Det tåls att sägas flertalet gånger. Jag har hela livet på mig att jobba. Men jag vill inte vara hemma längre, från jobbet. MItt jobb, är vad jag älskar att göra. Få förunnat älska sitt jobb och jag har inte önskat känna mig som en sur disktrasa vill jag lova. Vill stråla och må som en prinsessa. Men så är jag realist och menar att jag står ut med krämpor. Att må illa, vara trött och ha lite av tjock sirap i huvudet. Men missförstå mig nu inte, jag tar precis vilka krämpor som hest i vilket kaliber som helst bara du stannar hos oss. Men, att kräkas upp mot 20 gånger per dag, med självklara påföljder av det. Sedan få sådan foglossning att bälte och kryckor är det enda som tar mig framåt vissa dagar gör mig ledsen vissa dagar.

Sätter mina kollegor och chefer, ekonomi och logistik på pottan och jag känner mig som en bov i sammanhanget, samtidigt som jag ska ta hand om mig själv och R. F menar jag jag jobbar på R och att jag gör allt rätt som inte pressar viljan till det yttersta. Och sedan ler han lite åt mig när jag tar mig till glassbilen och tillbaka och med gråten i halsen av smärta tycker att det visst var ganska långt till glassbilen över gatan. Gå nio timmar om dagen, undvik vila, rulla sängar till och från op med tillhörande pat, var skärpt och alert dagen igenom och äventyra inte någon/någon. Pat i fokus och jag förstår vad F ler åt.

Jag har hela livet att jobba och var sak har sin tid.

Igår fick vi höra hjärtljuden och vi log från öra till öra.

 

Ulrika Ågren

18 juni 2010 09:07

Bamsekramar!

 

Justine

18 juni 2010 21:49

Hej :) Jag känner din mamma, och hon berätta att ni försökt komma in på min blogg utan att lyckas. Men jag skriver blogg adressen här så kan du testa igen :) annars vet jag inte riktigt vad som är fel.

http://justinebara.blogg.se

http://htttp://justinebara.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

För att kunna leva. Så heter boken jag lyssnar på. En värld jag knappt kände eller känner till. Som en fiktiv värld beskriven av en hjärna full av skruvad fantasi. Jag vet inte hur jag ska reagera på det jag hör. Jag vet inte hur jag ska förhålla mig...

  ”När det är jobbigt, då är det jobbigt”. Sagt med eftertryck av läkare på BUP i Visby. Den 10 maj 2017 klockan 09:40 skrevs sammanställningen av tidigare utredningsresultat och kompletterande testning. En journalanteckning som innehål...

Ett förtydligande. Jag älskar mer än något att ha tråkigt med mina barn. Att vara nära. Det är aldrig och kommer aldrig att vara tråkigt. ...

Jag blir så ledsen. Så jag skälver på insidan. Mina barn, kloka och snälla ska behöva växa upp bland så mycket ondska. Och dina barn. Bland rädsla. Växa, gå i skolan, jobba, älska, skratta, gråta. Älska någon. Känna kärlek och sorg. Ni vet. Dem ska l...

För några dagar iaktog jag ett spännande männskligt fenomen. En familj var på väg ner för backen innanför österport. Dotter går i egna tankar när hon plötsligt gick in i en hängande blomlåda och slår således i huvudet i den. Hon blir såklart ledsen o...