Lat och oinspirerande har jag varit här inne senaste dagarna. Klippt och klistart är vad jag har gjort. Ingen spontanitet har förekommit utan tråkiga pedagogikuppgifter har ni fått dragits med. Jag har varvat skrivande till skolan med härligt festande a´la nu är det sommar och halv-lek.

Nu är sommarens vardag här. Jag vet inte vad jag tycker om det, för ibland njuter jag av friheten som sommaren innebär och ibland längtar jag tillbaka till bubblan skolan innebär. Åå, man är så ombytlig. Men det finns en frihet att få känna denna ombytlighet, att få känna vad man känner.

Jag har haft några dagar där jag har kännt så mycket och starkt. Likt en PMS-stinn kvinna har jag parrerat stort och smått, men alltid slutat i gråt. Och det är skönt. Stressen jag har kännt har dock inte varit skön. En dålig dag som började med en nedriven kabel som fick pendeln att fullkomligt krypa fram orsakade att jag missade den bokade bussen till Gävle. Med snabba ben försökte jag på 30 sekunder ta mig från pendeln upp till bussarna, men så gled den ifrån mig. Snubblade med packning och tyckte riktigt riktigt synd om mig själv. Kvällen avslutades med att pappa betalade mig en tågresa upp, men trasiga jag lämnade VISA-kortet kvar i automaten. Ibland är det bra att vara fattig- näst intill pank.

Freja assistans heter en nystartad assistansfirma. Några ord på vägen...

Jag måste få skriva några rader till dig. Jag anser det inte vara förenligt med ett väl fungerande assistansbolag att inte erbjuda kurser och handledning för sina anställda. Då bör man inte starta upp en sådan firma om inte dessa grundläggande resurser finns att tillgå. På arbetsplatser där man arbetar under svåra förhållanden inte bör, utan ska det finnas möjlighet till kunskapsutveckling så väl som debriefing.

Jag håller på med en bok på ämnet ”assistentens rättighet - en bristvara”. Om jag vore du skulle jag snarare arbeta för assistentens status i samhället, istället för att diskutera ekonomi. Erbjuda alternativ och framstå som professionell. Står man som verksamhetschef har man möjligheten att prioritera och fördela intäkter och utgifter. Arbeta med och inte emot snälla ......... Fördela med hjärtat och du får tillbaka så mycket mer. Om man arbetar med en näst intill cynisk människosyn men har en position som ska värna om sin brukare kommer man inte att nå dit man vill.

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _

Ikväll har vi städat tillsammans, nu är det skönt hemma. Jag har lagat mat och nu sätter vi på en film. Regnet öser ner utanför och jag njuter av inlämnade uppgifter, och städade hemmet. Njuter av avsaknaden av måsten och borden. Idag har vi varandra.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

För att kunna leva. Så heter boken jag lyssnar på. En värld jag knappt kände eller känner till. Som en fiktiv värld beskriven av en hjärna full av skruvad fantasi. Jag vet inte hur jag ska reagera på det jag hör. Jag vet inte hur jag ska förhålla mig...

  ”När det är jobbigt, då är det jobbigt”. Sagt med eftertryck av läkare på BUP i Visby. Den 10 maj 2017 klockan 09:40 skrevs sammanställningen av tidigare utredningsresultat och kompletterande testning. En journalanteckning som innehål...

Ett förtydligande. Jag älskar mer än något att ha tråkigt med mina barn. Att vara nära. Det är aldrig och kommer aldrig att vara tråkigt. ...

Jag blir så ledsen. Så jag skälver på insidan. Mina barn, kloka och snälla ska behöva växa upp bland så mycket ondska. Och dina barn. Bland rädsla. Växa, gå i skolan, jobba, älska, skratta, gråta. Älska någon. Känna kärlek och sorg. Ni vet. Dem ska l...

För några dagar iaktog jag ett spännande männskligt fenomen. En familj var på väg ner för backen innanför österport. Dotter går i egna tankar när hon plötsligt gick in i en hängande blomlåda och slår således i huvudet i den. Hon blir såklart ledsen o...