därmed skapas distans till varandra och bristen på äkthet gör oss till främlingar med flyktiga bekantskaper.  

Samtalet avslutades med är vikten av att undvika alltför mycket runtikringprat utan att beröra kärnan. Alltför många för ändå sina liv just som så, med prat fört i ytlighet. Något författarna kallar för ljumma konversationer. Samtal med kärna är skönt i ytornas tid.

Diskussion: Orsak till det tragiska resonemang författarna först behandlar och reflekterar kring kan ha sin grund i rädsla för utanförskap och vana av ytlighet. I en tid av social yta står äkthet och verklig omtanke långt ner på statustrappan. Och slaviskt återföljs trappstegen i strävan efter att bli. Vi missar oss själva och de sina som torde stå högt i registret över verkliga, sanna och betydande själar. Om vi väljer bort samhällets kortsiktiga metoder att föra oss framåt och istället ser till långsiktighet kan hända även detta fenomen får rätsida vill författarna mena.       

Slutsats: I ytornas tid förs samtal rörande balans och prioritet, kring uppriktighet och äkthet samt kärnan och vikten av förda livsnära samtal. Kanske ytornas tid har fått sig en utmaning -  fortsatt nördighet och eliminerandet av ljumma konversationer.   

Granskas gärna kritiskt- opponentskap eftersökes.

Kram å goder natt från E och L