Jag skulle till graven och till Bromma zoomarknad som ligger nära Bromma flygplats... när jag kom till kyrkogården var blomaffären stängd, fick tänka om, åka därifrån, ta 509an, men den gick inte dit jag skulle pga bygge så jag fick gott gå. En 35min senare var jag där... köpte vad jag skulle, men fortfarande inga blommor, fick gå annanstans och blev på vägen uppraggad av en 3-försäljare som försökte få med mig på en dejt, hm eller nått efter att vi pratat ett tag... (men sa att jag var apa annanstans) när jag sedan hittat några halvledsna blommor begav jag mig tillbaka till kyrkogården och graven, mötte en busschaufför vars mellannamn var bitterfitta, tappade bussremsan och fick gå, igen. Köpte en sms-biljett på hemvägen, svor lite över dagen, Den varma och svettiga. Men du har satt ett fånigt leende på mina läppar så jag tog de med en klackspark.  

Jag saknar dig min ängel, du fattas mig nått galet. Snart börjar skolan åter, sista terminen och den ses tyvärr inte framemot. Studera kan aldrig bli tråkigt, men möjligheten till att väl kunna fokusera kan finnas mer eller mindre. Och nu tryter den. Den tryter för att jag har stött på den största sorgen och jag är nervös för att åter möta livet på andra sidan. Där fun ´n games bor och jag är kanske inte riktigt är där än. Men också för att för mig, finns de fina här, och inte alls där. Jag är nervös för att mycket står på spel och för att jag måste kunna finna det nödvändiga fokus som uppsatsen förutsätter. Motivationen är inte svår att finna på, men ovanpå det kräver arbetet fokus, dag som natt. Och du är där. Och min ängel är inte här.  

Tidigare idag liknade jag mig med ett ruskigt otåligt barn på julafton. Där det spritter i tålamodsnerven och där jultomten bjuder på ett stilla lugn. Och därför önskar jul året om. Önskar lugn inuti.  

Mamma älskar dig. Mamma saknar dig. Mamma log. Ändå.