Ibland undrar jag om du läser mig som en öppen bok. Ser min oro, glädje, önskan och mina svarta tankar som stora billboards längst motorvägen (läs livet). Men så svårt är det inte säger du. - Du avslöjar dig själv så bra. Det gör jag då rakt inte.

Jag har en grym integritet, jag avslöjar inget och kniper när så krävs av känslan. Så hur kan du mena att jag läses med sådan lätthet. Har integriteten fått stå tillbaka för kärleken till dig? Illa om så är fallet. Eller också så är det sunt. En vän till mig skrev på sin f.b status "-i think i have found a little place where i can let my guard down. And it feels so good!" True that i say, ture that!

Nu kollar vi på Håkans bar och funderar över om samma personer som medverkar i detta program också va samma som medverkade i femmans succsé "Ullared". Innan dess tittade jag på"Ömheten, sorgen och lyckan" på ettan. En brevväxling om väder, vind och livets allvar mellan författarna Tomas Sjödin och Martin Lönnebo. Brevväxling som rör den gemensamma smärtpunkten som deras utvecklingsstörda pojkar utgör och i vilken de båda familjerna möts. Jag förlorade mycket av min Gudstro i sommras, fast säkert även dessförinnan. Men i sommras slutade jag mina samtal med Gud, men allt eftersom jag lagas återfår jag en stabilare botten att stå på. Som Tomas säger, - en Gud i botten.

Sedan tror jag på sanningen att när hjärtat är upptaget av starka underbara känslor så låter det mycket att rösten från Gud förblir svag. Han hörs inte. Men lämnar inte bara för att jag är upptagen. Hur skulle de se ut. En Fader som lämnar bara för att jag inte ger Honom tillräckligt med uppmärksamhet. Nä, det är jag som är av själviskt material stundom. Inte Han. Han väntar tålmodigt. Och vet hur jag älskar Fredrik.

Nu sa du precis. Vi måste visst prata med varandra. Annars kan det bli missförstånd, och de är dumt. Så så lättläst var jag visst inte. Och det känns bra. Vi ska prata. Nu är det nyårsafton hos Håkan. Skönt gäng - vassa kläder. Happy new year all you!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

För att kunna leva. Så heter boken jag lyssnar på. En värld jag knappt kände eller känner till. Som en fiktiv värld beskriven av en hjärna full av skruvad fantasi. Jag vet inte hur jag ska reagera på det jag hör. Jag vet inte hur jag ska förhålla mig...

  ”När det är jobbigt, då är det jobbigt”. Sagt med eftertryck av läkare på BUP i Visby. Den 10 maj 2017 klockan 09:40 skrevs sammanställningen av tidigare utredningsresultat och kompletterande testning. En journalanteckning som innehål...

Ett förtydligande. Jag älskar mer än något att ha tråkigt med mina barn. Att vara nära. Det är aldrig och kommer aldrig att vara tråkigt. ...

Jag blir så ledsen. Så jag skälver på insidan. Mina barn, kloka och snälla ska behöva växa upp bland så mycket ondska. Och dina barn. Bland rädsla. Växa, gå i skolan, jobba, älska, skratta, gråta. Älska någon. Känna kärlek och sorg. Ni vet. Dem ska l...

För några dagar iaktog jag ett spännande männskligt fenomen. En familj var på väg ner för backen innanför österport. Dotter går i egna tankar när hon plötsligt gick in i en hängande blomlåda och slår således i huvudet i den. Hon blir såklart ledsen o...