För att det var trevliga kvällar båda två. Och ses gärna i retur.

Dyker in med foton i morgon på lite mys de senaste dagarna.

Är det inte så, att man lätt kollrar bort sig i nördighet.  Samtal som sträcker sig genom nattens småtimmar är ofta intensiva och på samma gång oändligt avkopplande och energiberikande. Möter natten piggare och gladare än jag upplevde mig under kvällens start. Tänk vad ord och reflektion, möte, skratt och julklappspyssel kan göra.

I morgon åker vi skridskor. Möts upp utanför 9.30, tågar mot B-hallen med varm choklad och apelsin som främsta förutsättningen. Underförstått är grillorna.

I måndags hade jag fyra goda vänner över på en tidig advent-glögg-mys-kväll. I goda vänners lag vill jag lova. Det finns en närhet och innerlighet med er. M, du väcker då en rörlig sida hos mig, det är den hjärnstretchande och reflekterande sidan som vi under nära samtal använder oss av. Men vänskapen är inte bara intellektuell, då lär vilken vänskap som helst snabbt dö ut och mista sin innerlighet. Du och jag lär oss av varandra, inte bara om ämnesrelaterande områden, utan om livet, varandra och relationer. Klart vi båda tillsammans snabbt faller in i fällan ”teoretiserande nördighet”. Och nördigheten är även någon L och jag har tillsammans. Men här handlar det mindre om begreppsanalys och mer om grävande i insikter om en de ena och massa om de andra. För här hoppas det snabbt mellan kurser, ord och osäkra drag hos människan i stort. J, du har blivit en nära vän, som otippat blivit viktig vill jag lova. Om vi är så kompatibla som vänner låter jag stå osagt. Men det råder en avslappnad självklarhet, snarare än nördiga samtal om livets insikter. Men jag vill mena att vänner åtnjuts på en mängd olika vis, om än med lika stor vikt.

Vi gräddade vofflor. Drack glögg och mös i godan ro. Satt nejlikor i apelsiner som slogs om med röda band. Kladdkaka och pepparkakor åtnjöts och mer glögg dracks. Klockan blev 22.30 när pulkorna åkte fram, eller aka ”wakeboard-look a likes” och vi drog till backen. Efter kalla dagar med mycken snö fallen var det dags att njuta av utförsåk. Fastän rumpan fick ta den största stöten och med ett å annat blåmärke så var det länge sedan jag skrattat så mycket. Glögg i termos serverades efter åk, och vi skålade för vänskapen. Det var ett egendomligt orangerosa sken ute och lyckokänslan tillsammans med stora snöflingor landade precis där de skulle. Föll tillbaka för att göra en snöängel och blickande uppåt åt himlen och påmindes om min Fader som ständigt riktar sin kärleksfulla blick mot mig. Ett vakande öga är en underdrift, för jag glömmer aldrig. Gud min Fader, du mig ständigt närvarande.

Jag väljer att i morgon återberätta om mitt mottagningsarbete som innehöll allt annat än öronspolning och utslag. Eller nä, det var just det de gjorde. Men utslagen visade sig vara något mer spännande än ”smörj med hydrokortison en vecka med uttrappning, återkom om det blir värre”, och även öronspolningen och ”sår under fot” visade sig innehålla en guldgruva för mig som student. Håll till godo.

Sov gott.