"Så tidigt?" lyder de två förvånade orden vanlig på folks läppar
då mamman väljer att gå tillbaka till jobbet i vad som ses som förtid. Lämna
barnet i faderns trygga omsorg är inte gott väl i omgivningens ögon. Så känner
jag, och modern känner skuldkänsla. Att gå åter i jobb efter att varit hemma
med sitt barn innebär alltid, tror jag, tvivel, sorg och saknad. Samhället gör
det inte lätt för familjen att själva göra fria val. Utan skuld. Det här passar
oss, tror jag. Jag tvivlar varje morgon då jag pussar min son hejdå för några
timmar och går till jobbet. Och gläds när han är åter i min famn. Men han mår
bra, han lider inte en sekund av att vara hemma med sin far. Den som lider mest
är nog jag.

Samtidigt så trivs jag mycket bra på mitt jobb. Mitt nya jobb till
råga på allt. Jag jobbar på kungsholmsdoktorn, trevliga kollegor och tilllika
arbetsuppgifter. Till en början tvivlade jag varje dag på min förmåga, min
kunskap och huruvida jag var en tillgång. Idag känns det betydligt mycket
bättre. Min chef skapar mig en tillsvidaretjänst och jag stannar kvar. Jag
börjar känna mig varm i kläderna och snart har en månad förflutit. Om
ytterligare en månad kommer det kännas än bättre. Hoppas jag.

Vid årsskiftet är det planerat så att jag går åter på mammaledighet fram
tills dess att Alfons börjar på förskola. Det finns en tanke, ännu ej planerad
för, att jag vid årsskiftet fortsätter jobba om än bara två dagar i veckan. Mer
om det senare.

Alfons mår bra. Han är en fantastisk liten pojke. Glad, bestämd, envis, intresserad, intelligent och charmig som få. Vi har verkligen blivit välsignade med den människan. Han har fått två tänder, och han kryper baklänges. Han skrattar ofta och ler så det smittar. Nu ligger han och sover djupt och gott. Att lukta på
Alfons när han stilla ligger och sover kan närmast förklaras med det bästa av
rus.

Imorgon är det fredag och veckorna går ganska fort. Arbetstiderna är sköna
för den nyblivna småbarnsmamman. När jag kommer hem står allt som oftast
middagen på spisen. Jag gör mat till Alfons. När han har ätit sitter han kvar
vid bordet och så äter Fredrik och jag. Sedan är det nedvarvning i soffan,
välling och bums i säng. Där somnar han med flaskan i munnen. Än sover han
dåligt natten igenom och vi hoppas varje natt att det ska bli bättre. Den dagen
kommer väl så småningom och vi stressas inte över det. Nu säger jag god natt.

Min älskling, idag har du varit ute på stan med pappa, ni har promenerat och
fikat med din faster Sara. Det är väldigt varmt nu och du gillar det inte så
jätte mycket. Men pappa ser till att du får i dag vatten så det går bra ändå.
Nu sover du sött och nu ska vi göra desamma, tills dess du vaknar, första
gången

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

För att kunna leva. Så heter boken jag lyssnar på. En värld jag knappt kände eller känner till. Som en fiktiv värld beskriven av en hjärna full av skruvad fantasi. Jag vet inte hur jag ska reagera på det jag hör. Jag vet inte hur jag ska förhålla mig...

  ”När det är jobbigt, då är det jobbigt”. Sagt med eftertryck av läkare på BUP i Visby. Den 10 maj 2017 klockan 09:40 skrevs sammanställningen av tidigare utredningsresultat och kompletterande testning. En journalanteckning som innehål...

Ett förtydligande. Jag älskar mer än något att ha tråkigt med mina barn. Att vara nära. Det är aldrig och kommer aldrig att vara tråkigt. ...

Jag blir så ledsen. Så jag skälver på insidan. Mina barn, kloka och snälla ska behöva växa upp bland så mycket ondska. Och dina barn. Bland rädsla. Växa, gå i skolan, jobba, älska, skratta, gråta. Älska någon. Känna kärlek och sorg. Ni vet. Dem ska l...

För några dagar iaktog jag ett spännande männskligt fenomen. En familj var på väg ner för backen innanför österport. Dotter går i egna tankar när hon plötsligt gick in i en hängande blomlåda och slår således i huvudet i den. Hon blir såklart ledsen o...