Alternativa, ibland okonventionella metoder för inlärning

Massera varandra – få bättre resultat. 

Inte som en uttänkt metod för förbättra eller maximera inlärning, utan enbart för att det fallit sig som så. Så är det för oss när vi tillsammans studerar för att lära. Vi förespråkar beröring som ett pedagogiskt verktyg i inlärning. All form av positiv beröring, nack- och ryggmassage, fotmassage, taktil beröring och annan beröring som kan stimulera till välbehag och avslappning och därigenom som en positiv biverkan ökar vår koncentration.

 

Vi vill under denna redovisning att ni fysiskt berör varandra för att i tystnad lyssna aktivt. Hur ni berör varandra är frivilligt vi vill bara att ni gör så under tiden av vår redovisning.

 

Vi berättar utifrån följande punkter hur detta leder oss fram till den pedagogiska grundsyn vi understryker som god för främjandet av inlärning.

 

Samhälle: Uppfostran och ideologisk tillhörighet formar hur vi ser på pedagogik. Vi diskuterar skolans roll som frångått den renodlade ämneskunskapen på grund av förändringar i samhället. Detta kräver från skolan mer arbete med uppfostran och social träning. Vilket vi  menar även ställer förändrade krav på pedagogiken. Att utforska och lära om världen med alla våra sinnen och där skolan arbetar med att skapa lugn samt en miljö där koncentration kan råda, menar vi spegla dagens lära. I och med förändrade samhälliga sammansättningar med blandade kulturer och klasskillnader står skolan inför större utmaningar. Där finner vi vår pedagogiska syn.

 

Kunskap: Vi samtalar kring kunskap som något som införskaffas av lärande och som är föränderligt utifrån vart vi står. Men även kring hur kunskap kan breddas ju mer vi väljer att se, lyssna och reflektera kring våra upplevelser och erfarenheter. Hur kunskapen förmedlas har fler än ett sätt, som pedagog i olika sammanhang, vare sig det rör sig om vård eller skola är det vår roll att finna vilket sätt som lämpar sig för person och situation.  

 

Lärande: Berättar kring min syn på hur kunskapen bäst inhämtas. I vår grupp går samtal kring alternativa inlärningsmetoder som rör sig mellan Montessoris och Waldorfs pedagogik. Kring lek som lärande, kring beröring som en del i ledet mot goda inlärningsförhållanden och till kreativitet som en stödyta för inlärning.  

 

Människan: Människosynen är starkt sammankopplat till vilken syn på pedagogik jag vilar på. På vilket sätt uppfattar jag min roll så väl som andras roller i samhället. Det handlar om fördomar och värderingar som i värsta fall kan stjälpa folks motivation och glädje i kunskapsinhämtning. Förståelsen kring individens speciella behov av kunskapsinhämtning och hur denna ser olika ut. Våga anpassa metod efter person. Våga se dessa skillnader. Om vi inte gör det utan snarare drar allmänna slutsatser kring inlärning och undervisning, och hur detta är något som ser likadant ut för oss alla, kommer vår pedagogiska grundsyn även präglas av det. Vi ser hur skolan, framför allt grundskolan skulle behålla en större del av dess elevers motivation och glädje för lärandet om undervisningen individualiserades än mer än den gör idag. 

 

Etik: Utifrån denna punkt vill vi framhålla vikten av integritet, respekt och lyhördhet. Vi talar om integritet utifrån beröring som samtalspunkt och hur upplevelsen av beröring är olika. Det vi landar på är respekten för individens preferens i lärande. Kan vi individualisera inlärning kan vi undvika att förmågor och talanger går förlorade och därmed gå miste om att finna var persons motivation och glädje i inlärning. Bevara integriteten, respektera olikheter och var lyhörd för varandras tysta kunskaper.  

 

Ovanstående tillsamman då vi språkat kring dessa utgör den pedagogiska grundsyn som vi har. Tillsammans har vi kommit fram till att vi alla förespråkar en pedagogik som rör sig mellan Montessoris och Waldorfs pedagogiska skola.

 

Vi kollar på filmen Patch Adams, för inspiration lägger vi tid på film istället för på skrivandet och läsandet. För att fundera kring alternativa metoder för inlärning och undervisning. För att förstå att inlärning inte för alla fungerar bäst genom böcker och teori utan kan lekas fram, kan målas fram. För att reflektera kring hur lust och lära och personliga erfarenheter är starkt sammankopplat till inlärning.

 

När Emma väljer att ha fiskdamm i toastolen med dagisbarna för att locka till sig ett intresse för ett av barna som annars av stark skräck på grund av personliga erfarenheter annars aldrig skulle närma sig toalettstolen, använder hon kreativitet och lek för att åstadkomma en positiv betingning som får långsiktiga förändringar. För så vill vi jobba tänker vi, med långsiktiga förändringar genom positiva betingningar. Vi vill tänka utanför ramarna, nå förändringar genom lust och lek, och få andra att göra desamma.

 

Waldorfpedagogiken vill väcka lusten att lära genom att aktivera hela människan och alla sinnen. Färg och form, dvs bild - teckning, målning och formteckning aktiverar och samordnar flera sinnen, vilket underlättar inlärningen. Massage fungerar ofta i läran som ett terapiinslag för att infatta ytterligare sinnen.  

Waldorfskolans pedagogiks grundare heter Rudolf Steiner och öppnade dörren för den antroposofiska skolan. Det viktigaste i läran menar Steiner vara ”färdigheten att förstå och leva sig in i andra människors livssituation”. För det krävs det att man har en fördjupad människokunskap. När vi har diskuterat ovanstående i gruppen blir det tydligt hur den antroposofiska läran har stor betydelse i vården. 

 

Inte långt ifrån ovanstående pedagogik kommer Montessoris pedagogik som även den anser det viktigt att träna de olika sinnena som syn, hörsel, smak och känsel. Om barn tränar de olika sinnena blir de mer mottagliga för nya saker i undervisningen.

 

När vi nu kommit fram till hur vi förespråkar en pedagogik som ser till kreativitet och kroppen som uttrycksmedel och inhämtningsverktyg för inlärning blir vi glada när vi finner hur Montessoris pedagogik menar att man ska tänka på att barnen lär med hela kroppen, alltså måste de få utvecklas motoriskt, emotionellt, socialt, andligt och intellektuellt för att de ska kunna fungera.

 

För oss handlar det om en pedagogisk grundsyn som beaktar hela människan. Som har en holistisk syn på människan och lärande. Nu när ni sitter och berör varandra på olika sätt vill vi berätta att huden är ett av de primära organen för inlärning om omgivningen. Bara att ni vidrör varandra så ökar produktionen av ett speciellt hormon, nervtillväxtfaktorn NGF, samt oxytocin. Alltid när man kombinerar beröring med de andra sinnena aktiveras mer av hjärnan. På detta sätt byggs än mer komplexa nätverk upp och vi utnyttjar mer av vår inlärningspotential.

 

Vi läser; ”Beröring och taktila upplevelser skapar också lugn och trygghet, vilket ger förutsättning för inlärning. Taktil stimulering påverkar hjärnans förmåga att bearbetar sinnesintryck, och inlärning sker bland annat via beröringssinnet, där barnet får erfarenheter utifrån konkreta upplevelser.” (Jelvéus, 1998 s. 128)

 

När Emelie ritar upp fysiologiska processer i vår kropp med färgkritor och laminerar detta för att nåla upp på väggen inför tentan använder hon alternativa metoder och anpassar inlärningsmetoden till sin individ. När Sandra bakar biskvier till vår studiegrupp för att få oss att njuta inkluderar hon ett ytterligare sinne och ökar därmed möjligheten till inlärning. När vi bekvämt tillbakalutade i en stor soffa masserar varandra, killar med penslar, lockar hår och ute i första vårsolen där snön knappt börjat smälta står och grillar och med alla våra sinnen tar in omgivningen når vi vår potential. Vi använder omgivningen för att lära, vi använder våra sinnen för att lära om omgivningen. Vi använder varandra för att nå framgång. Det är vår pedagogiska grundsyn. Den vilar på alla våra sinnen. Och inte bara mina, men även dina. För oss innebär det modet att våga se saker genom andras ögon, för däri ligger en stor lärdom.

 Maria Montessori ska ha sagt “…I did not invent a method of Education, I simply gave some little children a chance to live”.

Så här ligger det till:

Av låt kalla det en slump diskuterades hyror under en kväll hos grannen.
Då jag bor i en identisk lägenhet på samma 24 kvm, med samma inkluderande av el, bredband och kabel-tv betalar jag en totalsumma på 2700 någonting och grannen en totalsumma på 2100 någonting. Skillnaden på 600 kronor i månaden är en summa alldeles för hög att ignorera, samt i hög grad en fråga av princip.

Efter mitt samtal i måndags med Gavlegårdarna fick jag veta att "någon"
betalar "fel" och att det visst skulle röra sig om 600 kronors skillnad.
Kvinnan sa att dem vidare skulle undersöka saken och åter kontakta mig. Jag gav lgh-nummer, personnummer och telefonnummer och sedan dess har telefonen förblivit tyst. Vad jag självklart är bekymmrad över är om jag inte
diskuterat hyror med min granne en kväll förra veckan och sedan
uppmärksammat Gavlegårdarna på denna upptäckt, hade dessa då någonsin
kontaktat mig för information om deras snesteg. Jag vet vad jag tror!

Jag ska i början av nästa vecka förutsatt att jag inte hört något från dem
åter höra av mig till Gavlegårdarna. Beroende på vad jag får för respons
då, så kontaktar jag åter ordförande på kåren. Hjälp av kåren är önskvärt, att betala 600 kronor mer än min granne för samma lägenhet är ett rån jag inte har råd med. Och nivåskillanden som våra lägenheter utgör berättar inte om en prisskillnad åt "rätt" håll.

Fy skäms Gavlegårdarna. Ett tips på vägen mot graven, sänk hyrorna på era lägenheter i Sätra så kan ni kanske få dessa uthyrda. Först då kanske ekvationen kan gå ihop. Att lura fattiga studenter på dyra pengar upplevs som ett dåligt sätt att fylla ekonomiska luckor.

Med vänliga hälsningar...eller nått

 

www.resan.bloggagratis.se kommer att röra det som har med resan och planeringen inför den att göra. Uppdateringarna kommer inte att vara llika frekventa som här, men när resan väl är igång är det under denna adress som ni kan läsa. Med avresa mars-09.

Ni är alltså lika välkomna där som här.

Jag tror att jag i samtal letar fenomen och svar för att därigenom finna lösningar. Av detta att dömma är jag pragmatisk i min jakt efter resultat.

Men samtidigt älskar jag att samtala planlöst om vindens olika riktningar.

Min mamma vill stundom plocka ner mig från skyn då jag och min pragmatiska ådra förlorar ödmjukheten, för det händer. Och jag känner av det, oftast för sent dock. Och har jag otur är det fel person som hamnar i min ström av överlägsenhet som inte har på något sätt onda avsikter. Otur att kliva en oskyldig fin vän på tårna. Men min vän K sa idag att hon älsakade mig och jag är snabb i returen. Våra samtal är underbart njutbara och fulla av respekt. Och jag vill aldrig brista i ödmjukheten inför vänner och mina grannar.

När jag var yngre blev jag alltför ofta trampad på. Aldrig mobbad men alltid lätt förbisedd och utnyttjad. Tror att jag idag tar igen och att jag därför även får passa mig för att låta historian påverka mitt handlande idag. Dra lärdom óch använda mig av historian som en motivator men aldrig tilllåta massförstörelse av ödmjukheten. 

Ödmjukheten, lyhördheten och respekten blir sällan bristande i jobb. Det är snarare mina närmsta som i meningsutbyten kan hända få smaka på mitt behov av hävdelse.

Detta är ett område under konstruktion. Mitt renoveringsobjekt. Vilket är ditt renoveringsobjekt? För aldrig kan jag väll tänka att det råder fullkomlighet. Om du så hävdar önskar jag en precisering av begreppet fullkomlig.

Nu lämnar jag byggarbetsplatsen med stor ödmjukhet och förståelse.

Ser ut över min 24 kvadratare och njuter över läget i livet. Vänner att älska och en ordnad praktikplats. Nu återstår en dust med Gavlegårdarna. Men först bör sömnen göra entre.

Välkomna. 

Men mamma älskar mig ändå.

Det finns många dokumentärer som alla visar på samhällets och socialtjänstens tvivelaktiga sätt att hantera fall där barn otvivelaktigt far illa på olika sätt. Vad jag och andra insatta i ämnet ofta återkommer till är just att människor oavsett proffession ser vad dem vill se.

Ofta för att det är en känslig fråga, den fråga som rör föräldrars rättigheter att vara just föräldrar. För att det ligger något fult i ifrågasätta föräldrar förmåga att tillgodose sina barns behov.

"Pipe Line" skriver i ett inlägg på sin blogg, rörande samma ämne hur hon blir uppgiven när hon ser hur människor vanvårdar sina barn. När de har förmågan att reproducera sig men saknar kapaciteten att ta hand om sin avkomma. När andra har dokumenterad kapacitet att ta hand om barn. Men saknar förmågan. Hon frågar sig vad som är rätt och fel? Men samtidigt menar hon att hon vet vad hon tycker- och jag instämmer.

Varför är det då så laddat att debattera föräldrars svårigheter i sitt föräldrarskap. Framför allt vid utvecklingsstörning eller andra dokumenterade svårigheter med sitt leverne, - dem gör så gott dem kan är ord som ofta figurerar i folks munnar när man samtalar kring ämnet. Men allra mest tragiskt är det när människor som är till för att verka för barnets bästa ändå väljer att formulera sig på detta vis. Skola, socialtjänst och vården är exempel på myndigheter som allt för ofta gör ett aktivt val när dem väljer att förbli passiva. Tillräckligt är aldrig tillräckligt om det inte täcker barnets behov.   

Jag skäms och skräms för denna evidens.    

-När man kramar någon ska man känna värme.

Om man som barn aldrig känner av denna värme hur lär man sig då värme?

Den 8/5 samt 10/5 sänds "Min pappa är utvecklingsstörd" i repris på tvåan.

Välkommen in.

Jag undrar om det verkligen finns tid för nödvändig reflektion. För utvärdering av tiden som förflutit. En timme fylld av bra tankar och välstämda skratt. Alltid trevligt och aldrig stelt. Men allt för ofta är det allt för ytligt. Och detta inte brist på mer djupgående förmåga, tvärt om har vi alltid besuttit en god förmåga till att vara ärliga och gräva i varandra. Men ytligheten beror på en tidsbrist, ett stressat möte som snabbt är övergående. Vi kramas länge och väl för att sedan skynda vidare ut i våra liv.

Jag tänker ofta på hur det hade varit om jag aldrig rest iväg. Om dagen för vår separation ändå skulle kommit. Vi vill olika saker med våra liv och värderar livets njutningsobjekt annorlunda. Och det är den flaskhalsen som gör ett eventuellt förhållande omöjligt. Men jag tänker ändå ofta på det. På hur mycket av mitt snesteg som äger ansvar i separationen. Eller svarar snesteget på ett utmattning, ville jag ha något annat?

Du säger att du arbetar med och umgås vid tillfälle med likasinnade, som lever på samma sätt som du. Att dessa aldrig därför ifrågasätter levernet. Och i den meningen menar du att detta är gott och väl. Du menar också att du inte behöver ta större hänsyn till andra för att det redan finns en outtalad förståelse bland dem du arbetar och umgås med. Jag menar att man dock bör kunna förstå att ens handlingar påverkar än vidare för människor på andra sidan. Dessa lever ju faktiskt parallellt med dig och dina.

Men är glad för vårt i stunden njutbara möte. Man får vara glad för det lilla ;) Men jag vet, levde med den skapade "bristen på tid" i fem år. Man tar inte illa upp utan lär sig anpassa förväntningarna till personen.

Kanske i framtiden kan vi umgås sida vid sida med våra familjer. Men som jag även sa som rättning, är att det faktiskt inte är så enkelt. Fem år med ring på fingret betyder att det då var dig jag valt att leva med. Det var ingen flirt på semestern och vårat val var högst seriöst. Först lät det som en självklarhet från min sida, men efter reflektion ger tanken med sig. Det är inte alltid så enkelt. Men som vi sa samstämmigt- vi gör det inte svårare än vad det är.

Ta dig tid och upptäck något annat. Ge dig in i "utanförskapet" i en ny bemärkelse.

Välkommen in.

Jag har fått en uppenbarelse. Det var en lek i samarbete, en alkoholrelaterad partylek som fick mig att vakna. Med ryggarna mot varandra ska ena parten ge intruktioner gällande hur en duplofigur sitter ihop. Jag på min sidan ska sedan med likadana duploklossar sätta ihop dessa efter given instruktion. Samtidigt tävlar vi mot ett annat par som gör samma efter en på samma sätt ihopsatt duploklossfigur.

JAG KAN INTE TA INSTRUKTIONER!!!

JAG KAN INTE LYSSNA!!

JAG MÅSTE BLI BÄTTRE PÅ ATT LYSSNA!!

JAG TRODDE MER OM MIG SJÄLV!!

JAG KAN INTE HÖGER OCH VÄNSTER!!

JAG SUGER I DUPLOLEKAR!!

JAG BORDE INTE DRICKA ALKOHOL OCH BYGGA MED KLOSSAR!!

Vårt lag förlorade. Men maten var mycket god, och drinkarna farligt goda.

Tack J och A för en smakrik och insiktsfull kväll.