För några dagar sedan på kvällen fick jag massa sammandragningar som klockades som regelbundna. Och samtidigt tyckte jag att vår klimp i två dagar varit lite mindre aktiv. Inte svarade på knuffar och inte slog sina tvåhundra kullerbyttor per dag. Ringde upp till förlossning för att konsultera och efter samtal blev jag ombedd att komma upp till dem. Fredrik tänkte att nu blir det till att sitta och vänta och packade sin väska med böcker och jag slängde ner några äpplen. Vi tog en taxi upp till SÖS. Fredrik tyckte nog det här med att klocka var något kul så han klockade taxins framköring till fyra minuter, färden upp till åtta minuter och tiden som förlöpte innan vi låg på ett rum med två barnmorskor och en läkare hade visst en tid på mindre än fem minute förlöpt. Fredrik känner sig nöjd. CTGn letar hjärtljud och då min oro ger ett smärre adrenalinpåslag sätter såklart klimpen igång då med multipla kullerbyttor och sparkar på CTG-elektroden som ska mäta hjärtljuden i det här fallet. Så levde runt gjorde du minsann och efter ett tag kunde barnmorskan även få en kurva på dina hjärtaljud. Läkaren ville kolla med ultraljud hur det såg ut och vi konstaterade att klimpen minsann hade hicka. Efter att hon kollat runt lite snabbt och menat att det såg bra ut frågade hon oss om vi visste vad det var för en sort på klimpen. Det visste vi alltså inte sa vi enstämmigt. "Men det vet jag" så hon, "och det säger jag inte", och så drog hon snabbt bort proben. Efter det kände hon på livmodertappen som lutade bakåt än så länge och hon menade att allt va som det skulle. Men att vila bort sammandragningar var att rekomendera och jag menade att jag faktiskt inte gör mycket annat. Men jag ska försöka lite mer och kanske tänka på att även vila oros-själen och träna än mer mental avslappning.

Väl på väg hemifrån i hissen ner sa jag och Fredrik till varandra "jaha, då borde hon sett en liten snorre då". Och log brett. Men fortfarande blir det en överraskning för oss.

Tidigare har jag oroat mig för prematur födsel med tanke på klimpens hälsa och så gör jag fortfarande. Men nu har jag även en ny anledning till oro inför en prematur födsel infunnit sig för mig. Satt och räknade på det där med anställning och fp. Jag har en tini tiny marginal för att få ut en själig peng och kommer du ut lite för tidigt så förändras f-pengen åt det sämre hållet. Berättade min oro för Fredrik och fick läsa till svar "men älskling pälskling. Ekonomin löser sig. Nudlar är billigt och kärleken gratis. Inte oroa sig". 

Så jag säger:

Gud giv mig sinnesro att acceptera

det jag kan förändra

Mod att förändra det jag kan

Och förstånd att inse skillnaden

God morgon.