Kap 4

Idag är en sådan där dag där jag räds för att känna. Feg. Vill inte ta plats. Vill vara en skuggfigur i hemmet, orka allt och leende damsuga mig fram. Men paradoxalt nog gör dessa känslor precis tvärtom med mig. Jag blir apatisk, orolig och damsugaren förblir orörd. Vi ligger i soffan tillsammans och kollar på en film. Alfons i sin säng, pratar på, försöker sova middag.

Fredrik har blivit sämre. Under gårdagen, ett ordnetligt återfall/försämring i sin vaskulit. Blödningar under huden som täcker större delen av hans kropp, och tillhörande svår ledvärk. Ett försök till att nå hans behandlande läkare med förfrågan om dosökning av kortisonen. Utan framgång. Fredrik nekar till akutbesök på sös utan avvaktar bestämt till morgondagen för vidare telefonkontakt.

Förstår inget av filmen som är på, Tinker Tailor solder spy heter den. Den är grå och den känns svår. Men det är mysigt att kolla på film. En paus från verkligheten och idag är det bra. Ikväll kommer två vänner till Fredrik hit. För att laga middag till oss. Alltid när livet bjuder på motgång bjuder vänner på kärlek. Den vetskapen har gjort mig mycket rik. Rik och trygg. Vi är aldrig ensamma. Det är coolt. Nu ska jag försöka förstå något av filmen innan Alfons vaknar. För se, då får man stänga av filmen och se vidare annan dag. Och om jag då missat början lär jag behöva se om den och på det sättet kommer jag aldrig igenom en film. Sällan.

To be continued...