Sitter i soffan men vår son liggandes min famn. Han har somnat efter en stunds tuttande och hela mitt hjärta ler till bristningsgränsen när jag tittar ner mot honom. Han är äntligen här.

Den 27 dec klockan 10.00 fick jag regelbundna värkar med sex minuters mellanrum. Hanterbara sådana och jag lunkade på i vanlig takt hemma. När klockan var 12 ringde jag till Fredriks jobb och menade att jag tror det har startat men att han visst kunde jobba på i vanlig takt och att jag uppdaterar vid förändring. Med halvdan förmåga löd han mig och först kl 18 ringde jag åter. Nu var det allt annat än hanterbara och medans jag stod och slog näven i väggen ringde jag upp till förlossning och stönade ut att jag nog ska föda barn nu. På något vis ringde jag taxi och minns att jag skrek att jag skulle till förlossningen på SÖS.

Fredrik mötte upp inne på ett rum på SÖS och en kvart senare med värkar var tredje minut får vi reda på att jag bara är öppen 1,5 cm. Två alvedon och en dexofen, åk hem ta ett bad och kom tillbaka i natt blev budet och som en oerfaren förstagångsföderska gjorde jag/vi som hon sa. Taxi hem och den dryga timman vi hann vara hemma minns jag i ärlighetens namn inte mycket av. Men vet att jag tog ett bad just som hon sa, sedan låg jag naken på govlet och spydde i en hink. Tryckt nedåt var enormt och jag upplevde en näradödensmärta. Skrek nån gång att nu åker vi upp igen, medan Fredrik mest menade att vi bara kommer bli hemskickade. Någonstans på vägen förstod han nog att jag menade rätt mycket allvar och när jag innefrån toan skrek att han skulle ringa en ambulans för nu kommer jag föda så kom han lugnt in och sade att taxin var här och att förlossning är underrättade. In in taxin och med en sammanbiten taxichaufför som körde rally mellan rödlysena och som nog mest ville bli av med sin gastande kund kom vi fram. Jag stönade ut att jag nog ville ångra mig och att vi nog kan skita i det här.. En underbar barnmorska tog över ett tag och fick mig tat fokusera. Uppe i säng och öppen fyra cm. Så på mindre än en timma hade jag öppnat mig från en till fyra cm. Lustgas och en Fredrik som coach tog vi oss en halvtimme fram. Sedan lades en EDA och straxt därpå var jag fullt öppen. Så inom tre timmar gick jag från en till tio cm öppen. EDAn gav mig lite andrum men då han stod så pass långt ned i bäckenet fick jag snabbt känslan av att vilja krysta. Men det var tydligen inte riktigt dags och styrkan i värkarna var inte tillräckligt kraftiga efter det att EDAn lades så oxytocindropp kopplades och därefter tilltog värkarbetet och jag fick snart börja krysta. Det gick framåt och snart säger barnmorskan att han är mörkhårig varpå en snabb tanke från en omtöcknad Emelie kommer - vem har Fredrik varit med nu? Ja, precis så tokigt kan man tänka när lustgas och smärta gjort en hög.

Efter ett tag med krystvärkar viskar någon (fredriks ifyllnad) att hämta läkaren. Hotande fosterasfyxi med navelsträngsomslingring med kompression blev diagnosen och sugklocka anlades och efter lite svaga värkar som gör att hans huvud blir stående halvvägs ute föds han sedan fram på två dragningar. Och han mår bra.

Det är inte lätt att bli mamma. Inte lätt att bli gravid och sedan ska man igenom tio månader av tusen känslor för att sedan föda fram i enorm smärta ett litet barn som du är mamma till. Bara sådär. Jag är mamma, men nu ska jag också bli mamma, lära mig hur jag gör och lära känna min son. Det är minsann inte lätt alla gånger. Allt går bra. Det sprutar mjölk om mig som om jag vore en kanon och sonen mår bra, allt löper fint och vi har det bra.. Men jag är känslosam, jag bär alla känslor utanpå och den nya situationen tar tid att förstå. Längtan har varit enorm och nu behöver jag landa.  

Samma dag som vår älskling föddes, den 28 dec lämnade en fin vän jordelivetmed stor stor saknad. Endast 30 år gamal. En föds och en dör. En vecka innan vår son föddes pratade jag med min vän. Han berättade om föräldrarskap, om pappans roll under förlossning och om tankar och drömmar inför framtiden när det kom till jobb. Jag väljer att inte berätta närmre om vårt samtal men känner att han hjälpte vår son att komma till världen. Två underbara killar bytte plats. Lycka och sorg i en enda röra. När jag fick beskedet på BB grumlades alla känslor men idag vet jag att vi drabbas av livet och dess ödets nyck. Jag hade aldrig hållit min son i famnen om det inte vore för den sorg jag bar på ett tag tillbaka. Vem som bestämmer vem som ska gå och vem som ska stanna är för oss obegripligt att förstå. Men två sanningar ändå.

I morgon är det återbesök för mig hos mammaläkaren som hon kallar sig. Återbesök för vår son på BB-mottagningen skedde i lördags och gulsoten är utbajsad och han har vänt i vikt. Mamma och pappa är stolta så stolta över sin son. Sprickfärdiga såklart.

 

jessica

6 januari 2011 19:58

stort grattis till dej / er. är så glad för din/er skull. hoppas allt gick bra.
VArma kramar,
kram kram

http://www,ica1977.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

För att kunna leva. Så heter boken jag lyssnar på. En värld jag knappt kände eller känner till. Som en fiktiv värld beskriven av en hjärna full av skruvad fantasi. Jag vet inte hur jag ska reagera på det jag hör. Jag vet inte hur jag ska förhålla mig...

  ”När det är jobbigt, då är det jobbigt”. Sagt med eftertryck av läkare på BUP i Visby. Den 10 maj 2017 klockan 09:40 skrevs sammanställningen av tidigare utredningsresultat och kompletterande testning. En journalanteckning som innehål...

Ett förtydligande. Jag älskar mer än något att ha tråkigt med mina barn. Att vara nära. Det är aldrig och kommer aldrig att vara tråkigt. ...

Jag blir så ledsen. Så jag skälver på insidan. Mina barn, kloka och snälla ska behöva växa upp bland så mycket ondska. Och dina barn. Bland rädsla. Växa, gå i skolan, jobba, älska, skratta, gråta. Älska någon. Känna kärlek och sorg. Ni vet. Dem ska l...

För några dagar iaktog jag ett spännande männskligt fenomen. En familj var på väg ner för backen innanför österport. Dotter går i egna tankar när hon plötsligt gick in i en hängande blomlåda och slår således i huvudet i den. Hon blir såklart ledsen o...