-När man kramar någon ska man känna värme.

Om man som barn aldrig känner av denna värme hur lär man sig då värme?

Den 8/5 samt 10/5 sänds "Min pappa är utvecklingsstörd" i repris på tvåan.

Välkommen in.

Jag undrar om det verkligen finns tid för nödvändig reflektion. För utvärdering av tiden som förflutit. En timme fylld av bra tankar och välstämda skratt. Alltid trevligt och aldrig stelt. Men allt för ofta är det allt för ytligt. Och detta inte brist på mer djupgående förmåga, tvärt om har vi alltid besuttit en god förmåga till att vara ärliga och gräva i varandra. Men ytligheten beror på en tidsbrist, ett stressat möte som snabbt är övergående. Vi kramas länge och väl för att sedan skynda vidare ut i våra liv.

Jag tänker ofta på hur det hade varit om jag aldrig rest iväg. Om dagen för vår separation ändå skulle kommit. Vi vill olika saker med våra liv och värderar livets njutningsobjekt annorlunda. Och det är den flaskhalsen som gör ett eventuellt förhållande omöjligt. Men jag tänker ändå ofta på det. På hur mycket av mitt snesteg som äger ansvar i separationen. Eller svarar snesteget på ett utmattning, ville jag ha något annat?

Du säger att du arbetar med och umgås vid tillfälle med likasinnade, som lever på samma sätt som du. Att dessa aldrig därför ifrågasätter levernet. Och i den meningen menar du att detta är gott och väl. Du menar också att du inte behöver ta större hänsyn till andra för att det redan finns en outtalad förståelse bland dem du arbetar och umgås med. Jag menar att man dock bör kunna förstå att ens handlingar påverkar än vidare för människor på andra sidan. Dessa lever ju faktiskt parallellt med dig och dina.

Men är glad för vårt i stunden njutbara möte. Man får vara glad för det lilla ;) Men jag vet, levde med den skapade "bristen på tid" i fem år. Man tar inte illa upp utan lär sig anpassa förväntningarna till personen.

Kanske i framtiden kan vi umgås sida vid sida med våra familjer. Men som jag även sa som rättning, är att det faktiskt inte är så enkelt. Fem år med ring på fingret betyder att det då var dig jag valt att leva med. Det var ingen flirt på semestern och vårat val var högst seriöst. Först lät det som en självklarhet från min sida, men efter reflektion ger tanken med sig. Det är inte alltid så enkelt. Men som vi sa samstämmigt- vi gör det inte svårare än vad det är.

Ta dig tid och upptäck något annat. Ge dig in i "utanförskapet" i en ny bemärkelse.

Välkommen in.