Jag vet idag att jag aldrig kan vara beredd. Är så glad för att jag förstått detta, nu kan jag vila i vetskapen. Men jag ska inte säga att det är utan tankar som jag vaggas in i förståelsen. Jag undrar vad jag kunnat gjort annorlunda. Vem, vad, hur hade eventuellt kunnat påverka utgången. Om ens alls. Oavsett vad vet jag idag att jag aldrig kan vara beredd. Luta sig tillbaka och lugnt skriva vidare.

Idag saknas du smärtsamt inom mig. Mammas ängel.