Jag du ser vilken kreativitet det finns bland oss. Varmt vin åtgärdas när ingen is finns att tillgå, med en isklabb. Lätt smält isklabb tillsammans med en hammare blir vinet åter kylt. Iskross kallas denna variant.

Gårkvällen blev återigen något blöt. T kom hit, E var redan här. Redovisningen klar för morgondagen och här startade kvällen, och slutade på kåren. Klart godkännt med en DJ dock fast i högstadiefeelingens träsk. Men stämmningen hög och folket trevligt. Jag ger kvällen en tumme upp, och säger med eftertryck att jag nog haft fel i min fördom av kårekvällar.

Kvällen avslutades runt 2 och huvudet somnade tungt. Dagens redovisning förflöt smidigt och jag mår bra. 

Se bara vilken kreativitet. Vill du ha ett glas krossad is, så plinga på min dörr. Välkommen in säger jag då.

Tiden avsatt är alltid för kort, för tunn och genomskinlig. Jag längtar efter tung lång tid som riktigt luktar av efterfest. Jag längtar också efter tid lagom avsatt till ändamålet. Längtar efter att skeda så länge att det ger skavsår utan av att röra på sig. Jag vill hålla handen så att handen krampar efter egentid. Jag vill inte ha kvantitet utan en kvalitet av oss. Jag vill kyssas så att läpparna önskar att dom satt på dina.

Hemkommen från skolan och redovisning, tiden avsatt var alltså för kort. Diskussioner startade för att sedan förtryckas och glömmas. Men läraren sa att vi gjorde hennes dag och vi log brett.

I morgon kommer jag hem- kan vi skeda då.

Välkommen in, även om tiden är knapp.

Jag drömmer mig in i Lennart Nilssons färgstarka värld. Våra sinnen belysta i regnbågens alla färger. Spermierna lyser som lysmaskar, kämpar mot givet mål. Målet liknar en gul underbar måne med dess alla kratrar. Lysmasken penetrerar månen och svansen slingrar sig vilt. För just denna lysmask ska vinna loppet. Bläddrar några sidor och en cellklump framställer sig på sidan om "fyra dagar efter befruktning". Jag förlorar mig i vackra färger som nästan smeker klumpen med dess 25-30 celler. Det skapas en människa och Nilsson låter en försvinna in i människans allra innersta bo. Det är varm och mjuk där barnet landat.

Jag bläddrar för att landa på våra inre alldeles otroliga organ. Ett underjordiskt hjärta där koronakärlen lyser med elektrisk framställning. Tricuspidalisklaffen som mer påminner om en droppstensgrotta försätter mig i en äventyrlig stämmning. Lämnar hjärtat och landar på hjärnan som ger mig bilden av livets träd i genomskärning och jag förundras över vår kropp.

Så god och vacker att slumpen inte spelar ens en liten del i  skapelsen av den.

Välkommen in.   

Så nu är det som det ska. Med värmande sol och datorn på första parkett i knät ute i den värmande vårsolen skrattar vi tillsammans åt tabeller och blöta nätter. Strålar på våra kinder och värmer upp inifrån.

I morgon är det onsdag och kåren bjuder på snittar viskade någon. Kan röra sig om något enklare med jag säger, ändå...så trevligt. Vi kommer för att bättra på tidigare erfarenheter och för att nu är nu och nu är det soligt.

Välkommen in vän.  

Det ter sig snurrigt vid första anblicken. Men spettsa dina öron och tänk. Det finns så mycket viktigt där ute. Föreläsningen är det jag skriver om.

Svenskt samhälle i sociologisk belysning med anknytning till folkhälsa.

Styrning och organisering inom hälso- och sjukvård.

Sjukdom och sjukskrivning.

Genus.

Kultur, religion och andlighet i coping.

För mig så återfinns intressseområden inom ovanstående ämnen. Jag brinner för diskussioner, meningsutbytande som handlar om generella benägenheter, som frångår undantagen för att finna kärnan.

Det hade funnits en anledning att placera sociologikursen innan PM-kursen för att låta studenter få insyn och ett uppvaknande på diverse problemområde med följande lösningar. Varför det till exempel är viktigt att arbeta mot folkhälsa snarare än mot individens hälsa för att uppnå förändringar. Kan upplevas som självklart. Men fundera på saken ett slag.

Vad tror ni där ute...för att uppnå strukturella förändringar, krävs det riktning uppåt mot macronivå, eller kan man åstadkomma förändringar genom att rikta sig mot micronivåer, genom att nå den lilla människan och förändra genom attitydskiften.

Två till frågor; Hur mäter man effektivitet inom sjukvården utifrån ett marknadseffektivt tankesätt?

Hur sätter man pris på hälsa?

Vilka skruvar och hur hårt klarar samhället av att det dras åt innan vi faller som dominobrickor, en efter en. Och vi faller på varandra.

Vad vi behöver är alltså inte standardiserade lösningar, utan lösningar som baseras på orsaker och bakrunder till våra problemområden. Först då kan forskning ge oss matnyttiga och andvändbara besked.

Följ med mig in i denna kurs.

Välkommen.

Det är tuggummi i kolan så att säga. Med bakissoft dag rör sig tankarna med långsamt djup. Jag undar över tiden som går. Som förflutit och som komma skall. Inte för att påstå att jag inte är nöjd och glad över den tid och konstellation jag lever i, för det är jag. Men vart tar tiden vägen? Vill ibland pausa och finnas i nuet. För om man tänker på då och nu, kommer frågor som- vad hände? Vart tog allt vägen? Och, varför undrar jag egentligen?

Förundras över tiden. Förundras över att det känns bra om än lite drygt när den går och över att den saknas i efterhand. Hur kan det så vara? Hur vill jag stanna kvar och snabba på, under en och samma sekund. Vara där borta i framtiden med dig och familj och på samma gång återfinnas i stunden för att njuta av ungdomens fantasivärld. Är det en ogreppbar tanke tycker ni. Söker jag en tveeggad värld som inte går att finna.

Gårkvällen var fin, lite i blötaste laget dock. Somnade in tungt på huvudkudden vid tre-tiden. Huvudet somnade först, kroppen kom efter. Det är som att man stänger ner tidigare. Det som fungerar är menande blickar och en högre förståelse för varandra än vad ord klarar av. Har ni märkt det någongång. Formuleringarna börjar med öppet sinne och intelligenta reflektioner, och slutar med blickar och telepatiska önsketänkande, bortom alla ord. För visst löser vi världskrisen med lite vin. Och visst startar vi världskriser med lite vin. Om allt bara kunde ske med motta.

Jag mår bra idag, med tungt huvud och gott humör delas söndagen med min vän S. Sittande mot en vägg på solstolar, vindstilla och stilla under vilodagens strålglans. Vi äter gott och njuter över glömd tentaångest och över frihetern denna enda dag. För åter i morgon börjar nästa kurs som innehållsmässigt känns högaktuellt och därmed intressant men med ett upplägg som förvirrar. Men så har det upplevts under samtliga kursstarttillfällen så det finns hopp om klarhet later on...

Nu kommer S ut ur duschen och kanske man ska ta och fräscha till sig en aningens. Låta gårddagens blöta få rinna av mig. Det var ju ändå någon som på G, under oförsikt och berusning spillde öl över en mindre del av min rygg. Men med godan ro dansades de vidare, lite skit rensar ryggen från belstadnde tyngd. Men lite öl tar hand om det mesta.

Nu tränas det på SATS, du kämpar på D. Älskar dig. Kommer hem om några dagar.

Välkomna hit vänner så som bekanta och obekanta.

Tentan avklarad och inlämnad för si så där sju timmar sedan. Nu är det lördagkväll och jag har kommit ur duschen. 

Middagen står på spisen och kursarna struttar mellan diskbänken och spegeln. Dom är för härliga.

Hörs av vid senare tillfälle för att lösa världskrisen och ägna tid åt världshungern.

Nu är det lördag och därmed lördag.

Välkomna in till mig.  

Högtravande vet jag kanske inte. Satt ner i sadeln och cyklade med känsla, som alltid. Något pretantiöst ham hända, men högtravande nja.

En rättelse av eget språkbruk.

Välkommen in