Jag har varit passiv i detta forum, gjort plats för annat arbete som stavas

J-O-B-B, H-E-M  och V-E-R-K-L-I-G-H-E-T. Inte så mycket njutit av den verklighet utan mest fungerat likt en robot. Men så ska det bli ändring på. Man uttrycker sig med ord "livet tar mig med storm", men jag önskar säga att "jag tar livet med storm". Efter en faktiskt fin kväll hos vännen D och dina barn vill jag påstå att det är viktigt att själv ta livet med storm, det är så lätt att livet annars tar dig med storm, en storm som landar dig elsewhere. Långt i från dina egna intentioner och planerade rutt.

Jag läste upp brevet som landade väl och förhoppningsvis med viss obekvämlighet, men med ett lugn som säger, -vilken välformulerad träffsäkerhet.

Vi talade kring gott självförtroende som redskap i självkänslans nedbrytning, ett hinder för utveckling och en mur för nekad åtkomst av vår inre trädgård. Rörd av andra, men orörd av mig.

Vad händer när muren raseras? Blir alternativet fosterställning på toagolvet eller finns det en möjlighet att starta redan idag?

Hur som helst sitter jag nu här på avdelningen, funderar vad ett självuppoffrandde jobb , likt detta har för egentlig effekt på en person som systematiskt arbetar för nekad åtkomst av sin inre trädgård. Går det att gömma sig bakom ett självuppoffrande jobb? Får Florence en att välja bort sig själv, på bekostnad av god självkänsla? Kan jag fungera utan påminnelsen att jag gör bra för andra, i vart ligger mitt värde.

You ´n me God, you ´n me. Oavsett yttre förhållande förblir mitt värde oförändrat. Jag gör så fantastiskt bra i att bara vara här och sprida sanningen om opåverkbara människovärden.

Nattarbete gör en allt bra flummig. Oreda i tankarna och tarmarna lika så. Men vad gör man inte för Florence. Självuppoffrning ligger i själva proffesionen, eller inte alls, utan i själva personen.

Kram och god natt på er.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

För att kunna leva. Så heter boken jag lyssnar på. En värld jag knappt kände eller känner till. Som en fiktiv värld beskriven av en hjärna full av skruvad fantasi. Jag vet inte hur jag ska reagera på det jag hör. Jag vet inte hur jag ska förhålla mig...

  ”När det är jobbigt, då är det jobbigt”. Sagt med eftertryck av läkare på BUP i Visby. Den 10 maj 2017 klockan 09:40 skrevs sammanställningen av tidigare utredningsresultat och kompletterande testning. En journalanteckning som innehål...

Ett förtydligande. Jag älskar mer än något att ha tråkigt med mina barn. Att vara nära. Det är aldrig och kommer aldrig att vara tråkigt. ...

Jag blir så ledsen. Så jag skälver på insidan. Mina barn, kloka och snälla ska behöva växa upp bland så mycket ondska. Och dina barn. Bland rädsla. Växa, gå i skolan, jobba, älska, skratta, gråta. Älska någon. Känna kärlek och sorg. Ni vet. Dem ska l...

För några dagar iaktog jag ett spännande männskligt fenomen. En familj var på väg ner för backen innanför österport. Dotter går i egna tankar när hon plötsligt gick in i en hängande blomlåda och slår således i huvudet i den. Hon blir såklart ledsen o...