Nu ligger den ute. Vår lägenhet blir din för ynka 1.400 000 och då slänger mannen på sin weber. Nu har sommaren gjort entré och det är varmt. Efter morgonens värsta period klingat av satt jag mig för ett par dagar sedan på framsidan för att läsa lite. Och eftersom det var dryga två månader sedan jag var utanför dörren (en lätt överdrift, men det känns så allt), så chockades jag svårt av värmen som nu fanns utanför, att överkroppen en timma senare liknades vid en juktomtes granna dräkt.

Igår var jag ut för en promenad i något som skulle likna svenskt firande i parken här intill. Smärta i rygg och jag la mig i skuggan. För att sen inte förlora hela levnadsförmågan försökte jag mig på en fiskbörjare. Väl hemma efter en timma eller två kom fiskbörjaren i retur and then some. Så än har det inte gett vika. Små knep och att känna sin kropp har hjälp till för att må bättre. Och vissa dagar är bättre än andra.

Oron är fortfarande där, stor och envis. Dock har den antagit en mer sund inställning och nu kan jag prata kring den snarare än att gråta över den. Grina är dock ett dagligt göromål, till allt och ingenting. Men vad gäller illamående, kräkningar, oro, gråt och knakande fogar kan jag inte annat än att tillsamman med mannen ändå bara ta en dag i taget.