Handledning och samtal

Protokoll

Utan vidare svårigheter kan vi alla ge exempel på god så väl som sämre handledning. Uppgiften genomförs med ett genomgående godkänt betyg. Exempel ges från jobb och praktikplatser. Men sorgligt nog tvingas seminarieläraren in i samtalet för att styra deltagande studenter från exemplifierande prat till mer reflekterande samtal med kontext som ger en meningsfullhet till seminariet. Och detta seminarium står inte ensam i sitt slag. Genomgående flyter studenter på en räkmacka med hjälp av tomt och innehållslöst prat. Och tråkigt är det.

Jag vill mena att en handledares uppgift är att tillsammans med övriga deltagare i en grupp skapa struktur och spelregler som är nödvändiga för att ge alla utrymme och skapa förutsättningar för bra samtal och fortsatt lärande. Kring detta samtalade vi under seminariet, om höga tak och accepterande av olikheter.

Under seminariet kom även samtal om objektivitet hos en handledare upp. Vilken betydelse ordet objektivitet har i sammanhanget? Efter fortsatt samtal kring ämnet blir det tydligt att det handlar om en professionalitet som förutsätter objektivitet som i sin tur möjliggör en subjektivitet hos handledaren. Här talar man alltså om objektivitet som en professionalitet. På denna professionalitet har man råd att vara subjektiv i sitt möte med sin kollega, patient, eller student, förutsättningen är således en professionalitet som grund att basera sitt arbete på.  

Efter haglande av exempel på området blir det klart att vi ofta uttrycker vårt sätt att arbeta som en förutsättning för framgång i given situation, det jag gör står som enda väg till målet-mentalitet. Men faktum är att en handledare som lyckas i sin handledning inte placerar sitt handlag som en förutsättning utan som en möjlighet, ett tänkbart tillvägagångssätt i att nå de uppsatta målen. Och en handledare ger genom detta en inre byggnad, men innehållet (vad), metoden (hur) och det kritiska tänkandet (varför) i vårt handlande måste komma från motparten själv. Om vi handleder på ett vis som framstår som en förutsättning och ovanstående inte kommer från motparten själv är det inte längre fråga om en handledning utan snarare en omedveten metod att bromsa personen i dess lärandeutveckling.  

Seminariet handleddes av en lärare som representerar det som högskolans sjuksköterskeutbildning bör vara, men tyvärr inte är. Hon är en av få i sitt slag som ställer krav på sina studenter som sig bör.  Jag vill mena att seminariet förutsatte lärarens innehållsrika ramar som håller studenterna kvar på högskolan, då det annars allt för ofta består av sandlådeteori.   

En blinkling senare och ännu en termin är avslutad. Dagen efter tillbringades i ångorna av en förträfflig alkoholintoxikation. Vi inhandlade en än mer förträfflig kebabtallrik, och åtnjöt den resterande dagen i solen.

Kvällen avrundades med grillad halloumi, färskpasta, ruccola, tomat och rödlök. Så länge man kunda dra ut på tickande sekunder, så kämpade vi mot klockan. Måtte inte dagen nå sin ände. För bubblan är allt bra skön. Men så kommer nålen som spräcker fristaden för oss, tiden, tiden, tiden, ger oss alltid ord som måste och borde och andra ord laddade av ångest och trögtrampade dagar.

Verkligheten kom och segrade. Och visst är den rätt skön den också. Men separationen svider och jag vill inte längre fladdra. Men kvällen idag är nu, och sommaren har bara börjat. Så vart är du?

Sätter på en film, "tillsammans är man mindre ensam". Vi myser och tycker dagen är bra tillsammans. En present från D som berättar att han är stolt över mig, att jag varit duktig under terminen och att jag nu passerat halvlek. Gillar dina tankar.

Det var en gång en ung flicka som formades in i samhället av sina föräldrar och omvärld. Hon socialiserades och blev till genom sin sammansättning gener så väl som genom sin omgivning. Synen på människan och samhället etablerades. Hon formas i vad lärande innebär, och därigenom från vart kunskap utvinns och vad begreppet faktiskt innebär. Även flickans syn på etik tar form, hon inser vad det betyder och hur det används i praktiken.

Detta formande är en ständigt pågående process. Nu formas flickans pedagogik utifrån ovanstående. En bas skapas för på vilken hennes professionalism vilar på. Didaktik är handlingen som följer på professionalism som förutsätter vald pedagogik. Är du med? Min uppväxt blir till didaktik.

...på alla mail och koder. Jag vill ha dig här på riktigt i natt och suga liv ur din halspulsåder.

Eller också tar vi bara ett glas vitt och snackar lite löst om jordens världsproblem.

För att gå ner i varv och lära hjärnan att hantera och selektera information, tar jag dagar då jag vägrar gå in i måsten. Latar mig med en bra bok i solen, äter en glass och påtar bland blommorna på den numera lummiga ballkongen. Vi pratade om konsten att leva i nuet. För det finns en svårighet för mig, inte svårighet att njuta av dagen och se det små tingens skönhet. Utan mer en svårighet att stänga av planer på framtida projekt och planer. För så är det för mig. Så mycket vilja att förändra och påverka, att dagen ibland riskerar gå förlorad.

Ett seminarium avslutades med ett "på tu man hand" möte med vår lärare. Med en kram bekräftade hon mig i mina försök att nå ut med reflektioner och påverka samt utmana mina klasskamrater i ämnet pedagogik. Läraren berättar hur jag representerar det som högskolan bör vara och att jag bar seminariet på mina axlar. Hon tackade för min insats men beklagade sig över den genomsnittliga nivån. Jag tackade och blev rörd över hennes ord- kanske för att jag längtat efter dessa ord. Men varför behövde jag dessa ord för att tro på min förmåga vill jag fråga mig.

Hon avslutade vårt snabba möte med att säga- jag hoppas att du fortsätter att läsa pedagogik i framtiden, du har stora potential.

Här skulle jag vilja bo en dag, sitta på verandan med benen dingalde i vattnet. Nu ska jag gå ner med tvätten.

Trodde jag såg i syne...bland alla barnvagnar på ikea. Sätt mig i rullstol fast jag har fungerande ben att stå på och jag lovar att jag snart har förlorat till och med ork att själv torka mig i rumpan. Det var ingen barnvagn utan en vagn för hundar. Lika avancerad, lika designad så pass "street" att det fanns plats för latten. 

Dessa är alltså precis som ovan beskriver en vagn för en hund med fyra fungerande ben, men med en ack så klen matte eller husse.

Djurplågeri måste det väl handla om när hunden berövas på sina annars normala funktioner. Gå, springa, äta, skita och så börjar vi om igen.

Sedan sitter man här igen och svär och undrar över hur det har gått ur spår. Mobbing och partiska röster på hög nivå- det luktar kupp menar Luuk.

Vi skalar räkor och skålar i coop´s bubbel. Återigen svär vi åt de snåla satarna som verkar ha gått på trenden att inte rensa öronen de senaste veckorna.

Och jag frågar mig om det är vi som överskattat Sverige eller om vi överskattat resterande länders förmåga att göra goda val.

Mest pinsamt är att jag om ett år säkerligen återfinns via någon medial kanal från Botswana, svär åt orättvisorna i Eurovision och undrar vart vi är på väg. Att man aldrig lär sig. Kanske är det ändå lättare att svära åt en sångtävling, partiska röster och smutsiga öron, än att se verkliga människor drabbas av den stora världsomfattande orättvisan.

När Björn Gustavson tittar fram ger han den dödsdömda tävlingen lite perspektiv med sina Svengelska ord och egenkära humor.

D säger med surmulen uppsyn- jag ska aldrig titta på det här igen. Och säger straxt därpå, att man aldrig lär sig.

Ett år har gått sedan mamma skrek ut dig på Huddinge förlossning. Och vilken mamma, alltid lite ork till, alltid kraft över till att ta hand om hela familjen. Hon tycker nog inte alltid det själv, för hon har inte alltid tid att se det. Men precis så är det. Och hon gör ett fabulöst jobb med dig och din bror som för övrigt älskar dig, ibland högt, men oftast i tystnad. En bror är alltid beskyddande över sin lillasyster.

I morgon blir du ett år. 

 Grattis grattis grattis

Hurra hurra hurra