Handledning och samtal

Protokoll

Utan vidare svårigheter kan vi alla ge exempel på god så väl som sämre handledning. Uppgiften genomförs med ett genomgående godkänt betyg. Exempel ges från jobb och praktikplatser. Men sorgligt nog tvingas seminarieläraren in i samtalet för att styra deltagande studenter från exemplifierande prat till mer reflekterande samtal med kontext som ger en meningsfullhet till seminariet. Och detta seminarium står inte ensam i sitt slag. Genomgående flyter studenter på en räkmacka med hjälp av tomt och innehållslöst prat. Och tråkigt är det.

Jag vill mena att en handledares uppgift är att tillsammans med övriga deltagare i en grupp skapa struktur och spelregler som är nödvändiga för att ge alla utrymme och skapa förutsättningar för bra samtal och fortsatt lärande. Kring detta samtalade vi under seminariet, om höga tak och accepterande av olikheter.

Under seminariet kom även samtal om objektivitet hos en handledare upp. Vilken betydelse ordet objektivitet har i sammanhanget? Efter fortsatt samtal kring ämnet blir det tydligt att det handlar om en professionalitet som förutsätter objektivitet som i sin tur möjliggör en subjektivitet hos handledaren. Här talar man alltså om objektivitet som en professionalitet. På denna professionalitet har man råd att vara subjektiv i sitt möte med sin kollega, patient, eller student, förutsättningen är således en professionalitet som grund att basera sitt arbete på.  

Efter haglande av exempel på området blir det klart att vi ofta uttrycker vårt sätt att arbeta som en förutsättning för framgång i given situation, det jag gör står som enda väg till målet-mentalitet. Men faktum är att en handledare som lyckas i sin handledning inte placerar sitt handlag som en förutsättning utan som en möjlighet, ett tänkbart tillvägagångssätt i att nå de uppsatta målen. Och en handledare ger genom detta en inre byggnad, men innehållet (vad), metoden (hur) och det kritiska tänkandet (varför) i vårt handlande måste komma från motparten själv. Om vi handleder på ett vis som framstår som en förutsättning och ovanstående inte kommer från motparten själv är det inte längre fråga om en handledning utan snarare en omedveten metod att bromsa personen i dess lärandeutveckling.  

Seminariet handleddes av en lärare som representerar det som högskolans sjuksköterskeutbildning bör vara, men tyvärr inte är. Hon är en av få i sitt slag som ställer krav på sina studenter som sig bör.  Jag vill mena att seminariet förutsatte lärarens innehållsrika ramar som håller studenterna kvar på högskolan, då det annars allt för ofta består av sandlådeteori.