Sedan sitter man här igen och svär och undrar över hur det har gått ur spår. Mobbing och partiska röster på hög nivå- det luktar kupp menar Luuk.

Vi skalar räkor och skålar i coop´s bubbel. Återigen svär vi åt de snåla satarna som verkar ha gått på trenden att inte rensa öronen de senaste veckorna.

Och jag frågar mig om det är vi som överskattat Sverige eller om vi överskattat resterande länders förmåga att göra goda val.

Mest pinsamt är att jag om ett år säkerligen återfinns via någon medial kanal från Botswana, svär åt orättvisorna i Eurovision och undrar vart vi är på väg. Att man aldrig lär sig. Kanske är det ändå lättare att svära åt en sångtävling, partiska röster och smutsiga öron, än att se verkliga människor drabbas av den stora världsomfattande orättvisan.

När Björn Gustavson tittar fram ger han den dödsdömda tävlingen lite perspektiv med sina Svengelska ord och egenkära humor.

D säger med surmulen uppsyn- jag ska aldrig titta på det här igen. Och säger straxt därpå, att man aldrig lär sig.