Med Alfons på bröstet står världen stilla. Jag är så stolt över min son och när jag tittar dig i ögonen så lär jag känna dig underbara pojke. Varje dag lite mer.

Idag är jag tung. Jag har inte sovit mycket alls. Och jag är förkyld. Min kropp värker och jag ringer min mor som kommer mig till undsättning. Hon tar en promenad och jag kopplar av. Hon steker lite middag och jag blir glad. 

Det ligger mycket dåligt samvete i att känna hur man inte orkar. Som att min bristande ork skulle stå i proportion till den kärlek jag känner till min son. Och visst ligger det skuld i att känna hur lite lyx och flärd skulle göra gott, hur en hårklippning eller ett klädesplagg skulle hjälpa vardagen, hur det skriks efter ensamtid och hur mina dagar hemma är rätt tråkiga om än alldeles alldeles underbara, med Alfons på bröstet. Han som jag är så stolt över. Skulle aldrig vilja vara utan, inte en dag. Inte utan min son. Trots det kom idag tårar. Av trötthet. Vill också äta gott på restaurang med min man. Vill också någon gång känna mig lite fin, utan svarta påsar under ögonen, kräksfläckar över halva mig och det torra håret i en semistrukturerad tofs. 

Men har man längtat som jag längtat, gråtit som jag gråtit, älskat som jag älskat så känns det otacksamt att känna trötthet, leda och när gråten sitter i halsen och orken och tålamodet är långt borta då skäms jag. Mycket. 

Nu kom momma över, steka ordning lite middag och avlösa mig i min trötthet. Alfons far är på Intiman och ser på Henrik Fixeus (?) som läser folks tankar, en sinnescirkus ska det heta. Jag tror och hoppas för honom att det är något bra. 

Nu sover prinsen och livet är stilla. Skönt.

Idag har du haft ont i magen. "Fispipen" har varit framme under natten och under dagen. Du ligger så stilla på skötbordet. Du verkar gilla att ligga där, och kissa på den som står framför dig. När du får ont i magen så skriker du och jag känner mig maktlös. Du har haft svårt att komma till ro idag, endast sovit korta stunder och det tär, det tär på dig och på mig. Men nu, nu så sover du tungt i din babysitter och världen står stilla. Så fin du är.

Älskar dig/

Mamma

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

För att kunna leva. Så heter boken jag lyssnar på. En värld jag knappt kände eller känner till. Som en fiktiv värld beskriven av en hjärna full av skruvad fantasi. Jag vet inte hur jag ska reagera på det jag hör. Jag vet inte hur jag ska förhålla mig...

  ”När det är jobbigt, då är det jobbigt”. Sagt med eftertryck av läkare på BUP i Visby. Den 10 maj 2017 klockan 09:40 skrevs sammanställningen av tidigare utredningsresultat och kompletterande testning. En journalanteckning som innehål...

Ett förtydligande. Jag älskar mer än något att ha tråkigt med mina barn. Att vara nära. Det är aldrig och kommer aldrig att vara tråkigt. ...

Jag blir så ledsen. Så jag skälver på insidan. Mina barn, kloka och snälla ska behöva växa upp bland så mycket ondska. Och dina barn. Bland rädsla. Växa, gå i skolan, jobba, älska, skratta, gråta. Älska någon. Känna kärlek och sorg. Ni vet. Dem ska l...

För några dagar iaktog jag ett spännande männskligt fenomen. En familj var på väg ner för backen innanför österport. Dotter går i egna tankar när hon plötsligt gick in i en hängande blomlåda och slår således i huvudet i den. Hon blir såklart ledsen o...