För att gå ner i varv och lära hjärnan att hantera och selektera information, tar jag dagar då jag vägrar gå in i måsten. Latar mig med en bra bok i solen, äter en glass och påtar bland blommorna på den numera lummiga ballkongen. Vi pratade om konsten att leva i nuet. För det finns en svårighet för mig, inte svårighet att njuta av dagen och se det små tingens skönhet. Utan mer en svårighet att stänga av planer på framtida projekt och planer. För så är det för mig. Så mycket vilja att förändra och påverka, att dagen ibland riskerar gå förlorad.

Ett seminarium avslutades med ett "på tu man hand" möte med vår lärare. Med en kram bekräftade hon mig i mina försök att nå ut med reflektioner och påverka samt utmana mina klasskamrater i ämnet pedagogik. Läraren berättar hur jag representerar det som högskolan bör vara och att jag bar seminariet på mina axlar. Hon tackade för min insats men beklagade sig över den genomsnittliga nivån. Jag tackade och blev rörd över hennes ord- kanske för att jag längtat efter dessa ord. Men varför behövde jag dessa ord för att tro på min förmåga vill jag fråga mig.

Hon avslutade vårt snabba möte med att säga- jag hoppas att du fortsätter att läsa pedagogik i framtiden, du har stora potential.

Här skulle jag vilja bo en dag, sitta på verandan med benen dingalde i vattnet. Nu ska jag gå ner med tvätten.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

För att kunna leva. Så heter boken jag lyssnar på. En värld jag knappt kände eller känner till. Som en fiktiv värld beskriven av en hjärna full av skruvad fantasi. Jag vet inte hur jag ska reagera på det jag hör. Jag vet inte hur jag ska förhålla mig...

  ”När det är jobbigt, då är det jobbigt”. Sagt med eftertryck av läkare på BUP i Visby. Den 10 maj 2017 klockan 09:40 skrevs sammanställningen av tidigare utredningsresultat och kompletterande testning. En journalanteckning som innehål...

Ett förtydligande. Jag älskar mer än något att ha tråkigt med mina barn. Att vara nära. Det är aldrig och kommer aldrig att vara tråkigt. ...

Jag blir så ledsen. Så jag skälver på insidan. Mina barn, kloka och snälla ska behöva växa upp bland så mycket ondska. Och dina barn. Bland rädsla. Växa, gå i skolan, jobba, älska, skratta, gråta. Älska någon. Känna kärlek och sorg. Ni vet. Dem ska l...

För några dagar iaktog jag ett spännande männskligt fenomen. En familj var på väg ner för backen innanför österport. Dotter går i egna tankar när hon plötsligt gick in i en hängande blomlåda och slår således i huvudet i den. Hon blir såklart ledsen o...