Tiden kommer ikapp mig. Allt har gått så snabbt. Vardagen just nu kan göra mig glad, till och med lycklig. Men så idag, faller jag mer på knä. Gråter och känner mig dränerad. Sjuk och trasig. Jag är inte stark. Jag är en svag person idag, på grund av det liv som serverats mig sista året. Det är för mycket på för kort tid för att jag ska orka, känna mig stark. Jag vill så gärna mig stark för din skull. Få dig att lära känna mig som stark, som glad och lycklig. När du träffade mig var jag allt annat än just lycklig och glad. Och stark kändes som en utopi. Hur jag klarade av att ge står för mig som en gåta. Och nu ligger jag här räddare än någonsin att du ska se igenom mig och mitt försök till att vara stark.

Jag är så mycket mer än den sorg jag bär, som jag fortfarande bär fast tiden har rullat på. Jag hoppas, i all enkelhet, att du ska se hur jag är mer än sorg, utan att jag behöver anstränga mig för att visa en mer mångfacetterad person. Jag tänker hur det förväntas av min omgivning att jag ska vara glad idag, ny och stark. Men det är jag inte. Jag sitter på opponering i skolan, jag skriver på presentationen allt medans jag gråter inombords. Allt medans jag minns hur du en gång växte inom mig. Och idag är en tung dag.

Jag gråter idag, jag minns smärtan på sjukhuset, ensamheten jag kände då min ängel låg mellan benen på mig, så pytteliten, så som du förväntades vara. Men ditt hjärta slog inte längre, därför låg du där. Jag var ensam. För den fysiska smärtan gavs morfininjektioner, för den psykiska gavs varma kramar och väna ord. Den var mer svårbehandlad och om förbisedd skapar den svårare men än behövligt. Personalen på södersjukhuset klarade av att se hur viktigt denna smärtbehandling verkligen var, för vilket jag är tacksam. En empirisk kunskap har växt ur erfarenheten och jag är glad över förståelsen av detta.

I morgon går vår uppsats upp för opponering och på torsdag ska vi hålla konferens, en presentation av resultatet av vår studie på området för HIV-prevention i Botswana. På torsdag åker jag hem till dig. Under helgen vill jag vara ledig, i helgen vill jag gråta i dina armar. Släppa på fasaden och våga vara ledsen. För jag har inga planer på att glömma, men för att må bra är sorgen en ventil att så ofta de behövs och trycker på, faktiskt också göra som så. För vet du, det är inte farligt.

Tack för att jag har dig.

God natt min ängel. God natt min skatt – ni är fina.