Kap 4

Idag är en sådan där dag där jag räds för att känna. Feg. Vill inte ta plats. Vill vara en skuggfigur i hemmet, orka allt och leende damsuga mig fram. Men paradoxalt nog gör dessa känslor precis tvärtom med mig. Jag blir apatisk, orolig och damsugaren förblir orörd. Vi ligger i soffan tillsammans och kollar på en film. Alfons i sin säng, pratar på, försöker sova middag.

Fredrik har blivit sämre. Under gårdagen, ett ordnetligt återfall/försämring i sin vaskulit. Blödningar under huden som täcker större delen av hans kropp, och tillhörande svår ledvärk. Ett försök till att nå hans behandlande läkare med förfrågan om dosökning av kortisonen. Utan framgång. Fredrik nekar till akutbesök på sös utan avvaktar bestämt till morgondagen för vidare telefonkontakt.

Förstår inget av filmen som är på, Tinker Tailor solder spy heter den. Den är grå och den känns svår. Men det är mysigt att kolla på film. En paus från verkligheten och idag är det bra. Ikväll kommer två vänner till Fredrik hit. För att laga middag till oss. Alltid när livet bjuder på motgång bjuder vänner på kärlek. Den vetskapen har gjort mig mycket rik. Rik och trygg. Vi är aldrig ensamma. Det är coolt. Nu ska jag försöka förstå något av filmen innan Alfons vaknar. För se, då får man stänga av filmen och se vidare annan dag. Och om jag då missat början lär jag behöva se om den och på det sättet kommer jag aldrig igenom en film. Sällan.

To be continued...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

För att kunna leva. Så heter boken jag lyssnar på. En värld jag knappt kände eller känner till. Som en fiktiv värld beskriven av en hjärna full av skruvad fantasi. Jag vet inte hur jag ska reagera på det jag hör. Jag vet inte hur jag ska förhålla mig...

  ”När det är jobbigt, då är det jobbigt”. Sagt med eftertryck av läkare på BUP i Visby. Den 10 maj 2017 klockan 09:40 skrevs sammanställningen av tidigare utredningsresultat och kompletterande testning. En journalanteckning som innehål...

Ett förtydligande. Jag älskar mer än något att ha tråkigt med mina barn. Att vara nära. Det är aldrig och kommer aldrig att vara tråkigt. ...

Jag blir så ledsen. Så jag skälver på insidan. Mina barn, kloka och snälla ska behöva växa upp bland så mycket ondska. Och dina barn. Bland rädsla. Växa, gå i skolan, jobba, älska, skratta, gråta. Älska någon. Känna kärlek och sorg. Ni vet. Dem ska l...

För några dagar iaktog jag ett spännande männskligt fenomen. En familj var på väg ner för backen innanför österport. Dotter går i egna tankar när hon plötsligt gick in i en hängande blomlåda och slår således i huvudet i den. Hon blir såklart ledsen o...