Jag var på apoteket för några dagar sedan för att fylla på medicinlagret (lergiganen). Kvinnan framme vid receptdisken menade att hon led med mig, "det är så tungt där i slutet", men menade också att nu var det ju inte långt kvar så det var visst bara att hålla ut. Jo, så är det ju. Men precis hur nära slutet trodde hon jag var...? Inte första gången jag får höra "nu är det väl inte långt tid kvar". Så precis hur stor är jag?

Idag har en gammal vän och hennes dotter varit över, ätit lite lunch och återupptagit lite kontakt. Riktigt mysigt och trevligt. Hennes dotter var ett år fyllda och ett syskon på väg som väntas landa en månad efter klimpen.

F är på kurs med jobbet. Nya butkschefer åker till en kursgård för att lära sig om sig själv och genom att interagera med andra i olika övningar därigenom växa i sin yrkesroll. Hoppas det gått bra idag älskling. Och att maten smakar bättre idag än gårdagens kofta. 

Är trött så trött efter en dålig natt. Fick regelbundna smärtsamma sammandragningar på sena kvällen, med värk i rygg. Känner mig så lost i smärtorna när jag är ensam. Men så efter, en enligt mig, allt för lång tid så klingade sammandragningarna turligt nog av och jag har idag endast haft några få. Onda dock men inte så många. Klimpen lever rövare och just nu är jag nöjd med läget. Ska ordna med något att äta nu och sedan läsa ut min bok.

Imorgon kommer F hem och blir ledig i hela fyra dagar.