Jag börjar med att mena att du nu ska hålla i dig nu för allt du är värd och det vet vi hur mycket det är. Banka, slå och picka på.

Så nervös jag var och jag tror även pappa satt på ett par nålar. Och där, som du hade vuxit. En böna med ett hjärta, inte illa pinkat. Pusta ut är inte ens att tänka på men glada är vi.

Återbesöket kom att bestå i en koll och vidare sjukskrivning. Smärtorna är gruvliga. kräkningarna många till antal. Energin ruskigt låg och glädjen den största. F gör sitt, håller mitt hår, min hand och när oron tar över och blir osund håller han mitt hjärta. Och jag kan inget annat göra än att tacka för tålamod, humor och hans oändliga kärlek. Härliga tider.

På lördag skulle J och jag ha haft loppis på täby galopp. Men jag drar mig ur och menar att altan, en spypåse och minsta möjliga ansträngning är mitt levebröd. Förlåt. Men vi tart i Juni vän. 

Jag rider vidare på min orosvåg och säger...galopp galopp. 

Puss